Senaste två veckorna har jag visat att rapporteringen om att AI-datacenter förbrukar enorma mängder vatten samt kraftigt höjer temperaturen är felaktiga. Det som fått allra störst spridning är påståendet att AI är mycket energiintensivt, vilket också är falskt.

Trots att de inte är sanna har de spridits brett både i media och i sociala medier och fått ett stort genomslag. Det går inte en enda frågestund vid en föreläsning utan att någon ställer en fråga till mig om det.

Hur kommer det sig att något så fel kan få sådan räckvidd? Är det en konspiration?

Narrativ kraftigare än konspiration

Nej, jag tror det handlar om något annat.

Påståenden om AI spreds inte för att de var välbelagda, utan för att de landade mitt i två starka opinionsströmmar samtidigt.

Den ena var klimatdebatten, där behovet av att minska fossilberoendet är genuint och viktigt. Den andra var oron bland journalister och kreatörer för att AI ska ersätta dem. Den gruppen är extra medveten och oroad över klimatförändringarna.

Här kom något – AI – som hotade både klimatet och deras egna jobb.

Dessutom är ju, som vi vet, media alltid extra pigga på negativa nyheter och att varna för faror.

Påståendena om AI fick ett eget liv. När tillräckligt många upprepar något börjar det kännas sant, även för dem som egentligen borde veta bättre. De som sprider det vidare har sällan gjort grundarbetet. De tror på det för att så många andra sagt det, vilket gör att ännu fler tror på det av samma anledning. Ingen konspiration, men när det händer är det kraftfullare än konspirationer.

Jag åkte dit

Jag gick själv i fällan. Ett bra tag trodde jag att AI var extra energiintensivt. Mitt svar när någon frågade var att det var värt det. Att vi kunde använda AI till att minska energiåtgång inom andra områden.

Några började dock granska påståendena. En av dem var Hannah Ritchie, klimataktivist som en gång trodde att världen var på väg åt helvete, tills hon såg Hans Roslings TED-talk och insåg att framsteg och elände existerar samtidigt. Hon lade om sitt liv, blev forskare vid Oxford och började jobba på Our World in Data, sajten som presenterar statistik om världens utveckling.

Således en person som bryr sig om miljö och klimat, vill se en omställning bort från fossilt, och har kunskap nog för att kunna tänka själv och stå emot starka narrativ.

Hon skrev dels att det som hävdades om AI och energi inte var sant, och dels satte hon energiåtgången i ett sammanhang. För en styrka med det som påstås om AI kring energi eller vatten är att vi inte har en susning om hur mycket energi som går åt till annat i våra liv.

När jag läste hennes texter och kollade på källorna började det gå upp för mig att jag nog hade blivit lurad. I arbetet med min bok om AI grävde jag själv mig ner i siffrorna och förstod att jag och nästan alla andra hade haft fel. AI var inte ett dugg extra energiintensivt.

Men trots att jag insåg det, kändes det fel. Trots fakta kände jag mig som en "klimatförnekare" när jag nu svarade på frågor vid föreläsningar. Som någon som försöker bortförklara en nackdel med en ny teknik. Det är ju bisarrt att känna så, men så var det. Det har gått över nu och istället blivit till en ilska över hur återigen grundlösa påståenden håller oss tillbaka.

Vinden börjar vända

Trots hur starka narrativ än är när de sätter sig så är de inte orubbliga. Hannah Ritchie började själv studera påståendena efter att ha läst Andy Masleys granskning. Han är en enskild forskare och skribent, men som nu börjar få ett globalt genomslag.

Allt fler fångar upp hans granskningar av påståendena och hjälper till att sprida dem. Tidigare fanns inte ens något bemötande, nu finns det och jag tycker mig kunna se att vinden börjar vända.

Trots det så borde flera stora nyhetsmedier plocka fram skämskudden. Det är pinsamt att ni sprider den här sortens grundlös propaganda.

Mathias Sundin
Arge optimisten