Vattenkraft är en viktig förnyelsebar energikälla, men kraftverken kan också utarma den biologiska mångfalden.

– Flöden och vattenstånd förändras när vi bygger vattenkraftverk och dammar. Det hindrar fiskar från att vandra och förändrar förhållanden och livsförutsättningar för organismer i det reglerade vattendraget, säger Åsa Widén, sötvattensekolog vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i ett pressmeddelande.

För att se om det går att kombinera vattenkraft och biologisk mångfald ledde Åsa Widén en studie om det. Ett forskarlag från SLU och Umeå universitet studerade 28 olika scenarier för den hårt reglerade Umeälven. Varje scenario innehöll uträkningar för vilken effekt en reglering av vattenflödet får för både miljönyttor och produktion av elektricitet. Resultatet var lovande.

– Vi visar att vattenkraftverken i Umeälven kan miljöanpassas med relativt små förluster av elektricitet eller till och med utan produktionspåverkan, säger Åsa Widén.

Ett exempel på en åtgärd som forskarna menar kan kombinera hög kraftproduktion med förbättrad biologisk mångfald är att införa ett nolltappningsförbud. Det vill säga att det alltid måste flöda en viss mängd vatten genom kraftstationen. Det skulle inte leda till mer än en förlust på 2,1 procent av den årliga elproduktionen och skulle vara av stort värde för miljön.

– Det är unikt med studier som vår, där både nyttan och påverkan på elproduktion av miljöåtgärder har kvantifierats för ett helt avrinningsområde. Våra resultat är ett väldigt viktigt verktyg för att vi ska kunna bevara biologisk mångfald i reglerade vattendrag, säger Åsa Widén.

Läs hela studien här.