Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
😹 Anders Bolling: Yttre hot den moderna mĂ€nniskans snuttefilt

😹 Anders Bolling: Yttre hot den moderna mĂ€nniskans snuttefilt

Terrorkris – flyktingkris – finanskris – eurokris – metoo-kris – pandemikris – Ukrainakris – energikris. Skulle nĂ„gon lucka uppstĂ„ poppar den stĂ€ndigt lurande klimatkrisen upp.

Mathias Sundin
Mathias Sundin

Dela artikeln

Visst kĂ€nns det som om kriserna kommer allt tĂ€tare? Förr fanns det i alla fall luckor pĂ„ nĂ„gra Ă„r mellan krisperioderna, men nu Ă€r det som om de ligger vĂ€gg i vĂ€gg, eller rent av gĂ„r om lott: Terrorkris – flyktingkris – finanskris – eurokris – metoo-kris – pandemikris – Ukrainakris – energikris. Skulle nĂ„gon lucka uppstĂ„ poppar den stĂ€ndigt lurande klimatkrisen upp.

Detta Àr mycket intressant. Jag ska inte hÀr fördjupa mig i varför kriserna tycks komma tÀtare, men att det hÀnger samman med en allt mer integrerad och kommunikationstÀt vÀrld Àr nog stÀllt bortom allt tvivel. Jag ska inte heller gÄ nÀrmare in pÄ i vilken mÄn somliga kriser Àr mentala skapelser och kanske inte skulle beskrivits som kriser för femtio Är sedan.

Jag kan bara konstatera att det Àr sÄ hÀr det ser ut i det kollektiva medvetandet.

Hoten kommer och gÄr

Inom ramen för varje enskild kris (med undantag för den ihÀrdiga klimatfrÄgan) Àr det omöjligt att upprÀtthÄlla kÀnslan av hot sÀrskilt lÀnge. RÀtt snart stÄr det klart att inte heller detta var vÀrldens undergÄng. Man fÄr anstrÀnga sig för att komma ihÄg de senaste tre fyra kriserna i rÀtt ordning.

Men resultatet av serie-krisandet blir en ihÄllande kollektiv oro som nÀstan aldrig hinner klinga av.

Det Àr knappast kontroversiellt att sÀga att denna oro gynnar det politiska spelet. I det sammanhanget brukar oro ibland kallas missnöje, men de Àr kÀnslomÀssiga kusiner. Hur skulle politiska ledare kunna locka vÀljare som lever i harmoni och Àr nöjda med tillvaron?

NÄ, man ska inte hacka alltför mycket pÄ makthavarna, för det rör sig om en symbios: om inte de flesta mÀnniskor villigt anammar en beskriven hotbild blir mÄnga politiska beslut svÄra att fatta (och makthavarna Àr ocksÄ mÀnniskor). Diverse restriktioner Àr det tydligaste exemplet. I en demokrati Àger makthavare den makt medborgarna Àr villiga att ge dem.

Samlas kring yttre faror

Den hÀr symbiosen fÄr nÀring av att vi alla lider en olycklig psykologisk brist: att inte kunna vila i oss sjÀlva. Vi tycks vara starkt betingade att samlas kring yttre faror. Vad det beror pÄ kan man diskutera, men jag och andra har pekat pÄ en urÄldrig rest i vad som brukar kallas reptilhjÀrnan: en finslipad förmÄga att spana efter faror. Denna var av allt att döma en överlevnadsfördel i stenÄlderns hotfulla miljöer.

I dag Àr vÄra liv tryggare Àn nÄgonsin, men den inbyggda funktionen att stÀndigt söka efter vad som Àr fel skrÀpar kvar dÀr inne. Det betyder att det inte spelar nÄgon större roll hur mycket bÀttre vi fÄr det, för vÀrlden kommer aldrig att bli perfekt, och det Àr en barnlek att hitta saker som borde vara bÀttre. Det handlar om en relativ verklighetsupplevelse, inte en absolut.

Jag kallar det för att vi sÀnker elÀndeströskeln: ju bÀttre vi fÄr det, ju lÀgre blir tröskeln för att vi ska bli oroliga. Jag sÀger inte att det inte finns problem som i absoluta termer Àr lika stora i dag som för hundra Är sedan, men för den som studerar trender och genomsnitt Àr det ingen tvekan om att dagens vÀrld Àr den bÀsta hittills. Men vem har tid eller lust att sÀtta sig och studera trender och genomsnitt?

Vi Àr alltsÄ suverÀna pÄ att hitta fel. Den motsatta egenskapen, att hitta vad som Àr rÀtt, och glÀdjas Ät det, Àr vi dÀremot urusla pÄ. Kanske var det ingen överlevnadsfördel?

"Hur illa kan det gÄ?"

Nyhetsrapportering Ă€r ett koncentrat av denna mĂ€nskliga benĂ€genhet. Hur mĂ„nga gĂ„nger har du hört en reporter frĂ„ga en expert ”vad Ă€r det bĂ€sta scenariot” i stĂ€llet för ”hur illa kan det gĂ„?” En redaktör kan vĂ€ckas mitt i natten och omedelbart formulera en rubrik om nĂ„gon snabb försĂ€mring, men det krĂ€vs mycket kliande i huvudet för att göra nĂ„got slagfĂ€rdigt och sĂ€ljande av en lĂ„ngsam förbĂ€ttring (det Ă€r i sig ett mediedilemma att förbĂ€ttringar sĂ€llan kommer plötsligt).

Men journalister Àr mÀnniskor, precis som makthavare. Nyhetsjournalistik har uppstÄtt i ett samhÀlleligt sammanhang. Jag tror inte man kan isolera medierna som boven i dramat. Vi beter oss alla lite som nyhetsjournalister i vissa lÀgen. SÄ snart saker och ting fungerar precis som de ska och inga uppenbara problem Àr i sikte blir de flesta av oss nervösa. Det kan inte vara sÄ hÀr bra. Det mÄste ligga nÄgot fel och lura nÄgonstans.

Vad skönt, Àntligen ett hot

Författaren och filmaren Lasse Berg har berÀttat om reaktionerna nÀr han förelÀste om de enorma förbÀttringar han sett under sina Äterkommande resor i Asien. Mot slutet brukade han komplettera med att sÀga allt i vÀrlden sÄ klart inte Àr bra, att vi exempelvis har ett klimathot att avvÀrja. DÄ var det som om en lÀttnad spred sig bland Ähörarna, enligt Berg. Vad skönt, Àntligen ett hot.

Lasse Berg. Wikimedia Commons.

Lasse Berg Ă€r för övrigt en av dem som gjort mest för att öppet, nyfiket och respektfullt sprida kunskap om ursprungsbefolkningen i södra Afrika, den kontinent som homo sapiens av allt att döma hĂ€rstammar frĂ„n. NĂ€r jag lĂ€ser om den harmoniska traditionella tillvaron hos sanfolket, som lĂ€r vara den grupp vars leverne ligger nĂ€rmast det vi hade nĂ€r vi alla var samlare och jĂ€gare, blir jag tveksam till om ”reptilhjĂ€rneteorin” Ă€r hela förklaringen. Det mĂ„ste finnas annat som spökar.

Precis vad detta andra Ă€r och var det har sitt ursprung vet jag lika lite som nĂ„gon annan (Ă€ven om jag kan ha teorier), och det Ă€r i alla hĂ€ndelser ett Ă€mne för en helt annan text. Men jag tror att ett skĂ€l till att den moderna mĂ€nniskans ego regelbundet gĂ„r i spinn och frenetiskt börjar leta yttre fel och hot Ă€r en rĂ€dsla för att gĂ„ inĂ„t. NĂ€r allt lugnar ner sig, nĂ€r tillvaron bara tycks 
 ja, bra, fĂ„r vi ju plötsligt tid att Ă€gna oss Ă„t de stora frĂ„gorna. Vem Ă€r jag? Varför Ă€r jag hĂ€r? Vi fĂ„r möjlighet att undersöka hur mycket av vĂ„r identitet som Ă€r pĂ„klistrad och om det kanske finns nĂ„got annat innerst inne.

Det dÀr skrÀmmer oss mer Àn nÄgon yttre fiende nÄgonsin kan göra. Det vÀrldsliga, som vi lÀrt oss att fokusera pÄ hela vÄra liv, kÀnns tryggare Àn det ogripbara.

Anders Bolling

đŸ–Šïž Före detta DN-journalisten Anders Bolling ny krönikör hos Warp News
Warp News nye krönikör Àr en vÀder- och klimatintresserad journalist med över 20 Är pÄ DN, dÀr han bland annat drev Framstegsbloggen. I denna intervju svarar han pÄ frÄgan om han tror mÀnniskan kommer lösa klimatförÀndringarna, vad han kommer skriva om och om en trÄkig incident pÄ DN.
đŸłïžâ€đŸŒˆ MĂ„nga politiska bakslag Ă€r en illusion
NÄgot hÄller pÄ att gÄ sönder, hÀvdas det ofta. Men stÀmmer det? I decennier har invandring ökat, utan att frÀmlingsfientligheten tilltagit. Synen pÄ jÀmstÀlldhet, homosexuellas rÀttigheter, vÄld och orsaker till brottslighet har förskjutits kraftigt i mÀnniskorÀttslig riktning.
đŸŒȘ Anders Bolling: OkĂ€nda sanningen om det oextrema extremvĂ€dret
Sommarens nyhetstorka innebÀr alltid högsÀsong för vÀdernyheter. MÄnga bulletiner om hetta, skyfall och stormar vÀntar, och vi kommer att fÄ höra att vÀdret blivit allt extremare. FÄ kommer att stÀlla följdfrÄgan: stÀmmer det? Det Àr synd, för svaret Àr i huvudsak nej.

FĂ„ ett gratis veckobrev med
faktabaserade optimistiska nyheter