"Kampen att föda hela mänskligheten är över," skrev Paul och Anne Ehrlich 1968 i The Population Bomb.

De fortsatte:
"På 1970-talet kommer hundratals miljoner människor att svälta ihjäl trots alla akutprogram som påbörjas nu. Vid denna sena tidpunkt kan ingenting förhindra en betydande ökning av dödstalet i världen..."

The Population Bomb sålde i över två miljoner exemplar och blev en av sin tids mest inflytelserika böcker.

Så hur gick det? På 1970-talet inleddes en ny era för mänskligheten, med betydligt lägre antal människor som dog av svält.

Femtio år senare utvärderar Paul Ehrlich sig själv i sin självbiografi, Life: A Journey Through Life and Science. Han kallar sig i den för en "evig optimist" (och jag förbereder nu en stämning för falsk marknadsföring.) Han menar att allting inte blev helt rätt i boken, men framförallt att han var alldeles för optimistisk i sina förutsägelser (jag överväger att även stämma honom för kränkning.)

Efter ha läst Population Bomb, Life och några intervjuer med honom är min uppfattning att Ehrlichs felaktiga slutsats kommer från ett avgörande fel. Ett fel som jag tror är det vanligaste och allvarligaste felet pessimister gör. Han ser människor som en belastning, inte som en tillgång. Han ser en mun att föda, inte en hjärna som kan producera en världsförändrande idé och vars envishet kan förverkliga den. Vi har en viss mängd mat, blir människorna fler kommer maten ta slut. Inte så att han är människofientlig (och jag vill på intet sätt demonisera Paul Ehrlich) han bara grovt underskattar vad människor kan åstadkomma. På marginalen kan vi öka mängden mat, men långt ifrån tillräckligt och därför kommer hundratals miljoner svälta ihjäl, tror han.

När Ehrlich kom med sin domedagspredikan i slutet på 1960-talet var just en sådan världsförändrande utveckling på gång, som gjorde att han fick så fullständigt fel.

Den gröna revolutionen

Norman Borlaugs idé var att det skulle gå att utveckla mycket mer moståndskraftiga grödor, som gav större skördar och kunde mätta fler munnar.

Borlaug var inte bara idérik, han var envis också. Under extremt tuffa förhållanden i Mexiko experimenterade han tröstlöst i 15 års tid innan arbetet gav resultat. En planta med tjockare och kortare stjälk, motståndskraftig mot sjukdomar, vind och insekter och som gav mycket större skördar. Från 340 kilo till 1100 kilo per tunnland, en ökning med drygt 220 procent.

Borlaugs arbete, och han själv, spred sig till Indien, Bangladesh och flera delar av världen. En amerikansk biståndsarbetare kallade detta för den gröna revolutionen och det namnet har fastnat.

1970, två år efter The Population Bomb, tilldelades Norman Borlaug Nobels fredspris. Många menar att den gröna revolutionen bidrog till att ha räddat livet på en miljard människor.

Blind pessimism

Hade Paul Ehrlich helt missat den gröna revolutionen och därför trodde på massdöd? Nej, han nämner till och med den i The Population Bomb, men bara kort som "effektivare jordbruk."

Men hans grundfel – oförmågan att förstå mänsklighetens kapacitet – utspelar sig här. I bästa fall skulle effektivare jordbruk kunna mildra katastrofen något. Om man kombinerar en överdrivet negativ syn på nuläget, med en oförmåga att förstå mänsklighetens förmåga till framsteg, så kan man hamna så snett som Ehrlich. Det, mer än något annat, gör pessimister naiva.

Det tragiska är att han inte lärt sig. Ett dugg. Life är baserad på exakt samma tankegods. Överpopulation är fortsatt ett problem, inte för att folk kommer svälta ihjäl, utan för att det leder till klimatförändringar och andra miljöproblem. Hans lösning är också den samma. Vi ska gå bakåt, bli färre, göra mindre.

Trots att det var utveckling som gjorde att hans världsberömda förutsägelse blev dramatiskt fel anser han fortfarande att mänskligheten är en bomb.

Det är den inte. Leva i frihet, utbyta tankar och testa nya saker är ett recept för framsteg. Då kan vi lösa problem som att människor svälter ihjäl, eller att vi har ett samhälle byggt på fossila utsläpp som skapar miljö- och klimatproblem.

Mänskligheten är inte en bomb. Vi är en raket.

Mathias Sundin
Arge optimisten

Jag har skrivit tidigare om Normal Borlaug och Paul Ehrlichs föregångare, William Vogt.

♻️ Tonåringen som förändrar världen och vår tids viktigaste debatt

Vad ska vi göra för att lösa problemet med klimatförändringarna? Ska vi sätta upp tydliga gränser och backa mänskligheten tillbaka innanför dessa? Eller ska vi utvecklas så vi kan spränga dessa gränser, men utan att förstöra jorden? Det är vår tids viktigaste debatt.

Warp NewsMathias Sundin

I Anders Bollings stora granskning av det sjätte massutdöendet så intervjuade han Paul Ehrlich och kallar honom "världens frejdigaste pessimist."

🐯 Granskning: Det pågår inget sjätte massutdöende

”Vi är på väg in i ett sjätte massutdöende,” säger Paul Ehrlich i en intervju med Warp News. Han är inte ensam i att tro det. Men vår granskning visar att de har fel. Det saknas dock inte problem med artutrotning, men vi har nu lärt oss att hantera dem.

Warp NewsAnders Bolling