Varje vecka får du en tänkvärd essä om hur du kan förstå och skapa framtiden.
Centrala institutioner som regeringar och styrelser dominerar världen, för att de löst två problem: Brist på information och att det har varit krångligt att låta många rösta. Tack vare internet är dessa problem lösta, och vi kan ge mer makt direkt till människor.
Vad ska vi göra för att lösa problemet med klimatförändringarna? Ska vi sätta upp tydliga gränser och backa mänskligheten tillbaka innanför dessa? Eller ska vi utvecklas så vi kan spränga dessa gränser, men utan att förstöra jorden? Det är vår tids viktigaste debatt.
Medborgare i fria länder är rikare, lyckligare och friskare än medborgare i ofria länder. Barack Obama borde använda sina retoriska färdigheter för att öka förtroendet för demokratin och skapa hopp för dess framtid. För, som han brukade säga: Det finns inget falskt med hopp.
Berättelsen om Peter Carlsson och Northvolt lär oss två saker: Hur viktigt det är att förstå framtiden för att kunna se vilka möjligheter som finns, och att du behöver vara faktabaserad optimist för att ta tillvara på dem.
Skådespelaren Jerka Johansson vände sig direkt till barnen och gav dem ett svavelosande brandtal om krig, svält och alla orättvisor de hade att vänta sig. Tobias Wahlqvist, aktuell med boken Skippa nyheterna, skriver om Jerka-effekten, när vi överför vår snedvridna syn på världen till barnen.
1966 gick Pelé på Åtvidabergs gator som ett led i marknadsföringen av det globala företaget Facit. Men bara sex år senare var Facitkrisen ett faktum. Trots namnet hade de missat ett stort teknikskifte. Hur kunde man vara så korkade? Riktigt så enkelt var det inte.
Med Moores lag kan man förutse vad datorerna klarar av och därmed vara med och skapa framtiden.
En fysisk produkt som blir digital blir i sitt slutskede så billig och tillgänglig att den blir demokratiserad.
För knappt hundra år sedan kunde cancer inte behandlas. Många dog utan att ens förstå allvaret i diagnosen. Mycket har hänt sedan dess. Är vi nu till och med på väg att bota cancer, frågar sig Magnus Aschan.