Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
đŸ€„ Den falska myten om vĂ„r sjĂ€lviska natur

đŸ€„ Den falska myten om vĂ„r sjĂ€lviska natur

Är det sĂ„ att vi alla blir Mr Hyde sĂ„ snart civilisationens tunna fernissa skrapas bort? Anders Bolling har fĂ„tt sig en tankestĂ€llare.

Anders Bolling
Anders Bolling

Dela artikeln

Jag blev entusiastisk nÀr Steven Pinkers bok The Better Angels of Our Nature kom ut hösten 2011. Jag hade sjÀlv gett ut Apokalypsens gosiga mörker tvÄ och ett halvt Är tidigare, dÀr ett huvudkapitel handlade om minskningen av vÄld. Krig och mord lÄg vid den tiden pÄ de förmodligen lÀgsta nivÄerna i dokumenterad mÀnsklig historia.

Jag hade visserligen lite svÄrt för Pinkers reduktionistiska vÀrldsbild, men hans slutsatser kÀndes rÀtt. Och han hade pepprat sin bok med studier och statistik.

NĂ€r jag sĂ„ för ett par Ă„r sedan lĂ€ste Rutger Bregmans Humankind fick jag en tankestĂ€llare. Jag började förstĂ„ att Pinker â€Ă¶nsketĂ€nkt” angĂ„ende graden av vĂ„ld i urgamla samlar- och jĂ€garkulturer för att det skulle passa in i hans övergripande berĂ€ttelse om att det Ă€r civilisationen som tyglat det sjĂ€lviska vilddjuret i homo sapiens. Bregmans fascinerande slutsats Ă€r nĂ€mligen nĂ€rmast den motsatta: vĂ„r benĂ€genhet att utöva vĂ„ld för egen vinning – framför allt organiserat sĂ„dant – sköt i höjden nĂ€r vi började bygga upp hierarkiska maktstrukturer.

Det Ă€r dock, som vanligt, inte sĂ„ enkelt. Pinker har rĂ€tt i att tillvaron för en genomsnittlig mĂ€nniska blivit mindre blodig och vĂ„ldsam under de sekler, kanske ett par millennier, vi kan överblicka och har nĂ„gorlunda goda kĂ€llor frĂ„n. Men han gĂ„r fel i sin ĂŒberrationella analys nĂ€r han kommer vĂ€ldigt lĂ„ngt tillbaka i historien, till den samlar- och jĂ€gartid som rĂ„dde innan hierarkiska och avgrĂ€nsande strukturer började byggas upp. FrĂ„n denna arkaiska tid Ă€r de arkeologiska belĂ€ggen för hur livet levdes inte mer omfattande Ă€n att en Harvardprofessor kan tolka dem pĂ„ sitt eget sĂ€tt och komma undan. Rutger Bregman visar att det finns gott om vetenskapliga invĂ€ndningar mot Pinkers tes om hög mordfrekvens i de samhĂ€llen vi brukar kalla förhistoriska.

Bregman stĂ€ller filosoferna Hobbes och Rousseau mot varandra. I Leviathan förfĂ€ktade Hobbes en organiserad och kontrollerande stat som tyglar mĂ€nniskornas lĂ€gsta drifter (”the war of all against all”). Rousseau menade att det hobbesianska samhĂ€llet Ă€r onaturligt och destruktivt och att mĂ€nniskan Ă€r i grunden god, som den svenska översĂ€ttningen av Bregmans bok lyder. Föga förvĂ„nande Ă€r Bregman team Rousseau, medan Pinker Ă€r team Hobbes.

Hyllandet av Hobbes kÀndes inte alldeles bekvÀmt nÀr jag lÀste The Better Angels, men jag köpte det dÄ för att resonemanget gick ihop. Det gör jag inte lÀngre.

Varför har vÄld minskat?

Hur kan dÄ vÄldet ha minskat under vÄr senare historia? Jag tror inte det har hÀnt tack vare de kontrollerande maktstrukturerna utan trots dem. Drivkraften bort frÄn vÄld, som fÄtt oss att acceptera allt mindre av det, hÀrrör inte frÄn toppen av makthierarkin. Det var inte vanliga etiopier eller vanliga ryssar som brann för att dra i gÄng vÄr tids blodigaste vÀpnade konflikter. Det var inte i de amerikanska folkdjupen krav restes pÄ att invadera Irak. Nej, vÄr antivÄlds-strÀvan kommer underifrÄn, inifrÄn. Med grundlÀggande materiella behov tillfredsstÀllda flera gÄnger om har vi fÄtt ett ökat sjÀlsligt utrymme för att ÄterupptÀcka vilka vi faktiskt kan vara och vad som Àr vÀrdefullt och viktigt.

Det finns gott om moderna berÀttelser, eller myter, snarare, om hur frÄnvaron av lagar och regler orsakar kaos. BerÀttelserna Äterges ofta i kurslitteratur. Rutger Bregman gÄr till kÀllorna och finner att myterna lÀcker som sÄll, allihop. Verkligheten Àr inte sÄ enkel, och framför allt Àr inte de inblandade mÀnniskorna sÄ sjÀlviska som det har hÀvdats. NÄgra anslÄende exempel:

  • Tunga och akademiskt banbrytande studier som Philip Zimbardos Stanford Prison Experiment och Stanley Milgrams experiment om lydnad byggde pĂ„ manipulation och blev delvis feltolkade.
  • StandardberĂ€ttelsen om PĂ„skön som ett varnande exempel, att den decimerade befolkningen skulle ha mött sitt grymma öde pĂ„ grund av inneboende mĂ€nsklig sjĂ€lviskhet som drev ner ön i en spiral av krig och kannibalism, stĂ€mmer inte alls.
  • Rapporteringen om Kitty Genovese-mordet i New York City 1964, som blev en tongivande mediastory om mĂ€nniskans sjĂ€lviskhet, var hĂ„rdvinklad och delvis direkt lögnaktig.
  • Flera studier har numera vederlagt den halvsekelgamla sĂ„ kallade Ă„skĂ„dareffekten, att folk skulle vara obenĂ€gna att ingripa om mĂ„nga personer bevittnar en person i nöd. Det Ă€r i sjĂ€lva verket regel snarare Ă€n undantag att Ă„skĂ„dare ingriper nĂ€r nĂ„gon behöver hjĂ€lp, oavsett antal vittnen.
  • ”Homo economicus”, idĂ©n att mĂ€nniskor bara gör sĂ„dant de har nĂ„got att vinna pĂ„ sjĂ€lva, faller ocksĂ„ platt vid granskning.

Verklighetens Flugornas herre

Rutger Bregman sÄgar till och med Flugornas herre. Ja, det Àr en skönlitterÀr berÀttelse, men den har anvÀnts i otaliga sammanhang för att visa vilka grymheter som kommer i dagen nÀr en grupp barn fÄr sköta sig sjÀlva. UngefÀr tio Är efter det att William Golding skrev sin hyllade roman intrÀffade verklighetens Flugornas herre i Söderhavet: en grupp skolpojkar seglade vilse i en storm och tvingades tillbringa ett Är pÄ en öde ö innan rÀddningen kom. NÀr Bregman fick höra talas om det tog han reda pÄ allt som gick att ta reda pÄ och kunde knappt tro att denna sanna episod förblivit i stort sett okÀnd. Verklighetens skeppsbrutna pojkar hjÀlpte varandra, delade upp arbetet och hittade metoder för att undvika konflikt.

Det krÀvs faktiskt inte sÀrskilt mycket eftertanke för att inse att de flesta av oss ofta vill göra gott utan uppenbar vare sig morot eller piska. Varför skulle vi annars spontant leka med barn, ordna fester eller hjÀlpa bilförare som kört i diket? Varför hjÀlpa nÄgon i knipa överhuvud taget?

Kort sagt: FörestÀllningen att vi alla skulle bli Mr Hyde sÄ snart civilisationens tunna fernissa skrapas bort Àr en tankekonstruktion, ett elakt idékoncept.

I den verkliga verkligheten hjÀlper mÀnniskor varandra och samarbetar alldeles utmÀrkt. Det Àr vÄr natur. Undantag finns naturligtvis, men vi har en sorglig tendens att blÄsa upp betydelsen av dessa.

Klarar vi oss utan överrock?

För dem som styr och stÀller hÀr i vÀrlden kan man dock misstÀnka att det finns starka skÀl att försvara fernissa-teorin. Om inte föregivet vÀlvilliga maktstrukturer hÄller ordning utbryter kaos. Den berÀttelsen har varit otroligt framgÄngsrik. Förmodligen tror en majoritet av befolkningen att den stÀmmer. Och de som misstÀnker att den kanske inte gör det vÄgar inte riktigt chansa pÄ att vi klarar oss utan överrockar.

Anders Bolling


FĂ„ ett gratis veckobrev med
faktabaserade optimistiska nyheter