När vi en kväll körde upp för slingriga vägar på ön La Palma möttes vi av den vackraste stjärnhimmel jag någonsin skådat. Rakt ovanför oss sträckte Vintergatan ut sig likt ett smalt täcke över himlen och miljoner stjärnor sken med sin närvaro. Inom mig spred sig en upprymdhet och nyfikenhet. Vad finns egentligen bortom vår egen galax? Jag stod där, 2000 meter över havet, och påmindes om min nyfikenhet för rymden som väcktes redan när jag var liten, och att det var just den nyfikenheten som för tre år sedan fick mig att välja fysik på universitetet.

Skönhet i kaos

Som de flesta andra har jag under sommarledigheten passat på att läsa och jag fastnade för Julia Ravinis bok Skönheten i kaos. De senaste tre åren har jag spenderat på Uppsala universitet och läst kurser i matematik och fysik. Men ju fler kurser jag läst, desto mer har jag insett att jag inte förstår världen. Första året läste vi mycket om mekanik och löste enkla system, vi räknande på friktion och kraftmoment och fick lära oss alla de matematiska verktyg vi kan tänkas behöva som fysiker. Men en vändning kom när vi skulle börja läsa den första kursen kvantfysik. Helt plötsligt satt jag, klockan åtta en måndagsmorgon, och stirrade blint på svarta tavlor med tecken likt de som brukar finnas med när någon forskare porträtteras i en film.

Två platser samtidigt

Kvantfysiken öppnade nya dörrar – helt plötsligt fanns det oändliga möjligheter. Ravini skriver om hur svårt det är att få en intuition för vad kvantfysik faktiskt är och jag kan inte annat än att instämma. En av kvantfysikens mest häpnadsväckande slutsater är att en partikel kan befinna sig på två platser samtidigt, tills dess att vi mäter antingen dess position eller hastighet (eller egentligen rörelsemängd). Jag kommer ihåg att jag inte riktigt förstod vad föreläsaren pratade om när hon tog upp detta, men jag skrev ner det i min anteckningsbok och lyssnade vidare. Nu när jag läste Ravinis bok påmindes jag om fenomenet. Det som fick mig att tänka annorlunda var att hon drar en parallell till något vi alla kan uppleva, eller ja upplever nästan varje dag. Vi kan i vårt inre vara på väg mot två olika mål samtidigt – vi väljer oftast inte en enkel väg. Våra drömmar, våra planer, våra känslor, vår ångest, vår glädje, vår sorg – ja allt det som gör oss till människor är sällan baserat på en enda händelse eller orsak.

Som två elektroner

För att gå tillbaka till fysiken så beskriver exempelvis kvantfysik hur partiklar som elektroner kan vara sammanflätade och att en mätning av den ena partikel påverkar den andres egenskaper, något som exempelvis Albert Einstein vägrade att tro på. En känsla som kärlek kan ge oss en liten intuition för fenomenet. Det band vi delar med någon vi älskar påverkas inte av distansen mellan oss. Känslan är lika verklig och påtaglig som ett objekt framför oss. På samma sätt som vi känner ett band med en person vi älskar på andra sidan jorden, kan en partikels egenskap påverka en annan partikel, oavsett avstånd.

Kanske är det så att livet har mer kopplingar till fysik än vad jag tidigare insett och att insikter om känslor kan ge en intuition för fysikaliska fenomen som annars verkar som magi.

Cornelia Ekvall