Toppen! Nu är du prenumerant på Warp News
Härligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgång till Warp News
Varmt välkommen tillbaka! Du är nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation är nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
💬 Därför måste vi börja förstå det riktigt stora och det riktigt lilla

💬 Därför måste vi börja förstå det riktigt stora och det riktigt lilla

Paradoxalt nog är det evolutionen som fört oss hit. För vi människor lever i en slags mellanvärld. Vi har svårt att greppa det som är riktigt stort, långsamt, litet och snabbt. Nu är det hög tid att det ändras.

Magnus Aschan
Magnus Aschan

Människor är inte bra på vare sig väldigt stort eller väldigt smått. Vi är gjorda för att verka i det som är mittemellan.

Vi ser till exempel bara en liten smal strimma i mitten av det elektromagnetiska spektrumet och hör bara frekvenser mellan 20 till 20,000 hertz, även om vi ju faktiskt kan "känna" lägre frekvenser.

Vi uppfattar bara storheter som är lagom stora för oss. Saker som är väldigt små, atomer och molekyler, eller väldigt stora, som planeter eller vårt universum, har vi svårt att begripa.

Vi behöver inte bli fullt så extrema som atomer och universum för att hitta en grund för det påståendet. Det räcker med att sätta sig in i en situation där vi ökar på ett bud i samband med en budgivning på en bostad.

Låt säga att vi ökar på med 50,000 kronor, en summa som åtminstone i Sveriges storstadsregioner inte är så våldsamt stor när det handlar om just bostäder. Vi lägger i alla fall det där budet, utan några större betänkligheter, varpå vi åker och handlar på Willys eftersom vi har en rabattkupong som sparar oss femtio kronor i jämförelse med att handla på Ica-affären nästgårds.

Vi har alltså till och med svårt att greppa storheten i något så vardagligt som pengar.

Detsamma gäller tid. Saker som går extremt fort, som beräkningar i en processor, eller väldigt långsamt, som evolution, är också det i det närmaste omöjligt för oss att greppa.

På tal om just evolution så har vi utvecklats till att förstå och hantera den verklighet som ligger oss närmast. Det som är sådär mellan-stort, långt, högt och brett. Att begripa resten har inte varit till någon fördel för vår överlevnad.

Fram till och med nu.

I takt med att människans tekniska utveckling fortsätter i en allt högre takt stöter vi allt oftare på ytterligheterna. Det väldigt lilla och det väldigt stora. Vi måste hitta sätt att förstå och förhålla oss till detta.

Att ignorera vår brist att greppa dessa storheter och småheter leder till stora problem. Obegripligt nog sätter vissa till och med en stolthet i att inte förstå.

Dödligt virus, för litet att se med blotta ögat, tros inte existera. Gaser som vare sig kan ses i luften eller kännas i lungorna kan orimligen värma upp planeten. Enbart det som kan kännas, ses och höras är verkligt. Det känns rejält och riktigt.

En del av detta är givetvis rena dumheter och en god dos av Dunning–Kruger-effekten. Men det vilar på en fond av att inte förstå sina egna begränsningar, att vi bara lever i och uppfattar en smal strimma av det som är verkligheten, där atomer, molekyler, galaxer och supernovor är högst lika verkliga som du och jag.

Vi har nu nått en punkt i vår evolution där vi måste utvecklas vidare. Våra sinnen är inte längre begränsade till vår kropp. Elektronmikroskop kan se det verkligt lilla, som ett virus, och med spektroskopi kan vi se gaser, till och med på planeter i andra solsystem.

Vi är gjorda för att verka i det som är mittemellan. En ljus framtid bygger på nästa steg i evolutionen: att vi vidgar våra perspektiv.

📝 Få en dos faktabaserad optimism varje vecka.

Bli en del av över 15 000 optimistiska, framtidsinriktade prenumeranter som vill att framtiden kommer snabbare.