đșïž Ett litet förslag till ny vĂ€rldsordning
Den moderna vÀrlden byggdes pÄ nationalstaten. NÀsta steg Àr att bygga den pÄ mÀnniskan.
Dela artikeln
En dag nÀr jag satt i bilen pÄ vÀg hem efter att ha hÀmtat sonen pÄ förskolan, kom jag pÄ en ny vÀrldsordning.
Jag brukar ha pÄ P1 och min son i baksÀtet frÄgar ibland om det han hör. Vad Àr krig? Vem Àr kung? Hur gammal Àr kungen? Var ligger Kina?
En dag pratade de pÄ radion om FN. SÄ han frÄgade: Vad Àr FN?
Det fick mig Äterigen tÀnka pÄ hur utdaterad den nuvarande vÀrldsordningen Àr, och hur den borde Àndras.
En ögonblickstanke som formats i tjugo Är
Idén kom inte helt ur det blÄ.
Det var mitt motstÄnd mot geopolitisk realpolitik som var ingÄngen till mitt politiska engagemang för över 20 Är sedan. IstÀllet ville jag se en prodemokratisk utrikespolitik.
Realpolitik innebÀr att makt och egenintresse fÄr gÄ före mÀnskliga rÀttigheter. Den blir en ursÀkt för att acceptera diktatur, övergrepp eller svek mot mindre aktörer dÀrför att det anses gynna den egna staten och makten.
Diktatorerna beter sig vÀrst, men Àven demokratier har en ovana att bli realpolitiska nÀr det kommer till utrikespolitik.
Senare, nÀr jag blivit invald i Sveriges riksdag (med plats i utrikesutskottet) föreslog jag ett införande av ett Demokratiernas förbund (vilket jag inte fick med mig en kÀft pÄ). Efter att jag slutat i politiken har jag engagerat mig i stiftelsen Alliance of Democracies.
SÄ jag har tÀnkt, lÀst, debatterat, skrivit och tyckt till i över 20 Är om geopolitik och funderat över vilken vÀrldsordning vi bör ha.
Starkare tyranner gav demokrati
1648, efter mÄnga Ärs förhandlingar, avslutade den Westfaliska freden det trettioÄriga kriget i Europa och etablerade den moderna suverÀnitetsprincipen. AlltsÄ att varje land bestÀmde sjÀlv över sina inre angelÀgenheter, som lagar, politik, styrelseskick, ekonomi, religion.
Tidigare hade makten i Europa varit överlappande och starkt hierarkisk, dÀr pÄven och den tysk-romerske kejsaren fungerade som överstatliga auktoriteter som kunde blanda sig i lokala furstars angelÀgenheter.
Genom fredsavtalet slogs det fast att varje stat och dess regent hade exklusiv makt över sitt eget territorium.
Staterna erkÀnde varandras grÀnser och rÀtten till sjÀlvbestÀmmande, vilket skapade ett internationellt system av formellt jÀmlika stater som i princip inte fick blanda sig i varandras inre angelÀgenheter. Detta gav oss den suverÀna territorialstaten.
Kungarna och furstarna var mycket nöjda. Ăntligen var de herrar i sitt eget hus!
Men sÀg den glÀdje som varar.
Genom att etablera fasta geografiska grÀnser, och principen att en central makt hade exklusiv auktoritet inom dessa, skapade territorialstaten en enhetlig arena för politik.
För att hÀvda sig i det nya systemet av konkurrerande stater tvingades regenterna bygga upp starka militÀra organisationer, vilket i sin tur krÀvde byrÄkratier som kunde samla in skatt och upprÀtthÄlla ordning. Denna maktkoncentration ledde till det kungliga envÀldet, men skapade ocksÄ en effektiv statsapparat.
NÀr idéerna om folkstyre spred sig i bÄde ord och handling kunde folket ta över denna statsapparat och pÄ sÄ sÀtt styra landet. PÄ det sÀttet demokratiserades allt fler lÀnder.
Problemet med sjÀlvbestÀmmande stater
Samtidigt som den suverÀna staten möjliggjorde framvÀxten av demokratier, sÄ var den Àven diktatorns bÀsta vÀn. Eftersom stater inte fick lÀgga sig i andra staters inre angelÀgenheter kunde tyrannerna tyrannisera bÀsta de ville.
En person som pÄ hemmaplan mördar, torterar, svÀlter och förtrycker mÀnniskor hÀlsas i vÀrldssamfundet som "herr president" eller sÄ lÄtsas man att de Àr kungligheter. 1932 utsÄg familjen Al Saud sig sjÀlva till kungligheter. I internationella sammanhang, som i FN, tituleras deras kung som Hans majestÀt kung Salman bin Abdulaziz Al Saud. Omoraliskt och fÄnigt, pÄ samma gÄng.
I den nuvarande vÀrldsordningen likstÀlls demokrati och diktatur, eftersom det Àr territoriet och nationen som har rÀttigheter (trots deklarationer om mÀnskliga rÀttigheter). DÄ har den demokratiskt valde ledaren samma rÀttigheter som envÄldshÀrskaren. Inte heller har demokraten nÄgon rÀtt att lÀgga sig i diktatorns inre angelÀgenheter.
Efter folkmordet i Rwanda pÄ 1990-talet (dÄ nÄgon verkligen borde lagt sig i deras inre angelÀgenheter) började detta luckras upp nÄgot, men grundprincipen gÀller Àn idag.
MÀnniskans suverÀnitet
IstÀllet för att knyta politisk makt till en geografisk yta utgÄr denna nya vÀrldsordning frÄn mÀnniskan. FrÄn nationens suverÀnitet till individens suverÀnitet.
Varje mÀnniska Àr den politiska grundenheten.
Alla mÀnniskor ska ha ett vÀrldsmedborgarskap, som stÄr över medborgarskapet i en nation.
Beslut i vÀrlden ska inte fattas av folkens nationella representanter, utan direkt av folket.
(Jag Àr absolut inte först med att ha denna idé.)
Jag tror det kommer bli mer mÀnniskor i fokus om det Àr mÀnniskorna som direkt bestÀmmer. Mindre fokus pÄ nationella maktintressen och dÀrmed följande omoraliska handlingar.
SÀrskilt globala frÄgor pÄverkas negativt av denna kamp mellan nationer. Det skulle vara avsevÀrt mycket bÀttre om alla lÀnder var demokratier, men Àven dÄ har vi ett inbyggt maktproblem.
Globala frÄgor mÄste hanteras bÀttre och borde bestÀmmas direkt av de mÄnga mÀnniskorna.
Men allra viktigast Àr att etablera principen att varje mÀnniska Àr sin egen. Att hon Àr mÀnniska för att hon Àr mÀnniska, inte för att hon tillhör en viss nation. En nation har inte en automatisk rÀtt att bestÀmma över mig, bara för att jag rÄkar vara född dÀr.
Ăven om vi idag har demokratiserat styrelseskicket i mĂ„nga lĂ€nder, bygger sjĂ€lva fundamentet fortfarande pĂ„ att individen Ă€r underordnad det territorium hon föddes i.
NÀr vÀrdet istÀllet utgÄr frÄn att mÀnniskan Àr sin egen, och att rÀttigheter Àr knutna till sjÀlva existensen som mÀnniska snarare Àn till ett statligt utfÀrdat pass, elimineras en del av det utrymme som stater idag anvÀnder för att rÀttfÀrdiga övergrepp.
Om ett system i stÀllet bygger pÄ frivillighet, samtycke och rÀtten att sjÀlv vÀlja sina gemenskaper, tvingas alla former av institutioner att faktiskt leverera ett positivt vÀrde för att förtjÀna mÀnniskors engagemang. De kan inte lÀngre krÀva lydnad enbart genom att peka pÄ en grÀns dragen pÄ en karta för hundratals Är sedan.
Vad hÀnder med mitt land?
Du kanske gillar att vara amerikan, kines eller svensk? Och vem ska man heja pÄ i fotbolls-VM om lÀnderna försvinner?
Jag tror inte den geografiska tillhörigheten och lokala kulturer kommer att försvinna. Det Àr djupt mÀnskligt att kÀnna samhörighet med platsen man bor pÄ och de som bor dÀr. FörÀndringen kommer att vara vilken makt nationen har, inte om man gillar eller hatar att Norge tar alla guld i vinter-OS.
Hur dÄ dÄ?
Med en sÄdan ny princip uppstÄr sÄklart en miljon frÄgor om hur allting i praktiken ska gÄ till. Hur ska beslut fattas? Ska flera miljarder mÀnniskor rösta hela tiden?
Jag Àr faktiskt inte orolig över det. Vi kommer hitta svar till alla frÄgor. SÄdant Àr vi bra pÄ.
ĂvergĂ„ngen frĂ„n dagens system kommer inte ske genom en revolution eller tack vare att lĂ€nders regeringar frivilligt lĂ€mnar ifrĂ„n sig makten. IstĂ€llet kommer parallella system byggas upp, som Ă€r sĂ„ överlĂ€gsna att de successivt konkurrerar ut nationalstaterna som beslutsfattare.
Men först mÄste vi slÄ fast en ny grundprincip.
MÀnniskornas förbund
Vi ser nu att den nuvarande vÀrldsordningen har börjat raseras. SÀttet det sker pÄ Àr inte bra, men vi behöver en ny vÀrldsordning. Den nuvarande Àr omoralisk.
Det Àr dags att ta nÀsta steg.
Rent principiellt handlar det om att flytta suverÀniteten en gÄng till. FrÄn en vÀrldsordning byggd pÄ nationernas suverÀnitet till en som bygger pÄ alla individers suverÀnitet.
Mathias Sundin
Arge optimisten