(Är du extremt känslig för spoilers, så läs min text efter du läst/sett Project Hail Mary. Men då jag själv är känslig, avslöjar jag nästan bara premissen, och förstör inte din upplevelse.)

Science fiction från Hollywood är ofta dystopisk. Tänk Blade Runner.

Den kom ut 1982 och utspelar sig i en mörk, regnig och överbefolkad framtid – år 2019.

Miljön är teknologiskt avancerad men socialt nedbruten: ständig natt, neonljus, smuts, trängsel och en känsla av förfall. De flesta som har råd har lämnat jorden för kolonier i rymden, medan de som är kvar lever i en slags urban dystopi där identitet, mänsklighet och moral är oklara gränser.

Jag kan fatta grejen. Det är lätt att skapa stämning och dramatik i en sådan miljö. Och precis som att negativa nyhetsrubriker säljer, så lockar filmer om hot och undergång oss människor.

Optimism som säljer

Men det finns alternativ. Det går att göra film som är spännande och inkomstbringande trots – eller på grund av — att de är optimistiska.

Ingen visar det bättre än författaren Andy Weir.

Just nu gör filmen Project Hail Mary succé på biograferna. I skrivande stund är den årets tredje mest sedda film världen över.

Den bygger på hans bok med samma namn, och påminner i sitt upplägg en hel del om hans första bok- och filmsuccé, The Martian.

Den gången var det Mark Watney (Matt Damon) som lämnades ensam på Mars. Nu är det Ryland Grace (Ryan Gosling) som vaknar ensam på ett rymdskepp, några ljusår från Jorden.

Han minns inte varför han är där, men inser efter ett tag att han är på ett för mänskligheten extremt viktigt uppdrag. Inte nog med det, inom kort får han sällskap – och inte av en människa.

Av alla i filmer föreställda möten mellan människa och utomjording så är detta det överlägset bästa, och vad jag tror det mest realistiska.

Det visar sig att utomjordingen, kallad Rocky, har samma problem som Ryland Grace och tillsammans ger de sig på att lösa det.

Vi är "pretty awesome"

Både film och bok är varma, roliga och visar just på människans förmåga att lösa problem och skapa framsteg.

Det speglar författaren Andy Weirs syn på människan:

"I think we're pretty awesome," säger han i en podcast.

"And it's easy to lose sight of that when you're watching the news and you're seeing like people doing bad stuff to each other. But I always try to remind folks that, like, the reason it's on the news is because it's newsworthy."

Det gör att han även har en positiv syn på teknologi:

"I think technology is really awesome, because technology is then put into the hands of humans who are awesome."

Hollywood, följ pengarna mot hoppet

Men Weir är inte någon missionär. Han vill inte påverka någon att tycka något, säger han i flera intervjuer. Att underhålla är hans kall.

Trots det hoppas jag att just Hollywood påverkas. Media fylls nu av lätt förvånade kommentarer över hur en så positiv film kan gå så bra, och de flesta kommer fram till att det är just därför. Den som sagt mycket liknande The Martian blev ju även den en global succé.

Den har allt en spännande film ska ha, men att den omsluts i något varmt och optimistiskt gör den ännu bättre. När världsordningen skakar och bomberna faller, kanske Hollywood inser att det finns pengar att tjäna på att visa motsatsen.

Så kära Hollywood, berätta om det som väcker det bästa i oss. Om människans uppfinningsrikedom och vad vi kan uppnå tillsammans. Underhåll oss, gör det ni gör bäst, men berätta för oss om de som drömmer. Om de som bygger. Om de som vägrar acceptera att imorgon måste vara värre än idag.

Berätta om sådant som får oss att, likt Rocky, ropa: Amaze, amaze, amaze!

Mathias Sundin
Arge optimisten