Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
🐯 Granskning: Det pĂ„gĂ„r inget sjĂ€tte massutdöende

🐯 Granskning: Det pĂ„gĂ„r inget sjĂ€tte massutdöende

”Vi Ă€r pĂ„ vĂ€g in i ett sjĂ€tte massutdöende," sĂ€ger Paul Ehrlich i en intervju med Warp News. Han Ă€r inte ensam i att tro det. Men vĂ„r granskning visar att de har fel. Det saknas dock inte problem med artutrotning, men vi har nu lĂ€rt oss att hantera dem.

Anders Bolling
Anders Bolling

Dela artikeln

Tack till alla i Warps community som röstade fram detta Àmne för granskning och sedan bidrag med crowdfunding sÄ vi kunde genomföra den.

Warp News och The Progress Network

Denna granskning Àr en samarbete mellan Warp News och The Progress Network.

The Progress Network bygger en idérörelse som talar om en bÀttre framtid i en vÀrld dominerad av röster som pratar om en sÀmre framtid. De har ett nyhetsbrev, What Could Go Right?

Warp News har ocksÄ ett nyhetsbrev, med faktabaserade optimistiska nyheter om teknik, vetenskap och mÀnsklig utveckling.

Du kan prenumerera - gratis - pÄ bÄda vÄra nyhetsbrev hÀr:

Introduktion

”Vi Ă€r inne i det sjĂ€tte massutdöendet.”
”Den sjĂ€tte massutrotningen har börjat”.

SÄdana pÄstÄenden upprepas sÄ ofta att de blivit till sanning.

Men de Àr inte sanna.
Det pÄgÄr inget sjÀtte massutdöende.
För mÄnga arter har en negativ utveckling vÀnt.

FrÄgan Àr emellertid komplex. BestÄnden av mÄnga arter har minskat kraftigt, och det Àr ett problem att ta pÄ stort allvar.

MÀnniskan har gjort sig skyldig till mÄnga utdöenden genom historien. I dag Àr vi betydligt klokare, och stödet för att bevara biologisk mÄngfald Àr starkt. Vi har lÀrt oss hur vi ska lösa problemet och skydda jordens arter.


"HÀlften av alla arter har redan dött ut"

En av vĂ€rldens mĂ€ktigaste politiker sveper med ena handen mot publiken i konferensrummet – den andra handen har han i fickan – och sĂ€ger, liksom i förbigĂ„ende:

”Titta pĂ„ vad som hĂ€nder med arterna. HĂ€lften av alla arter har redan dött ut.”

Wikimedia Commons.

John Kerry Àr Biden-administrationens klimatgeneral, med en plats i USA:s nationella sÀkerhetsrÄd. Det var under Davosmötet i januari i Är han kom med sitt chockartade pÄstÄende om ett massivt utdöende. Han klÀmde in det nÀr han sökte stöd för att investera tolv tusen miljarder dollar i grön energi för att klara 1,5-gradersmÄlet.

KlimatfrÄgan och artutrotning anses höra ihop. Vi ska Äterkomma till det.

Vi lever i en tid nÀr mÀnniskan kan pÄverka naturen mer Àn nÄgonsin. Vi lever ocksÄ i en tid nÀr medvetenheten om att mÀnniskan kan pÄverka naturen Àr större Àn nÄgonsin.

Oro över att vi skadar djur och vÀxter mer Àn vi borde Àr mer regel Àn undantag. Kanske Àr det sÄ frÀmst i rika lÀnder, men mÀtningar visar att det Àr en allmÀnmÀnsklig kÀnsla.

PĂ„ 1990-talet började en del biologer och agendasĂ€ttare hĂ€vda att vi Ă€r i, eller Ă€r pĂ„ vĂ€g in i, det ”sjĂ€tte massutdöendet”. Begreppet bygger pĂ„ att man brukar tala om fem tidigare massutdöenden i jordens geologiska historia, varav det senaste Ă€gde rum för 65 miljoner Ă„r sedan.

Detta sjÀtte massutdöende, om det Àr riktigt, vore av naturliga skÀl det första dÀr mÀnniskan Àr orsaken. Man skulle dÀrför kunna tala om den första massutrotningen.

Är jordens flora och fauna nĂ€rmare kollaps Ă€n nĂ„gon gĂ„ng sedan dinosaurierna försvann? Pekar kursen dit? Eller Ă€r det vĂ„r ökade uppmĂ€rksamhet pĂ„ naturen som fĂ„r oss att se det sĂ„? Har John Kerry pĂ„ fötterna nĂ€r han pĂ„stĂ„r att hĂ€lften av alla arter dött ut?

I den hÀr granskningen ska vi reda ut dessa och andra frÄgor kring arters utdöende.

Vi ska först klarlĂ€gga en sak: MĂ€nniskan har pĂ„verkat och fortsĂ€tter att pĂ„verka djur och natur, i regel negativt. FrĂ„gan Ă€r hur illa det Ă€r, hur motstĂ„ndskraftig naturen Ă€r och vad vi faktiskt gör – och kan göra – för att förbĂ€ttra lĂ€get.

Vi hade sex hypoteser inför vÄr granskning:

  • Sedan 50 Ă„r krymper inte lĂ€ngre artbestĂ„nden i de rika lĂ€nderna. I mĂ„nga fall ökar de. Nyligen har bestĂ„nden slutat gĂ„ ner Ă€ven i fattiga lĂ€nder
  • Det som kallas artutrotningen handlar nĂ€stan helt om krympande bestĂ„nd
  • Det extremt stora antal arter som sĂ€gs dö ut kontinuerligt kommer frĂ„n teoretiska modeller av insekter och Ă€nnu mindre organismer som antas försvinna
  • Bland större arter har fĂ„ utdöenden i modern tid verkligen belagts
  • MĂ€nniskan var betydligt sĂ€mre för djur och natur förr Ă€n i dag
  • MĂ„nga arter frodas i urbana miljöer

Det sjÀtte massutdöendet

LÄt oss börja i den term som Àr utgÄngspunkten för den hÀr genomgÄngen, det sjÀtte massutdöendet.

Enligt den gÀngse uppfattningen avslöjar fossilfynd att fem tidigare massutdöenden intrÀffat. Det första var för 440 miljoner Är sedan. DÀrefter skedde ytterligare fyra med mellan 35 miljoner och 145 miljoner Ärs mellanrum. Det femte Àr det mest kÀnda. Det var dÄ dinosaurierna försvann.

Andelen arter som ska dö ut för att det ska kallas ett massutdöende brukar anges till 75 procent. Om John Kerry skulle ha rĂ€tt Ă€r vi alltsĂ„ inte vĂ€ldigt lĂ„ngt ifrĂ„n ett ”riktigt” massutdöende i geologisk bemĂ€rkelse. Men siffran Ă€r godtycklig. I sjĂ€lva verket tros mellan 65 och 90 procent ha dött ut under de respektive kollapserna. VĂ€rst var det tredje utdöendet.

Att det skulle ha varit fem sÄdana hÀndelser de senaste 500 miljoner Ären Àr inte heller hugget i fossilsten. I forskningslitteraturen nÀmns upp till 29 tÀnkbara massdödsepisoder.

Vi tar en snabb titt pÄ förutsÀttningarna innan vi fortsÀtter in i detta Àmnes vindlande gÄngar:

  • Det finns belagda fall av utdöenden (relativt fĂ„).
  • Det finns teoretiska fall av utdöenden (vĂ€ldigt mĂ„nga).
  • Det görs berĂ€kningar av vilken utdöendetakt som borde vara normal.
  • Det görs bedömningar av arters bestĂ„nd, vilket ofta blandas samman med faktiska utdöenden.

Hur mÄnga arter finns det?

Hur mĂ„nga arter djur, vĂ€xter och svampar det finns pĂ„ jorden Ă€r det ingen som vet. Uppskattningarna svĂ€llde under 1980-talet frĂ„n 1–2 miljoner till 30–100 miljoner, vilket senare ifrĂ„gasattes och skruvades ner till 5–15 miljoner. Insekter dominerar.

Strax över 2 miljoner arter har hittills beskrivits vetenskapligt. De allra flesta ÄterstÄr alltsÄ att hitta, och varje Är upptÀcks mycket riktigt mellan 15.000 och 18.000 nya arter, varav hÀlften Àr insekter. Om bakterier togs med i berÀkningen skulle artrikedomen explodera till flera miljarder.

Definitionen av vad som Àr en art Àr ett kapitel för sig. Hur olik sin kusin pÄ Àngen behöver en grÀshoppa vara för att fÄ ett eget namn enligt Linnés binominalsystem?

FörestÀllningen om att mÀnniskan ligger bakom ett sjÀtte massutdöende kan ha tagit sin början i naturvÄrdskÀmpen Norman Myers banbrytande bok The Sinking Ark 1979. Han spÄdde dÀr att en miljon arter skulle dö ut mellan 1975 och 2000. Ett decennium senare hakade biologen E O Wilson pÄ med liknande dramatiska berÀkningar av hur mÄnga arter mÀnniskan driver till utrotning. Wilson kom fram till nÀra 30.000 om Äret, eller runt tre arter i timmen, bara i den tropiska regnskogen.

VĂ€rldens frejdigaste pessimist

Larmsiffrorna anammades av en annan biolog, Paul Ehrlich, som 1968 hade skrÀmt upp vÀrlden med sin och hustrun Anne Ehrlichs bok Befolkningsexplosionen.

– Det Ă€r klart att vi Ă€r pĂ„ vĂ€g in i ett sjĂ€tte massutdöende, sĂ€ger Ehrlich över Zoom frĂ„n sitt hem i Kalifornien.

Paul Ehrlich Ă€r en legendarisk figur i miljödebatten. Han Ă€r ocksĂ„ vĂ€rldens kanske mest kĂ€nda pessimist – och möjligen vĂ€rldens frejdigaste pessimist. Det Ă€r ett nöje att möta denna charmiga och skarpa 90-Ă„ring, som alldeles nyligen givit ut sin sjĂ€lvbiografi Life.

– Jag Ă€r en gammal man nu. Det hĂ€r kan mycket vĂ€l bli mina sista ord, vem vet, sĂ€ger Ehrlich med ett karakteristiskt busigt smil.

Du tror vi Àr inne i det sjÀtte massutdöendet?

– Det Ă€r inte en frĂ„ga om tro. Jag tror pĂ„ en bevisbaserad vĂ€rld, och detta baseras pĂ„ vetenskapliga arbeten.

Ehrlich förklarar hur man har jÀmfört takten i de kÀnda utdöendena sedan ungefÀr Är 1500 med fossildata som kan berÀtta om takten mellan massutdöendena.

– Det visar sig dĂ„ att takten i dag Ă€r ungefĂ€r 1.000 gĂ„nger högre Ă€n under större delen av vĂ„r evolutionĂ€ra historia.

Paul Ehrlich, 1972. Wikimedia Commons.

I en studie frĂ„n 2020 bedömer Ehrlich tillsammans med kollegorna Gerardo Ceballos och Peter Raven knappt 30.000 arter av ryggradsdjur och finner att 515 av dessa (1,7 procent) Ă€r pĂ„ grĂ€nsen till utrotning, eftersom fĂ€rre Ă€n tusen individer finns kvar. De tre forskarna gör antagandet att majoriteten av dessa 515 arter kommer att försvinna ”inom kort”.

Paul Ehrlich talar engagerat om hur arter som dör ut rubbar balansen och pÄ sÄ vis skapar hÀlsoproblem för mÀnniskan, exempelvis genom att nya sjukdomar sprids. Han berÀttar vidare om hur insekterna minskat dramatiskt i antal sedan han var en ung forskare.

Men det du talar om nu Àr inte utrotningar utan minskade populationer?

– Vad som Ă€r kritiskt för oss mĂ€nniskor Ă€r inte arter i sig utan populationer. Om det pollinerande biet skulle försvinna frĂ„n Nordamerika skulle det innebĂ€ra en ekonomisk kostnad pĂ„ 20 miljarder dollar om Ă„ret och stora konsekvenser för vĂ„r diet. Men biet skulle fortfarande frodas i Sydostasien och Afrika.

Är inte mĂ€nniskors attityd mer naturvĂ€nlig i dag Ă€n förr, Ă€ven om mĂ„nga inte Ă€r sĂ„ insatta?

– Jo, jag tror det Ă€r sant. Men de Ă€r okunniga dĂ€rför att vi inte lĂ€r ut rĂ€tt saker. Och 50 procent av alla vĂ„ra problem beror pĂ„ att vi Ă€r för mĂ„nga.

HÀr kommer Ehrlich in pÄ den tes som varit hans signatur sedan Befolkningsexplosionen.

– Mellan 3 och 3,3 miljarder mĂ€nniskor som lever pĂ„ mexikansk standard vore hĂ„llbart. Nu försöker 8 miljarder leva pĂ„ Hollywoodstandard. Det Ă€r dĂ€rför den biologiska mĂ„ngfalden försvinner.

– En resurs vi aldrig kommer att fĂ„ brist pĂ„ Ă€r idioter, sĂ€ger han syrligt med adress till dem som genom Ă„ren ifrĂ„gasatt att jordens befolkning Ă€r för stor.

Men antalet barn per kvinna har rasat frÄn 5 till 2,4 sedan 1960-talet?

– Det Ă€r sant och goda nyheter. Men vi Ă€r Ă€ndĂ„ för mĂ„nga.

Vad vet vi sÀkert?

Om de dramatiska siffror Myers, Wilson, Ehrlich och andra har spridit Àr teoretiska, vad vet vi dÄ sÀkert?

Av naturliga skÀl har vi bÀst koll pÄ arter som Àr större och mer framtrÀdande Àn insekter och obskyra svampar. Den mest omfattande och pÄlitliga kÀllan i sammanhanget Àr Internationella naturvÄrdsunionens, IUCN:s, sÄ kallade rödlista.

Enligt denna har de senaste 400 Ären drygt 800 arter dött ut, eller cirka 900 med definitionen utdöda i vilt tillstÄnd. Siffran Àr faktiskt inte alldeles lÀtt att fÄ fram. Det Àr inget IUCN skyltar med.

Av de 44.000 kÀnda ryggradsdjuren har cirka 350 försvunnit, vilket motsvarar 0,8 procent. Klart fÀrre utdöenden bland vÀxter har belagts Àn bland djur.

Enligt IUCN Àr drygt 9.000 arter i dag akut hotade, vilket innebÀr att bestÄnden anses kritiskt smÄ. Det Àr 6 procent av de 150.000 arter IUCN hittills bedömt, men denna totalsumma utgör i sin tur endast knappt 8 procent av alla arter som Àr vetenskapligt bedömda, och 3 procent av alla arter som med en snÄl bedömning tros existera.

En promiment kritiker

Myers och Wilson utmanades av en del kollegor, varav marinbiologen John Briggs var den kanske mest prominenta kritikern. Innan han gick bort för ett par Är sedan hann Briggs publicera över 150 vetenskapliga artiklar och sex böcker.

John Briggs.

I en artikel 2016 gjorde Briggs processen kort med inte bara Myers och Wilson utan Ă€ve med Al Gore, Richard Leakey och Roger Lewin, vilka alla gjort uppskattningar pĂ„ mellan 17.000 och 100.000 Ă„rliga utdöenden. De senaste 50 Ă„ren, skrev Briggs, har ”en propagandavĂ„g” av överdrivna siffror och tal om ett begynnande sjĂ€tte massutdöende sköljt över oss ”som givit allmĂ€nheten dĂ„ligt samvete”.

Briggs kom sjĂ€lv fram till helt andra tal. Han var skeptisk till berĂ€kningarna om den ”bakgrundstakt” i utdöendet som rĂ„dde för flera miljoner Ă„r sedan. Hans egen analys gav vid handen att mĂ€nniskan Ă€r skyldig till 1,5 utdöenden per Ă„r utöver vad som kan anses vara normalt. Denna förlust vĂ€gs dessutom sannolikt upp av den nybildning av arter som pĂ„gĂ„r samtidigt, menade han.

John Briggs framhöll ocksÄ att de undersökningar som gjorts pÄ vÀxter knappt har visat nÄgon minskning av mÄngfalden, vilket sÀllan uppmÀrksammas.

”Utan bevis för en omfattande nettoförlust av arter blir massutdöende bara spekulation utan substans”, skrev han. Samtidigt bör det pĂ„pekas att han var mycket bekymrad över krympande bestĂ„nd: ”Det Ă€r det som Ă€r vĂ€rldens stora naturvĂ„rdsproblem.”

NÀr jag frÄgar Paul Ehrlich om John Briggs kritik mot idén om massutdöende svarar Ehrlich:

– Tja, forskare kan ha olika uppfattningar. Och jag kan ju ha fel. Men om jag har fel om befolkningen delar jag det felet med ett gĂ€ng nobelpristagare.

Inga empiriska data om utdöenden

En annan forskare som var involverad i det tidiga 1990-talets massdödsdiskussion var W V Reid. Han intog en försiktigare hÄllning Àn Myers och Wilson och ville inte nÀmna nÄgra antal. DÀremot berÀknade han att 4-8 procent av de tropiska regnskogsarterna skulle försvinna inom 25 Är med den avverkningstakt som rÄdde 1992. Den tidsgrÀnsen Àr alltsÄ passerad, men ingen kan veta om han fick rÀtt.

En sengÄngare i regnskogen i Costa Rica.

Tjugo Är efter Reid drog Àven den australiska ekologen Nigel Stork slutsatsen att de ofta refererade siffrorna om tiotusentals förlorade arter Ärligen inte Àr att lita pÄ.

”Det finns i princip inga empiriska data som stöder uppskattningarna om 100 utdöenden om dagen, eller ens 1”, skriver Stork i en studie.

Den kritik mot massdöd som nĂ„dde rubrikerna under 1990-talet kom dock framför allt frĂ„n icke-biologer. Mest kĂ€nd var kanske ekonomen Julian Simon, som tidigare hade slagit vad med Paul Ehrilch – och vunnit – om hur priset pĂ„ rĂ„varor skulle utvecklas (men det Ă€r en annan historia).

Julian Simon fick i sin tur en vĂ€n i statsvetaren BjĂžrn Lomborg, som först uppmĂ€rksammades för sin bok VĂ€rldens verkliga tillstĂ„nd 1998. Han hĂ€vdade dĂ€r – med hĂ€nvisning bland annat till ekologen Ariel Lugo och naturvĂ„rdsorganisationer – att ingen kĂ€nd fĂ„gelart försvunnit frĂ„n Brasiliens atlantiska regnskog, trots att 90 procent avverkats, och att nĂ€stan ingen försvunnit frĂ„n Puerto Rico, trots att 99 procent av den öns skogar huggits ner.

"Lomborg snackar skit"

– BjĂžrn Lomborg snackar en massa skit, sĂ€ger Stuart Pimm strĂ€vt pĂ„ en videolĂ€nk frĂ„n Sydafrika, dĂ€r han Ă€r engagerad i ett projekt för att rĂ€dda arter genom att skapa naturkorridorer.

Pimm Àr ett vÀrldsledande namn i biodiversitets-forskningen. Den mycket produktive professorn i ekologi skulle ocksÄ kunna kallas den ledande pragmatikern i branschen.

Stuart Pimm.

Han modifierar sig strax en aning genom att sÀga att Lomborg Àr slarvig.

– Det Ă€r helt enkelt inte sant att det inte försvann fĂ„gelarter frĂ„n den atlantiska regnskogen. Vi vet vilka, och antalet stĂ€mmer vĂ€l med hur mĂ„nga arter som borde försvinna nĂ€r man rĂ€knar pĂ„ det.

Stuart Pimm lyfter fram nÄgot vÀldigt centralt, men föga uppmÀrksammat, i debatten om hur mycket mÀnniskan hotar andra arter, nÀmligen att den största mÄngfalden inte finns och aldrig har funnits pÄ de marker som mÀnniskan utnyttjar hÄrdast.

I en vetenskaplig artikel med rubriken We can have biodiversity and eat too drar Pimm just den slutsats som ryms i rubriken: vi kan fortsÀtta att producera mat och samtidigt ha biologisk mÄngfald.

Intuitivt kan man tycka att ökad matproduktion alltid borde konkurrera ut natur.

– Men den kĂ€nslan Ă€r faktiskt fel, för vi producerar i huvudsak inte vĂ„r mat dĂ€r artrikedomen finns, sĂ€ger Pimm.

Ytan med jordbruksmark vÀxer lÄngsammare Àn mÄnga tror

Jordbruksmarken har inte pÄ lÄnga vÀgar vuxit i takt med mer mat och mer folk. Sedan 1970 har jordens befolkning ökat med 122 procent, men under den tiden har den odlade ytan bara blivit 8 procent större. Mat produceras allt effektivare.

– Ja, den siffran Ă€r mycket intressant. Inte mĂ„nga kĂ€nner till detta.

Utmaningen Àr enligt Pimm framför allt att skapa alternativt levebröd för fattiga mÀnniskor vars aktiviteter i dag kan utgöra en press pÄ artrika omrÄden.

Stuart Pimm tycker inte det Àr en god idé att tala om ett sjÀtte massutdöende.

– Det Ă€r inte till nĂ„gon hjĂ€lp. Att sĂ€ga att vi kommer att förlora en miljon arter ger bra rubriker, men det Ă€r inte bra vetenskap. Det bygger pĂ„ antagandet att vi vet hur mĂ„nga arter som finns, och det vet vi inte. Och hur definierar man massutdöende?

Han konstaterar att Ipbes, den biologiska mÄngfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, inte anvÀnder termen i sin senaste rapport.

– Det Ă€r vĂ€ldigt svĂ„rt att jĂ€mföra vad som hĂ€nder nu med vad som hĂ€nde för 60 miljoner Ă„r sedan nĂ€r dinosaurierna dog ut.

Det Àr ingen tvekan om att takten i utdöendet Àr mycket högre Àn den hade varit utan mÀnniskan, det Àr Stuart Pimm tydlig med, och han förklarar hur man kan rÀkna fram det. Men dels Àr vi lÄngt ifrÄn ett massutdöende, dels vet vi inte vart takten Àr pÄ vÀg.

Finns det en naturlig balans mellan mÀnniskan och andra arter pÄ jorden?

– Jag har skrivit en bok med titeln The balance of nature? – med ett frĂ„getecken pĂ„ slutet. SĂ„ nej, det finns ingen uppenbar enkel balans. Det Ă€r komplicerade processer.

– Vi Ă€r en del av naturen. Vi mĂ„ste komma fram till hur vi kan leva med naturen utan att förstöra den. Jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att vi kan det.

Hypoteser och resultat

Hypotes: Bland större arter har fÄ utdöenden i modern tid verkligen belagts

  • StĂ€mmer i princip. Orden ”fĂ„â€ och ”modern tid” behöver definieras nĂ€rmare. I geologisk mening Ă€r Ă€ven det vi ser som ”fĂ„â€ (mindre Ă€n en procent av alla ryggradsdjur pĂ„ 500 Ă„r) en hög takt

Hypotes: Det extremt stora antal arter som sÀgs dö ut kontinuerligt kommer frÄn teoretiska modeller av insekter och Ànnu mindre organismer som antas försvinna

  • StĂ€mmer. Sedan Norman Myers bok The Sinking Ark frĂ„n 1979 har spektakulĂ€ra antaganden fĂ„tt uppmĂ€rksamhet om att tiotusentals, kanske Ă€nnu fler, arter dör ut varje Ă„r. Siffrorna Ă€r omöjliga att verifiera

Hur Àr det med artrika hotspots?

Biologer och zoologer talar om sĂ€rskilt artrika ”hotspots”, som Madagaskar och de tropiska Anderna. De utgör bara tvĂ„ procent av vĂ€rldens landyta men hyser 50 procent av alla vĂ€xtarter och 70 procent av alla arter av ryggradsdjur.

36 hotspots, frÄn National Geographic.

HÄrt exploaterad jordbruksmark Àr sannolikt den mest förödande miljön för biologisk mÄngfald. Men det Àr inte sÄ att djur och vÀxter vantrivs pÄ alla ytor mÀnniskan mejslar fram. Vi lever inte lÀngre i huvudsak pÄ landsbygden. Mer Àn hÀlften av oss bor numera i stÀder, och andelen vÀntas bli 70 procent i mitten av seklet. Allt mer forskning görs om arter som trivs i stÀder, och allt fler forskare anser att stÀder kan spela en viktig roll för att rÀdda delar av den biologiska mÄngfalden.

I mÄnga av vÀrldens storstÀder kan man fÄ syn pÄ djur som tvÀttbjörnar, vildkatter, björnar, pumor, sjölejon, bÀvrar, ugglor och örnar. Jag bor sjÀlv i Stockholm och kan vittna om hur rÄdjur, harar och till och med rÀvar strövar omkring i nÀrförorterna som om de aldrig levt nÄgon annanstans. Ibland dyker en dovhjort eller Àlg upp pÄ nÄgon gata. I luften ovanför ses havsörnar svÀva och hörs korpar skorra.


Denna granskning Àr en samarbete mellan Warp News och The Progress Network

Du kan prenumerera - gratis - pÄ bÄda vÄra nyhetsbrev hÀr:


I stĂ€der finns trĂ€dgĂ„rdar, parker, gott om mat och ofta en hel del öppet vatten, och ingen jagar – förutom de rovdjur som ocksĂ„ sökt sig till gator och torg dĂ€rför att deras bytesdjur gjort det.

I Australien identifierade forskare för nÄgra Är sedan 39 utsatta arter som endast lever i begrÀnsade urbana livsmiljöer, bland annat trÀd, buskar, en sköldpadda och en snigel. En studie fann att av 529 undersökta fÄgelarter fanns 66 bara i stÀder. En annan studie visade att stÀder kan verka som tillflyktsort för bin. PrÀrievargen har lyckosamt anpassat sig till storstadsliv i USA. Hunddjuret har blivit utmÀrkt pÄ att undvika oss mÀnniskor nÀr det jagar ekorrar och rÄttor i grönomrÄden.

En rÀv i Toronto.

De urbana arterna Àndrar efter hand sina beteenden. Det Àr evolution i realtid. Ett exempel Àr att stÀder Àr varmare Àn sin omgivning (ett dilemma i klimatforskningen), och man har dokumenterat hur vissa urbana arter anpassat sig till att tolerera högre temperaturer Àn sina slÀktingar i den omgivande naturen.

Dessa rön betyder förstÄs inte att alla arter kan trivas i stÀder. Urbaniseringen trÀnger undan djur och vÀxter med behov av öppna marker, tÀt skog och andra specifika livsmiljöer. PoÀngen Àr att nÄgot som intuitivt borde vara till skada för all natur fungerar utmÀrkt för vissa delar av den. Saken Àr alltsÄ inte sÄ enkel.

Hypotes och resultat

Hypotes: MÄnga arter frodas i urbana miljöer

  • StĂ€mmer. Det finns en rad studier som visar att mĂ„nga djur och vĂ€xter framgĂ„ngsrikt gjort stĂ€der till sina livsmiljöer

"En till tvÄ arter i minuten"

Miljöorganisationer och journalister har fortsatt att Ă„terge Norman Myers och E O Wilsons siffror. NĂ€r jag skrev om Ă€mnet för 15 Ă„r sedan ringde jag upp Greenpeace, frĂ„gade om takten i utdöendet och fick det tveklösa svaret ”en till tvĂ„ arter i minuten”. Detta syftade enbart pĂ„ resultatet av regnskogsskövling. Den takten motsvarar en halv miljon till en miljon arter per Ă„r. Hade det varit sant hade det sedan flera Ă„r inte funnits nĂ„got liv kvar i Amazonas.

I dag slÄr Greenpeace pÄ sin hemsida fast att det just nu pÄgÄr ett sjÀtte massutdöende. Det stÄr ocksÄ att en miljon arter riskerar att utrotas, vilket Àr i linje med vad Ipbes sÀger.

VĂ€rldsnaturfonden WWF hĂ„ller en aningen lĂ€gre profil Ă€n Greenpeace och skriver pĂ„ sin svenska hemsida att det sjĂ€tte massutdöendet ”stĂ„r för dörren”, och att vi nu mĂ„ste vĂ€nda trenden.

Living planet index

WWF brukar uppmÀrksammas för sitt sÄ kallade Living planet index. Det Àr en Ärligen Äterkommande och mycket citerad rapport om det som Àr den verkliga kÀrnan i talet om utdöende, nÀmligen hur det stÄr till med bestÄnden av olika arter, nÀrmare bestÀmt 32.000 arter ryggradsdjur. Medier och miljömyndigheter berÀttar i regel om rapporten i termer av artutrotning, ibland den accelererande artutrotningen.

Enligt den senaste rapporten har bestÄnden av de undersökta djuren minskat med 69 procent sedan startÄret 1970. Det Àr en orovÀckande hög siffra. Men det intressanta Àr att siffran varit ungefÀr densamma det senaste decenniet. Det betyder alltsÄ att minskningen av bestÄnden har planat ut. GÀller det överallt? NÀstan.

Skillnaderna mellan delar av vÀrlden Àr stora. Det största raset har skett i Sydamerika och Karibien. DÀr berÀknas populationerna ha minskat med hela 94 procent sedan 1970. Det Àr den enda region dÀr siffran Àr högre Àn det globala genomsnittet. Det sydamerikanska raset var som störst under 1980-talet. De senaste Ären Àr kurvan nÀstan rak. Med sÄ kraftigt decimerade bestÄnd kan förstÄs inte nedgÄngen vara lika brant.

I Afrika och Nordamerika syns dĂ€remot en liten men mĂ€rkbar uppgĂ„ng sedan fem–tio Ă„r tillbaka, och i Asien och Oceanien har bestĂ„nden varit stabila sedan 2010.

Europa bakas i WWF-rapporten ihop med hela det asiatiska Ryssland samt med Centralasien. I denna vÀldiga region ökade faktiskt bestÄnden frÄn 1970 fram till ungefÀr 1991. DÀrefter syns en nedÄtgÄende trend, som i den senaste rapporten indikerar en nedgÄng av bestÄnden med 18 procent jÀmfört med basÄret 1970. Sedan toppen 1991 Àr dock nedgÄngen minst dubbelt sÄ stor. Det Àr oklart hur siffrorna ser ut för enbart Europa (men vi ska strax berÀtta om lÀget för dÀggdjuren i denna vÀrldsdel).

Det ovanstÄende gÀller alltsÄ ryggradsdjur. De Àr en liten minoritet. De ryggradslösa djuren, framför allt insekter, tros utgöra 97 procent av alla djur pÄ jorden.

För sex Är sedan fick en tysk insektsstudie larmklockorna att gÄ i gÄng. Den avslöjade att antalet flygande insekter vid naturreservat i vÀstra Tyskland hade minskat med tre fjÀrdedelar pÄ 30 Är. Tidigare har minskningar av bland annat fjÀrilar och bin beskrivits.

Det visar sig emellertid att inte heller insektsdöden Àr enkel att förstÄ. En omfattande metastudie publicerad i fjol, dÀr 900 platser vÀrlden över studerats, visar att sambanden mellan olika arter, regioner och tidsperioder Àr svaga. Med andra ord: Olika insektsarter kan öka eller minska i ett och samma omrÄde, trenderna kan vara motsatta i olika omrÄden och en minskning under en tid kan avlösas av en ökning under en annan.

I en annan global studie upptÀckte samma forskargrupp att det Àr landbaserade insekter som minskat. Sötvattenbaserade insekter har dÀremot ökat minst lika mycket. BÄda dessa förÀndringar drivs av starka trender i Nordamerika och delar av Europa.

Hur pÄverkar klimatet?

SĂ„ har vi detta med klimatet. Alltsedan den frĂ„gan kom upp pĂ„ den globala agendan i början av det hĂ€r millenniet har den nĂ€rmast per automatik kopplats samman med artutrotningen – precis som den numera kopplas samman med alla möjliga problem pĂ„ mer eller mindre rimlig grund.

Hur belagt Àr det att den uppvÀrmning vi upplevt orsakat att olika arter minskat eller dött ut? Inte alls. Det handlar om teoretiska modeller. Man har hittat fÄ, om ens nÄgra, rykande pistoler. En uppmÀrksammad studie frÄn 2017 pÄstods visa att 700 arter pÄverkas redan nu, men vid nÀrmare granskning rör det sig om en modell för hur dessa arter borde pÄverkas av den hittillsvarande uppvÀrmningen.

Den marinbiologiska stjÀrnforskaren Danielle Dixson vid universitetet i Delaware avslöjades förra Äret med att ha fabricerat resultaten i flera studier om hur tropiska fiskar drabbas av ökade koldioxidhalter. Hennes arbete har Ätergivits i mÀngder av andra studier och fÄtt stora rubriker genom Ären.

Det Àr faktiskt en smula bakvÀnt att sÀga att ett varmare klimat enbart Àr ett hot mot biodiversiteten. Jordiskt liv trivs bÀttre i vÀrme Àn i kyla. Det Àr ett biologiskt faktum. Artrikedomen avtar dramatiskt frÄn ekvatorn mot polerna. Tropisk regnskog hÀrbÀrgerar hÀlften av vÀrldens vÀxt- och djurarter. Man kan spÄra de flesta arters ursprung till tropikerna, exempelvis homo sapiens.

Fyra gÄnger fler isbjörnar

För 20 Är sedan var isbjörnen klimatorons sjÀlva emblem. Krympande polaris (och den har krympt) skulle driva djuret till utrotningens rand.

Men emblemet gÄr inte lÀngre att anvÀnda.

Det Àr för uppenbart att björnarna mÄr bÀttre Àn pÄ lÀnge. De Àr minst fyra, och enligt vissa bedömningar Ätta, gÄnger fler Àn de var för 60 Är sedan.

Det Àr för övrigt intressant att notera att artutrotningens Àrkepessimist Paul Ehrlich i intervjun för denna artikel inte lyfter fram klimatet i sin anklagelseakt mot mÀnniskan.

Hypoteser och resultat

Hypotes: Det som kallas artutrotningen handlar nÀstan helt om krympande bestÄnd

  • StĂ€mmer i huvudsak. Medier, miljömyndigheter och Ă€ven somliga forskare beskriver ofta minskade bestĂ„nd i termer av utrotning

Hypotes: Sedan 50 Är krymper inte lÀngre artbestÄnden i de rika lÀnderna. I mÄnga fall ökar de. Nyligen har bestÄnden slutat gÄ ner Àven i fattiga lÀnder

  • StĂ€mmer inte helt. BestĂ„nden slutade krympa först för nĂ„got decennium sedan i de flesta regioner, men inte i alla

MĂ€nniskan i centrum

I naturskyddskretsar stĂ„r paradoxalt nog mĂ€nniskan ofta i centrum, nĂ€mligen som den kĂ€lla varifrĂ„n hoten i allt vĂ€sentligt kommer. Även lĂ„ngt tillbaka i den vagt kĂ€nda geologiska historien.

Med början ungefÀr 50.000 Är tillbaka i tiden och fram till för 12.000 Är sedan dog över 200 arter stora dÀggdjur ut, sÄ kallad megafauna. I början av perioden skedde det i Australien och mot slutet pÄ de amerikanska kontinenterna.

Biologer som tittat nÀrmare pÄ dessa art-kollapser ser en korrelation mellan dessa och den etablerade tidtabellen för mÀnniskans ankomst till olika vÀrldsdelar. De drar dÀrför slutsatsen att vÄra förfÀder var skyldiga till massdöden genom ohÄllbar jakt och miljöpÄverkan. Enligt uppskattningar kan det ha funnits en miljon mÀnniskor i hela vÀrlden nÀr istiden tog slut för 12.000 Är sedan. De hade spjut och pilbÄgar.

Overkill-hypotesen

”Overkill”-hypotesen har varit omstridd sedan den lanserades av Paul Martin 1960, men den tas fortfarande pĂ„ allvar bland mĂ„nga forskare. En rad praktiska invĂ€ndningar kan dock vĂ€ckas mot att samlare/jĂ€gare skulle ha haft ett sĂ„ starkt fokus pĂ„ att döda de största djuren och dessutom ha varit sĂ„ förödande effektiva. Det finns gott om indikationer som talar emot hypotesen.

Paul Martin vid Rampart Cave, Grand Canyon, 1975. Wikimedia Commons.

– Jag tror den tas för bokstavligt. Jag tror inte det handlar sĂ„ mycket om att nĂ„gra tusen mĂ€nniskor faktiskt jagade alla dessa arter till utrotning, men mĂ€nniskans nĂ€rvaro satte i gĂ„ng en serie avgörande förĂ€ndringar i miljön, sĂ€ger Tobias Andermann, forskare vid Institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.

Andermann Àr huvudförfattare till en studie som kommer fram till att det Àr mÀnniskan, inte klimatförÀndringar, som varit den frÀmsta boven bakom utdöenden de senaste 126.000 Ären.

– Vi ser en stark korrelation mellan folkmĂ€ngd och utdöenden. De följs Ă„t nĂ€stan perfekt.

Tobias Andermann. Foto: Uppsala universitet.

Tobias Andermann förklarar att nÀr vissa arter minskade eller försvann kan det ha fÄtt följdeffekter i ekosystemet som ledde till att andra arter dog ut. Samtidigt hade mÀnniskans aktiviteter andra storskaliga effekter pÄ ekosystemet, exempelvis förÀndrade livsmiljöer genom bruket att anlÀgga brÀnder för markanvÀndning.

– PoĂ€ngen Ă€r att mĂ€nniskans tryck pĂ„ ekosystemet sker pĂ„ olika sĂ€tt, inte bara genom direkt jakt.

Till saken hör att flera nya fynd börjar mala sönder den tidigare etablerade idén att mÀnniskan kom till Amerika sÄ sent som för 13.000 Är sedan (Clovis first-teorin).

Är tidigare klimatförĂ€ndringar svaret?

Den frÀmsta alternativa förklaringen Àr den som brukar sammanfattas som klimatförÀndringar. Vad som i sin tur orsakade dessa Àr en frÄga i frÄgan, men det finns hypoteser om bland annat kometnedslag, solutbrott och vÄldsam seismisk aktivitet (eller en kombination), framför allt under yngre dryas, den period som abrupt avslutade istiden och som sammanfaller med megafaunans försvinnande pÄ de amerikanska kontinenterna.

Det finns geologiska belÀgg för enorma, vÀrldsomfattande skogsbrÀnder, och en snabb avsmÀltning av inlandsisen torde ha orsakat enorma översvÀmningar.

Under sĂ„dana omstĂ€ndigheter Ă€r det logiskt att de största arterna dör, precis som nĂ€r dinosaurierna försvann i samband med det femte massutdöendet, triggat av ett asteroidnedslag. DĂ€rför kan man anta att Ă€ven homo sapiens decimerades kraftigt i antal samtidigt med megafaunan – snarare Ă€n att orsaka dess kollaps.

Tobias Andermann Ă€r inte insatt i forskningen om möjliga dramatiska geologiska och klimatologiska hĂ€ndelser för 12.000–13.000 Ă„r sedan.

– Det kan naturligtvis vara en faktor. Men i sĂ„ fall förklarar det bara denna topp, och bara i Nordamerika. I de andra fallen finns ingen klimathĂ€ndelse av det slaget som kan förklara utdöendena. Australien förlorade exempelvis sin megafauna mycket tidigare, och det sammanfaller ocksĂ„ med mĂ€nniskans ankomst, sĂ€ger han.

Faktum Àr att det förs en debatt i forskarsamfundet om den försvunna australiska megafaunan som liknar den om den amerikanska artkollapsen. Alla Àr inte övertygade om att mÀnniskan ligger bakom dÀr heller.

Skelett efter ett utdött lejon i Australien. Wikimedia Commons.

Tobias Andermann och hans medförfattare rÀknar i sin studie med att mÀnniskans tryck pÄ andra arter kommer att fortsÀtta. Han ansluter sig dock inte till Paul Ehrlichs slutsats att det sjÀtte massutdöendet redan Àr verklighet.

– Nej, vi Ă€r inte dĂ€r Ă€nnu. Men om takten fortsĂ€tter som de senaste seklerna kommer det att bli ett massutdöende vid nĂ„gon tidpunkt.

DÄ Àr inte vi vÀrst

Om nu den fantasifulla ”overkill”-idĂ©n skulle stĂ€mma, att nĂ„gra tiotusental jĂ€gare och samlare verkligen – direkt eller indirekt – lyckades utrota de största dĂ€ggdjur som traskat pĂ„ jorden, fĂ„r det en ovĂ€ntad konsekvens. Det skulle vĂ€nda pĂ„ förestĂ€llningen att den moderna mĂ€nniskan Ă€r den vĂ€rsta marodören i homo sapiens historia.

LÀngre fram i historien finns exempel pÄ mÀnniskans skadeverkan som Àr tydligare belagda. I samband med att mÀnniskor bosatte sig pÄ öar i Stilla havet för mellan 3.500 och nÄgra hundra Är sedan försvann enorma mÀngder fÄgelarter, kanske sÄ mÄnga som 2.000. Arter pÄ isolerade öar löper avsevÀrt större risk att utrotas Àn arter pÄ fastlandet.

Ett annat hÀpnadsvÀckande fall Àr passagerarduvan. I början av 1800-talet fanns flera miljarder exemplar av denna fÄgel i Nordamerika. Den sista passagerarduvan dog pÄ ett zoo i Cincinnati 1914 efter mer Àn ett sekel av fasansfullt jakttryck.

Amerikansk bison. Wikimedia Commons.

UngefĂ€r samtidigt Ă€gde en hĂ€mningslös jakt pĂ„ bisonoxar rum pĂ„ samma kontinent. Den kollapsen hann dock stoppas i tid. NĂ€r bisonen var som hĂ„rdast pressad fanns endast 400 individer kvar. DĂ„ hade 60 miljoner av den mĂ€ktiga grĂ€sĂ€taren slaktats. ÅterhĂ€mtningen började 1905, nĂ€r New Yorks zoo skapade en förening för bisonoxens bevarande, nĂ„got som senare stöddes av president Theodore Roosevelt. I dag finns ungefĂ€r 400.000 bisonoxar, varav de flesta i skyddade omrĂ„den.

PĂ„ liknande sĂ€tt har det varit med valarna. NĂ€r de jagades som intensivast pĂ„ 1800-talet var det till stor del för att ”utvinna” brĂ€nsle, nĂ€mligen valolja till lampor. NĂ€r valbestĂ„nden började krympa betĂ€nkligt var den stora oron att vĂ€rlden skulle fĂ„ slut pĂ„ brĂ€nsle, inte att en fantastisk kategori arter höll pĂ„ att försvinna. Sedan kom elektriciteten, och skĂ€let att jaga val för brĂ€nslets skull försvann. Jakten fortsatte dock för köttets skull fram till det internationella förbudet 1986. Sedan dess har de flesta valarter Ă„terhĂ€mtat sig.

Hypotes och resultat

Hypotes: MÀnniskan var betydligt sÀmre för djur och natur förr Àn i dag

  • StĂ€mmer. (Hypotesen gĂ€ller dock frĂ€mst invĂ„nare i civilisationer, inte urfolk.) Detta Ă€r enligt vĂ„r mening ett huvudskĂ€l till att ett sjĂ€tte massutdöende aldrig blir verklighet

Vilka slutsatser kan vi dra?

SÄ. Vad kan man dra för slutsatser av alla dessa fakta, uppskattningar och Äsikter?

Det Àr ovedersÀgligt att bestÄnden av ett stort antal arter krympt i takt med att mÀnskligheten satt större avtryck pÄ jordytan. Takten i nedgÄngen har dock börjat avstanna. Det Àr belagt att runt 900 arter, varav 350 ryddragdsdjur, dött ut de senaste 400 Ären.

Med gÀngse definition stÄr det klart att ett sjÀtte massutdöende inte Àger rum pÄ jorden. Med den saken fastslagen vÀntar emellertid en trÀskmark av trender och data som kan tonas ned eller betonas beroende pÄ vartÄt de pekar.

I grund och botten handlar det som i sÄ mÄnga andra fall om lÀggning. Om man Àr pessimist och tonar ner förbÀttringar och betonar allt som kan gÄ fel kan det framstÄ som fullt rimligt att bestÀmma sig för, likt Paul Ehrlich, att vi redan Àr inne i ett sjÀtte massutdöende.

Om man Àr optimist och tar fasta pÄ trender som vÀnt eller bromsats och litar pÄ att mÀnniskors vilja att bevara natur Àr pÄ riktigt kan man kÀnna tillförsikt att nÄgot sjÀtte massutdöende inte kommer att intrÀffa. Vi kommer att kunna leva sida vid sida med all fantastisk artrikedom pÄ den hÀr planeten, ocksÄ nÀr vÄr art nÄtt sin vÀntade topp pÄ tio miljarder.

SjÀtte massutdöendet funkar bra i rubriker

Det sjÀtte massutdöendet Àr i första hand en rubrikvÀnlig term som kan anvÀndas för att vÀcka uppmÀrksamhet pÄ ett problem. Problemet i sig Àr i högsta grad verkligt, men det Àr mycket möjligt att vi har dess kulmen bakom oss.

I början av förra seklet fanns tvÄ miljarder mÀnniskor, som redan dÄ hade kapacitet att döda djur och vÀxter i industriell skala. Djur, sÀrskilt sÄdana som gÄr att Àta eller göra pÀls av, sÄgs som naturresurser mer Àn liv. Somliga ansÄgs farliga och deras utrotning en vÀlgÀrning. VÀxter var Ànnu mer förtingligade.

NÄgonstans efter andra vÀrldskriget vÀnde synen pÄ naturen frÄn att vara en mÀktig motstÄndare för oss att besegra till att vara nÄgot vackert och brÀckligt som vi faktiskt kan hota. Kanske hade det att göra med den chockartade insikt vÀrldskrigen gav oss om vÄr förmÄga till förstörelse.

PÄ 1960-talet kom Rachel Carsons bok Tyst vÄr, och miljörörelsen vÀcktes pÄ allvar. Och pÄ den vÀgen Àr det. I dag finns nÀstan sju gÄnger sÄ mÄnga mÀnniskor som för 150 Är sedan, men en slakt pÄ 60 miljoner bisonoxar, som i Nordamerika pÄ 1800-talet, Àr inte lÀngre tÀnkbar.

Wikimedia Commons.

I den misantropiska naturskyddsdebatten heter det att det nu Ă€r första gĂ„ngen i jordens historia som en enda art, mĂ€nniskan, Ă€r skuld till ett massutdöende av andra arter. Men det Ă€r lika sant – och i takt med ökad medvetenhet allt sannare – att det Ă€r första gĂ„ngen en art aktivt skyddar och rĂ€ddar andra arter.

De senaste decenniernas naturvÄrdande insatser visar att nÀr mÀnniskan förstÄr att hon förstör och dÀrför backar undan kan naturen ÄterhÀmta sig snabbt och starkt. Nordamerika och Europa Àr hittills de bÀsta exemplen. I dag finns fler dÀggdjur i Europa Àn under de senaste 8.000 Ären.

Enligt en amerikansk studie skulle 291 arter ha försvunnit frÄn USA sedan 1973 om det inte varit för de naturskyddslagar som dÄ kom pÄ plats. Samma lagstiftning har fÄtt 39 arter att ÄterhÀmta sig helt pÄ amerikansk mark under samma tid.

Ett helt oavsiktligt men mycket tydligt fall Àr den förbjudna zonen runt Tjernobyl, ett 2.800 kvadratkilometer stort omrÄde, som efter snart 40 Är utan mÀnsklig inblandning blivit ett eldorado för lo, europeisk bison, hjort, gnagare och allehanda fÄglar. Zonen Àr nu ett naturligt experiment för att testa naturens ÄterhÀmtningsförmÄga.

Nu Àr det tid för Asien, Afrika och Sydamerika att lyckas lika vÀl, eller bÀttre, med att skydda djur och vÀxter. Det finns redan mÄnga goda exempel. Ett axplock: Tigern, snöleoparden, oryxen, yangtse-delfinen, pandan, trubbnoshörningen, indiska noshörningen, bergsgorillan, guldapan och Julöns röda krabba.

MĂ„nga forskare oroas över att folk skulle strunta i att skydda naturen om de fick höra att talet om massutdöende Ă€r en överdrift. De tycks dessutom tro att den uppfattningen – att larmen Ă€r upptrissade – Ă€r stark och dominerande, vilket prĂ€glar deras artiklar i Ă€mnet.

Warp News och vÄr partner, The Progress Network, har en annan bild av hur det förhÄller sig. Vi menar att larmen helt dominerar medierapporteringen. Vi tror samtidigt att de allra flesta kan tÀnka sjÀlva och dessutom hÄlla fler Àn en tanke i huvudet samtidigt. En redovisning av lÀget som Àr sÄ saklig som möjligt inger sannolikt förtroende och pÄverkar inte alls mÀnniskors vilja att skydda naturen.

En internationell undersökning gjord 2019 visar en stark vilja att vÄrda djur och vÀxter och att arters utdöd bekymrar i princip alla. Det gÀller sÄvÀl i den rika delen av vÀrlden som i fattigare lÀnder.

Men vad Ă€r ett lĂ€mpligt antal individer av respektive art i en vĂ€rld dĂ€r Ă„tta miljarder mĂ€nniskor ska samleva med miljontals andra arter? Det Ă€r en filosofisk frĂ„ga. I början av förra seklet fanns 200.000 lejon och tio miljoner elefanter i Afrika. I dag Ă€r de 25.000 respektive 450.000. Är det oacceptabelt fĂ„? Var och en fĂ„r göra sin bedömning. IUCN:s trösklar för nĂ€r arter anses kritiskt hotade Ă€r inte absoluta, men de Ă€r förstĂ„s bra att utgĂ„ ifrĂ„n.

MÀnniskor Àr inte enbart munnar att mÀtta utan Àven underbart kreativa och konstruktiva varelser. Interaktionen mellan oss och andra arter Àr inte ett nollsummespel.

Nobelprisvinnare Norman Borlaug, fader till den gröna revolutionen. Wikimedia Commons.

Paul Ehrlich missade den gröna revolutionen, detta strÄlande exempel pÄ hur en uppfinningsrik mÀnsklighet löser sina problem. Han medger det i dag, men han tycks se det som ett störningsmoment han inte kunnat förutse nÀr han 1968 spÄdde massvÀlt i vÀrlden inom tio Är.

NĂ€r jag under intervjun med Stanfordprofessorn envisas med att fĂ„ in honom pĂ„ ett mer optimistiskt spĂ„r och ber honom peka pĂ„ hoppfulla tendenser sĂ€ger han inte ”mĂ€nsklig klokhet och kreativitet” utan ”oroliga ungdomar”.

– FrĂ„gan Ă€r bara om de hinner Ă€ndra saker och ting snabbt nog.

Hypoteser och resultat: Sammanfattning

SÄ hÀr blev alltsÄ resultatet av vÄr djupdykning:

Hypotes: Sedan 50 Är krymper inte lÀngre artbestÄnden i de rika lÀnderna. I mÄnga fall ökar de. Nyligen har bestÄnden slutat gÄ ner Àven i fattiga lÀnder

  • StĂ€mmer inte helt. BestĂ„nden slutade krympa först för nĂ„got decennium sedan i de flesta regioner, men inte i alla

Hypotes: Det som kallas artutrotningen handlar nÀstan helt om krympande bestÄnd

  • StĂ€mmer i huvudsak. Medier, miljömyndigheter och Ă€ven somliga forskare beskriver ofta minskade bestĂ„nd i termer av utrotning

Hypotes: Det extremt stora antal arter som sÀgs dö ut kontinuerligt kommer frÄn teoretiska modeller av insekter och Ànnu mindre organismer som antas försvinna

  • StĂ€mmer. Sedan Norman Myers bok The Sinking Ark frĂ„n 1979 har spektakulĂ€ra antaganden fĂ„tt uppmĂ€rksamhet om att tiotusentals, kanske Ă€nnu fler, arter dör ut varje Ă„r. Siffrorna Ă€r omöjliga att verifiera

Hypotes: Bland större arter har fÄ utdöenden i modern tid verkligen belagts

  • StĂ€mmer i princip. Orden ”fĂ„â€ och ”modern tid” behöver definieras nĂ€rmare. I geologisk mening Ă€r Ă€ven det vi ser som ”fĂ„â€ (mindre Ă€n en procent av alla ryggradsdjur pĂ„ 500 Ă„r) en hög takt

Hypotes: MÀnniskan var betydligt sÀmre för djur och natur förr Àn i dag

  • StĂ€mmer. (Hypotesen gĂ€ller dock frĂ€mst invĂ„nare i civilisationer, inte urfolk.) Detta Ă€r enligt vĂ„r mening ett huvudskĂ€l till att ett sjĂ€tte massutdöende aldrig blir verklighet

Hypotes: MÄnga arter frodas i urbana miljöer

  • StĂ€mmer. Det finns en rad studier som visar att mĂ„nga djur och vĂ€xter framgĂ„ngsrikt gjort stĂ€der till sina livsmiljöer

Ett problem vi kan lösa

LÄt oss anvÀnda den omfattande kunskap vi nu har för att fortsÀtta att vÀrna pressade djur- och vÀxtarter. Vi kan kÀnna tillförsikt i att vi klarar det, för vid nÀrmare granskning visar sig problemet vara mer hanterligt Àn det framstÀlls.

Slutligen: John Kerry hade fel. Åtminstone borde han ha preciserat en sĂ„ allvarlig sak. Kanske menade han individer, inte arter? I sĂ„ fall hade han faktiskt fel Ă„t andra hĂ„llet.

Anders Bolling

Denna granskning Àr en samarbete mellan Warp News och The Progress Network

Du kan prenumerera - gratis - pÄ bÄda vÄra nyhetsbrev hÀr:


FĂ„ ett gratis veckobrev med
faktabaserade optimistiska nyheter


Genom att prenumerera bekrÀftar jag att jag har lÀst och godkÀnner personuppgifter och cookies policy.