För drygt ett år sedan, när pandemin inte var mer än ett teoretiskt hot långt borta på den kinesiska horisonten, var redan flera globala konflikter på väg att trappas upp.

Det kan vara svårt att komma ihåg var vi riktade vår uppmärksamhet innan den globala krisen slog till. Det fanns bland annat svårigheter i det globala ekosystemet i form av växande fientlighet mellan USA, Kina och Europa för att inte tala om spänningarna inom EU.

Svårigheterna med Brexit, internationell handel, klimatpolitik såväl som globalt ledarskap hamnade snabbt ur fokus när vi insåg att corona skulle drabba oss alla, oavsett förhållanden i enskilda länder.

Men som det sägs: det finns ingen starkare enande kraft än en gemensam fiende.

Pessimisterna hade fel

Coronaviruset har verkligen visat sig vara en kraftfull och komplex fiende och svaret från det globala vetenskapssamhället har således varit både resolut och innovativt. Resultatet av det distribueras nu över hela världen, mindre än ett år innan utbrottet tog fart. Inte bara ett utan flera vacciner har innoverats, skapats, testats, tillverkats och distribuerats. Den snabbaste vaccinprocessen var tidigare på 60-talet för påssjuka som tog fyra år att få fram.

Under pandemins tidiga dagar varnade flera röster, eller garanterade, det beror på ditt perspektiv, att vaccin i en nära framtid bara var en dröm (och en illusion).

Pessimisterna visade sig ha fel (igen) och även om kampen mot covid långt ifrån är över är vi nu vid en viktig milstolpe i och med de första vaccinomgångarna. Uppfinningsrikedomen vad gäller covid-vaccinet är också i sig värt att nämna, eftersom den nya mRNA-tekniken används för första gången.

Hur kommer det sig att så många av oss underskattade den snabba vetenskapliga forskningen? Som så många gånger tidigare modellerades förväntningarna efter tidigare erfarenheter. Vad som är svårt att föreställa sig är naturligtvis ännu svårare att förverkliga.

En person som spelade en viktig roll i snabbheten med att lansera det första covidvaccinet är Pfizer-chefen Albert Bourla. Den tidigare veterinären som beskrivs som en riktig "people's person" har citerats och sagt att de flesta (människor) "vet inte riktigt sina gränser / ... / vanligtvis har de en tendens att underskatta vad de kan åstadkomma".

Tänk dig hur mer av denna typ av tänkesätt, i kombination med globalt samarbete som liknar det som vi nu ser under pandemin, kan omforma andra viktiga områden. Det finns många brådskande frågor som skulle kunna dra nytta av mer öppenhet och samarbete. Samarbete behöver inte nödvändigtvis vara motsatsen till konkurrens. Faktum är att själva fusionen av de två begreppen verkligen är vad som ägde rum under pandemin.

Kooperativ konkurrens

"Coopetition" är ett välkänt fenomen inom sport, där ett lags interna samarbete är avgörande för att lyckas i en tävling. På samma sätt som framgångsrika idrottare och lag förbereder sig för ett mästerskap, samarbetade medicinska forskare och företag med mer öppenhet och "laganda". Insikter om viruset delades vilket gjorde strävan efter ett fungerande vaccin mer genomförbart för alla inblandade.

Det har upptäckts tecken på att coopetition ökar, men naturligtvis inte utan komplikationer, inom olika företagssektorer. Vissa hävdar till och med att pandemin är ett unikt exempel snarare än starten på en trend i detta sammanhang.

Å andra sidan kan det handla om att bara hantera de hinder som finns för att uppnå önskat resultat.

Hantering av data är ett av de områden som behöver förbättras när det gäller samarbete. Med den kraftfulla teknikutvecklingen, som har accelererat under pandemin, är det nödvändigt för individer att ta ansvar och ägandeskap för sina egna data.

Denna etiska dimension till integritet, oavsett om det gäller användningen av forskningsresultat, en individs hälsoprofil eller internetaktivitet är än så länge olöst. Att sortera ut ägaraspekten är viktigt för att få fördelarna med detsamma. Mer delad data kommer att kunna förbättra livet på en mängd olika sätt. Ändå går många av dessa värdefulla uppgifter i dag helt enkelt förlorade – och utnyttjas i värsta fall av tveksamma aktörer och intressen.

EU har ännu inte hittat vägen framåt på detta område, vilket både riskerar att kväva innovation och förlora möjligheten att skörda de större frukterna i en växande global industri.

Den senaste vaccinprocessen är exempel på hur gränser kan skjutas bortom vad som anses "möjligt". Men framgången har också avslöjat hur mycket arbete som återstår att göra.

Hälso- och sjukvårdssektorn i stort kan utan tvekan dra nytta av mer kooperativ konkurrens. Föreställ dig hur framgångsrik kampen mot stora livshotande sjukdomar som cancer eller antibiotikaresistens kan bli med ett dedikerat svar som liknar covid-forskningen.

Förhoppningsvis är den senaste vaccinationen bara det första imponerande exemplet på hur "coopetition" i större skala kommer att utvecklas under 2020-talet.

📊 Fakta om covidvaccin och vaccinens historia

Flera covidvacciner använder den nya mRNA-tekniken . Dessa innehåller inte ett levande virus. Istället ”instrueras” cellerna hur viruset ska hanteras. Även om denna teknik är ny har den studerats i över ett decennium. Andra covidvacciner är kända som vektorvaccin, dessa använder ett försvagat levande virus.

Vaccinen mot påssjuka tog fyra år från forskningsstart till licens. Detta var det snabbaste utvecklingsprogrammet för ett vaccin före covid-19. Många vacciner tar 10-15 år att utvecklas.