Om man tar till sig av alla larm om demokratins kris kan man kan få uppfattningen att världen för några årtionden sedan var avsevärt mycket mer demokratisk. Det stämmer inte. Går vi tillbaka till början av 2000-talet så satt Saddam Hussein kvar vid makten i Irak, Gaddaffi i Libyen och exempelvis Pakistan var uppenbart auktoritärt. Samtidigt så har de senaste åren varit mer dåliga än bra för demokratin, särskilt 2021.

1986, tre år innan Berlinmurens fall, så var 124 länder eller autonoma territorier auktoritära. I dag räknas 51 länder som auktoritära. Det innebär en minskning med 59 procent. Endast tre av dessa var inte auktoritära 1986, Sudan, Venezuela och Nicaragua.

Det kan vara intressant och värdefullt att göra en översikt över demokratiseringen sedan 80-talet genom att dela in perioden i sju lika långa tidsperioder om fem år.

Mellan åren 1987 till 1991 gick till exempel 52 länder igenom en förändring i demokratisk nivå. 48 av dessa förändringar var i positiv riktning och fyra i negativ. 92 procent förändrade sig alltså i positiv, mer demokratisk, riktning och åtta procent i negativ, mindre demokratisk, riktning.  Åren som följde såg ut så här:

• 1992-1996: 86 procent positiv riktning, 14 procent negativ.
• 1997-2001: 55 procent positiv, 45 procent negativ.
• 2002-2006: 65 procent positiv, 35 procent negativ.
• 2007-2011: 62 procent positiv, 38 procent negativ.
• 2012-2016: 55 procent positiv, 45 procent negativ.
• 2017-2021: 39 procent positiv, 61 procent negativ.

Det är alltså endast i den senaste femårsperioden vi sett en mer negativ utveckling än positiv, till stor del ett resultat av att just 2021 varit ett anmärkningsvärt dåligt år för demokratin i världen.

Några länder som gått tillbaka demokratiskt 2021 har gjort så genom att ha implementerat undantagstillstånd eller upplöst sina parlament. Genom att pressa på för demokratisk återgång så bör det finnas goda förutsättningar att dessa länder kan återdemokratiseras under kommande år. Det kan även jämförelser med liknande fall historiskt visa.  

Det är beklagligt att se hur antalet statskupper ökat i världen under de senaste åren - men de är alltså ännu inte alls så frekventa som på 70- och 80-talet.

Även under det 90-tal som följde efter Berlinmurens fall var statskupper vanligt förekommande främst i Afrika, men efterföljdes i de flesta fall av konstitutionella styren. Flera länder i Afrika som hade turbulenta år på 90-talet är idag starka demokratier, som till exempel Liberia och Sierra Leone.

När vi i dag ser Mali, Sudan, Guinea och Burkina Faso och med rätta fördömer genomförandet av statskupper där så ska vi minnas att Mali, Guinea-Bissau, Mauretanien, Niger, Elfenbenskusten och Centralafrikanska Republiken tidigare upplevt statskupper som efter reformer övergått till ett konstitutionellt, och många gånger, demokratiskt styre.

På så vis får vi sätta vårt hopp till att åtminstone de länder i Afrika som gått tillbaka demokratiskt efter statskupper inom ett par år kommer kunna återgå i rätt riktning och åtminstone återfå ett konstitutionellt styre.

Ryssland har visserligen i formell mening varit klart auktoritärt sedan 2003 och även om "försämringarna" inte varit lika stora som ofta antyds så syns i nuläget inte heller någon ljusning. Rysslands formella opposition är i stort verkningslös och allvarliga inskränkningar och försämringar i politiska rättigheter medför stark repression mot den informella oppositionen där utvecklingen går tydligt i fel riktning. Mer övergripande har Ryssland dock varit auktoritärt sedan länge.

Det Ryssland som med förödande kraft försöker förstöra Ukrainas frihet och demokrati tar sig numera också formen av en auktoritär stormakt. Tillsammans med Kinas ökade inflytande innebär detta ett allvarligt hot mot demokratins utveckling i stort. Inte minst då deras inflytande kan göra västerländskt demokratibistånd mer verkningslöst. Då Kina och Ryssland premierar stabilitet och förutsägbarhet så kan stöd till auktoritära ledare hindra lokal opposition att nå fram.

Till sist kan det vara på sin plats att att lyfta fram ett antal länder som i dag 2022 är betydligt friare än i början av 2000-talet. Förutom nämnda Pakistan, Irak och Libyen så finns Algeriet, Maldiverna, Madagaskar, Nigeria, Zimbabwe, Gambia, Malawi, Senegal, Angola och Elfenbenskusten - som samtliga klassas som friare länder idag.

Vi ska inte ignorera demokratiska tillbakagångar, tvärtom, men det är lätt att glömma de demokratiska framgångarna som skyms av de mörka rubrikerna.

Max Rånge
Demokratiforskare vid Högskolan i Halmstad och skapare av demokratiindexet MaxRange

Läs mer på demokratitemat:

🕊️ Fred på jorden?

En värld med enbart demokratier skullevara en värld utan krig.

Warp NewsMathias Sundin