Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
đŸ—žïž Jag skippade nyheterna – och överlevde att berĂ€tta om det

đŸ—žïž Jag skippade nyheterna – och överlevde att berĂ€tta om det

Efter trettio dagars nyhetsfasta hittade Tomas Söderlund hem i ett lĂ€gre, lugnare och behagligare informationstempo med större positiv energi – utan att kĂ€nna sig sĂ€mre informerad. Med lite distans till allt som hĂ€nder framstod de stora dragen bĂ€ttre.

Warp Guest Writer
Warp Guest Writer

Dela artikeln

Jag har varit inblandad i att skriva en bok om nyheter. Eller, snarare, en bok om det dÄliga inflytande nyheterna och vi nyhetskonsumenter har pÄ varandra. Det blev en bok med viktiga slutsatser: att man borde skippa nyheterna. För att bli gladare. För att förskona sig sjÀlv frÄn den toxiska pessimismen och de vilseledande förenklingarna som ligger bakom de svarta rubrikerna. Nyhetsfasta, helt enkelt. För att mÄ bÀttre.

Problemet var att jag inte riktigt trodde pÄ det sjÀlv.

Nyhetsfasta har man ju hört talas om ibland. De som talar om det brukar mena att man ska ta pÄ sig skygglappar och undvika att exponera sig för det som Àr jobbigt och svÄrt i vÀrlden. VÀlja glÀdjen och kattvideorna i stÀllet för krigets fasor, sÄ att sÀga.

Nyhetsfasta?

Den sortens nyhetsfasta tror jag inte pĂ„. Jag Ă€r övertygad om att det i att vara mĂ€nniska ingĂ„r att göra sitt bĂ€sta för att förstĂ„ vad som pĂ„gĂ„r i vĂ€rlden och samhĂ€llet, och för att kunna vara med och göra vĂ€rlden bĂ€ttre mĂ„ste man utmana sig och hĂ„lla sig Ă  jour Ă€ven med de mörka sidorna. Grejen var att Tobias Wahlqvist, bokens huvudförfattare, pĂ„stod att detta handlade om nĂ„got annat: inte om att isolera sig eller sluta vara nyfiken pĂ„ vĂ€rlden. Inte sluta engagera sig i orĂ€ttvisor. TvĂ€rtom, menade han – att kliva ur flödet Ă€r vad man behöver för att fĂ„ tid och ork att fokusera pĂ„ riktiga kunskapskĂ€llor, dĂ€r man sjĂ€lv styr inriktningen och fĂ„r en bĂ€ttre bild av hur allt hĂ€nger ihop.

En bild som visar text, dagstidning

Automatiskt genererad beskrivning
Nyheterna Àr underhÄllning förklÀdd till information, enligt boken SKIPPA NYHETERNA.

I boken SKIPPA NYHETERNA avslöjas nyheterna som en ulv i fĂ„raklĂ€der: morbid underhĂ„llning, men förklĂ€dd till information, som ger oss en oĂ€kta och sönderhackad bild av vĂ€rlden och undanhĂ„ller mĂ„nga av skeenden som betyder mest. Fokuset pĂ„ det hyperaktuella gör att flesta reportage stirrar ut i en dimma dĂ€r inget framtrĂ€der, och innan den skingrats rusar de vidare nĂ„gon annanstans. Nyheterna vĂ€djar till vĂ„ra sĂ€msta instinkter, vĂ„rt sĂ€tt att konsumera dem Ă€r ett blysĂ€nke för vĂ„rt mĂ„ende – och vi fĂ„r aldrig nog.

Jag köpte det.

Men Ă€ndĂ„ lĂ€ste jag nyheter. ÄndĂ„ stannade jag kvar pĂ„ Twitter, drogs med i mikrospekulationerna kring dagens snackisar och skrev trĂ„dar om vad som nog egentligen pĂ„gĂ„r i Dagestan. Visserligen hade vi i boken samlat en imponerande bevisföring för att nyheterna i praktiken bara visar oss en fragmentarisk och ganska irrelevant bild av vĂ€rlden, som ger oss föga hjĂ€lp att förutse utvecklingen eller fatta bĂ€ttre beslut. Visserligen verkade det finnas goda belĂ€gg för att nyheternas höga tonlĂ€ge och kakafoni av larm och oro stressar oss sönder och samman.

Men Ă€ndĂ„ kunde jag inte skaka av mig kĂ€nslan att det inte riktigt berörde mig. För mig var det nog Ă€ndĂ„ viktigt att följa med i regeringsbildningen, elkrisen, utvecklingen i Ukraina, spĂ€nningarna i Centralasien, Trumps sĂ€kerhetsklassade dokument, inflationen, protesterna i Iran
? Man vill ju se hur det gĂ„r. Och sjĂ€len, den ryser ju för tomrummet.

Leva som man lÀr

Men nÄgonstans vill man förstÄs ÀndÄ leva som man lÀr. NÀr SKIPPA NYHETERNA lanserade utmaningen att avstÄ frÄn nyheter i en mÄnad för att sjÀlv fÄ se hur det pÄverkar en fanns det inga ursÀkter lÀngre. Fair enough, det var en hypotes jag egentligen trodde pÄ, den var vÀrd att pröva, och visst hade jag en kÀnsla av att det nog kostade en del tid att följa med i allt. Det skulle inte skada att frigöra lite tid. Och kanske skulle det bidra till bÀttre sömn om man inte behövde skrolla genom flödet det sista man gjorde pÄ kvÀllen?

SĂ„ jag accepterade utmaningen. Jag satte upp nĂ„gra enkla regler för mig sjĂ€lv – men som skulle visa sig ha stor effekt. Alla nyhetsappar fick ryka. TV- och radionyheter, tidningar och andra stĂ€llen dĂ€r nyheter finns likasĂ„. Och alla sociala medier, som för mig varit de allra mest centrala nyhetskĂ€llorna. Ett par pĂ„ förhand vĂ€ldefinierade undantag tillĂ€t jag mig: tvĂ„ minuter varje dag att skanna av nyhetsrubrikerna pĂ„ text-tv, och en kvart ett par gĂ„nger under mĂ„naden att skanna av en blogg om Ukraina. I övrigt reste jag in i nyhetsskuggan. The dark side of the moon.

Noterade redan första kvÀllen hur andra omkring satt försjunkna i sina telefoner och inte jag; jag kÀnde mig mer nÀrvarande, mindre styrd och det kÀndes som att tankarna fick flyga lite friare.

Redan efter nĂ„gra dagar blev det naturligt att undvika nyheter. Tummen ville i början söka sig till Twitterikonen pĂ„ skĂ€rmen, men jag stĂ„lsatte mig och öppnade Duolingo i stĂ€llet. Jag lyckades hĂ„lla mig till de planerade reglerna, avhöll mig frĂ„n domedagsskrollandet och anvĂ€nde efter ett tag i praktiken mindre av mina infosöksfönster Ă€n jag hade gjort utrymme för. Det blev successivt lĂ€ttare Ă€n vanligt att hĂ„lla den röda trĂ„den i tankar och handlingar. Även kortare tidsfönster blev tid som betydde nĂ„got och blev anvĂ€ndbar, i stĂ€llet för att försvinna i planlöst skrollande.

LÀsa en bok? Ja, varför inte...

Jag frigjorde vad som till slut kÀndes som eoner av tid och la den i högre grad pÄ sÄdant jag vill göra och mÄr bra av: jag lÀste böcker jag definitivt inte skulle ha lÀst annars, lÀrde mig en hel del ukrainska, tog fler och mer spontana sociala initiativ och etablerade vanor som tidigare kÀnts ouppnÄeliga att hÄlla i gÄng, som trÀning, för att ta ett par exempel. Projekt som lÀnge legat liggande blev plötsligt gjorda. Min mobilanvÀndning föll kontinuerligt till en jÀmn och lÄg nivÄ. Det slog mig sÄ smÄningom rentav att det kÀndes mer som semester Àn under semestern, fastÀn jag jobbade som vanligt. Förmodligen tack vare en förhöjd kÀnsla av meningsfullhet i det jag la min tid pÄ.

Jag förstod redan innan att jag skulle spara en del tid, men jag Àr förvÄnad över hur stor positiv skillnad jag dessutom upplevde i humör, koncentrationsförmÄga och sÀnkta trösklar att ta itu med saker. Det kÀnns nu som att jag klev av en berg-och-dalbana jag inte riktigt förstÄtt att jag Äkt och tog tillbaka kontrollen över min tid och mitt fokus.

Jag mĂ€rkte hur jag tĂ€nkte tankegĂ„ngar till slut pĂ„ ett annat sĂ€tt, och genomförde uppgifter i obruten fokusering – och det var skönt. MotgĂ„ngar bekom mig inte lika mycket, kanske för att jag oftare lĂ„g steget före. Jag kĂ€nde mig till och med trevligare, som att jag bottnade djupare i samtalen – Ă€ven om jag fick hĂ€mta stoff frĂ„n böcker jag lĂ€st snarare Ă€n frĂ„n sociala-medier-snackisen för dagen. Sömnen blev bĂ€ttre, och jag kom pĂ„ mig sjĂ€lv med att drömma mer livligt pĂ„ nĂ€tterna.

LĂ€gre informationstempo

Jag förde dagbok under tiden, och det kanske allra mest talande för utfallet var nĂ€r jag efter avslutad fasta lĂ€ste min notering frĂ„n den tredje dagen: dĂ„ plĂ„gades jag svĂ„rt av min ovetskap om vad som hĂ€nt sedan sist i Ukraina, och min reaktion nu i efterhand Ă€r ”efter bara tre dagar? Det hĂ€nder ju ingenting av vikt pĂ„ tre dagar, vilken sanslös hets efter information”. SĂ„ tydligen har jag hittat hem i ett lĂ€gre informationstempo.

Att mĂ„ bĂ€ttre och kĂ€nna sig lugnare Ă€r gott och vĂ€l. Men Ă€r det vĂ€rt det om man tappar omvĂ€rlden ur sikte? Jo, faktum Ă€r att jag nĂ€stan inte har kĂ€nt mig oinformerad alls, utan det jag skurit bort upplever jag i princip Ă€r brus, spekulationer, de snabbt glömda detaljerna och stormarna i vattenglas pĂ„ sociala medier. Jag har helt klart hĂ€ngt med i samtalen med andra, och det verkar som att relevanta hĂ€ndelser hittade vĂ€gar fram till mig Ă€ndĂ„. Fick till exempel höra att regeringsbildningen hade gĂ„tt i mĂ„l. Skippade nyheterna om det, men letade upp och lĂ€ste Tidöavtalstexten i original, och kĂ€nde mig fullinformerad utan att behöva ta del av det stressade tonlĂ€get i medierna. Som att jag lurat systemet. Som Tobias brukar sĂ€ga: ”hĂ€nder det nĂ„got viktigt fĂ„r du veta det Ă€ndĂ„.”

Om nĂ„got kĂ€nns det som att jag snarare urskilt de stora dragen bĂ€ttre nĂ€r det mesta av bruset reducerats bort. Det slog mig att de bestĂ„ende processerna bakom rubrikerna ofta Ă€r mycket lĂ„ngsammare Ă€n de korta nyhetscyklerna som oftast snurrar pĂ„ spekulation. Ett exempel: den pĂ„gĂ„ende resningen i Iran, som jag följde pĂ„ mikronivĂ„ precis innan fastan, eskalerade under mĂ„naden i nĂ„gra steg – strejker, massgripanden, tilltagande medierepression – men att lĂ€sa dagliga rapporter hade knappast gett en bĂ€ttre förstĂ„else utan skymt den progressionen i ett virrvarr av oro, rykten och detaljer. Det verkar som att jag, som inte spĂ€tt ut min fokuserade nyhetskonsumtion med det bruset, pĂ„ sĂ€tt och vis har en klarare bild av vad som faktiskt hĂ€nt den hĂ€r mĂ„naden Ă€n om jag hade vadat runt knĂ€djupt i nyhetsflödet.

Det Àr kittlande att speja in i dimman och försöka vara först med att urskilja konturerna av vart vi Àr pÄ vÀg. Men Àr det vÀrt det? Inte enligt krönikören, som blev övertalad att nyhetsfasta och fick mersmak. (Vandraren över dimhavet av Caspar David Friedrich, 1818).

Vad Àr lÀrdomen?

SÄ vad Àr lÀrdomen hÀr? Tobias call to action nÀr han utlyste nyhetsfastan i oktober var att alla kanske inte behövde skippa nyheterna helt, men att alla har nÄgot att lÀra sig om sig sjÀlva genom att prova att göra det. Det skriver jag definitivt under pÄ.

Det Àr nog vÀldigt olika hur djupt nyhetsmaskineriet har sÀnkt klorna i en. En del har Twitter som sitt gift. Andra klickar in pÄ Aftonbladet varannan timme. En del har sunda beteenden frÄn början och somliga skrollar djupare ner i mörkret Àn de mÄr bra av. Jag tror att det mest givande i min nyhetsfasta var att en större del av min tid riktades in pÄ sÄdant som jag rÄr över, och som berör mig och min vardag pÄ riktigt. Det Àr kittlande att stÄ i fören och speja, men det Àr inte dÀrifrÄn man styr. Och man blir inte sÀrskilt mycket klokare.

Att skanna av vissa definierade kÀllor under vÀl definierade (och snÀva) tidsfönster kÀndes som ett bra sÀtt att behÄlla kontrollen över konsumtionen. I stÀllet för att kastas omkring i sinnet hit och dit till de stÀndigt nya brandhÀrdar som algoritmerna och nyhetsredaktionerna pekar ut, i ett skrolldjup som aldrig tar slut, fick jag följa mina egna tankar dit de bar mig. SÄ mycket i vÀrlden blir bÀttre, men det Àr lÀtt att tappa det ur synfÀltet nÀr den samlade oron frÄn en hel vÀrld kablas ut inför ens ögon.

JodÄ, jag provade efter ett tag att ge mig ut pÄ Twitter igen nÀr mÄnaden var slut, men det kÀndes mest som att ÄtervÀnda ner i Platons grotta efter att ha sluppit ur den. Negativismen förskrÀckte, och fladdrigheten i innehÄllet kÀndes stressig och obekvÀm. Jag kommer att fortsÀtta att skippa nyheterna. För att fÄ en nyktrare bild av vÀrlden och bli bÀttre pÄ att göra den bÀttre.

TOMAS SÖDERLUND

📖
SKIPPA NYHETERNA: varför jag slutade lÀsa nyheter och varför du ocksÄ borde göra det Àr en bok av Tobias Wahlqvist som kom ut pÄ Heja Framtiden förlag i juni i Är. I boken berÀttar Tobias om hur nyheterna pÄverkar oss, hur mekanismerna ser ut i nyhetsfabrikerna och hur mycket vi har att vinna pÄ att bryta deras förtrollning över oss.

Boken kom till efter att Tobias i samband med en utmattning slutade följa med i nyheterna – och sedan aldrig började igen. Tidigare hade han sett nyheterna som ett sjĂ€lvklart verktyg för att förstĂ„ vĂ€rlden, men nĂ€r han mĂ€rkte att han Ă€ndĂ„ hĂ€ngde med lika vĂ€l som innan, men mĂ„dde mycket bĂ€ttre, insĂ„g han att de inte Ă€r vĂ€rda den tid och mentala uppmĂ€rksamhet vi Ă€gnar dem.

Under oktober bjöds lĂ€sarna in att delta i SKIPPA NYHETERNAs första nyhetsfasta. Utmaningen var att skippa nyheterna i 30 dagar för att se vad som hĂ€nder, och berĂ€tta om sin upplevelse efterĂ„t. De exakta formerna fick var och en av deltagarna sjĂ€lva definiera – det enda kravet var att skapa sig en mĂ€rkbar distans till det dagsaktuella flödet. Alla deltagare som svarade berĂ€ttade att de hade mĂ„tt bĂ€ttre och kĂ€nt sig gladare


FĂ„ ett gratis veckobrev med
faktabaserade optimistiska nyheter