Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
🌖 60 Ă„r sedan mĂ€nskligheten pĂ„började resan mot mĂ„nen

🌖 60 Ă„r sedan mĂ€nskligheten pĂ„började resan mot mĂ„nen

Den 21 november 1961 Àgde ett ytterst betydelsefullt möte rum mellan USA:s president John F. Kennedy och NASA:s högsta ledning. Historikern Bengt Liljegren, som Àr aktuell med en biografi över John F. Kennedy, förklarar bakgrunden och berÀttar vad som hÀnde under mötet.

Warp Guest Writer
Warp Guest Writer

USA:s ambition att sÀnda en mÀnniska till mÄnen var en direkt följd av att Sovjet lyckades skicka upp en man i en omloppsbana runt jorden den 12 april 1961. Fram till dess hade John F. Kennedys intresse för rymden varit svalt. Under sin tid i senaten röstade han exempelvis mot förslaget att inrÀtta en sÀrskild myndighet för utforskandet av kosmos, National Aeronautics and Space Administration (NASA). Men Gagarins fÀrd runt jorden gjorde honom i ett slag övertygad om att kampen om rymden var avgörande i det kalla kriget mellan USA och Sovjet.

Sedan presidenten pĂ„ morgonen den 12 april 1961 nĂ„tts av nyheten om ryssarnas framgĂ„ng vankade han av och an i Ovala rummet. ”Vad kan vi göra?” frĂ„gade han vicepresident Lyndon Johnson. ”Arbetar vi 24 timmar om dygnet? Kan vi Ă„ka runt mĂ„nen före dem? Kan vi sĂ€tta en man pĂ„ mĂ„nen före dem?” Presidenten var frustrerad. ”Om bara nĂ„gon kunde berĂ€tta för mig hur vi ska komma i kapp! Vi mĂ„ste hitta nĂ„gon, vem som helst. Jag bryr mig inte om ifall det Ă€r vaktmĂ€staren dĂ€r borta om han bara vet hur.”

Det blev inte Vita husets vaktmĂ€stare. I stĂ€llet kontaktade Kennedy landets ledande raketforskare, Wernher von Braun. Den 49-Ă„rige vetenskapsmannen, som under andra vĂ€rldskriget lett det tyska forskarlag som hade till uppgift att ta fram ett ”mirakelvapen” Ă„t Hitler, var förvissad om att USA kunde slĂ„ ryssarna. ”Vi har en utmĂ€rkt chans att hinna före dem till mĂ„nen”, bedyrade von Braun. ”Med ett fokuserat intensivprogram tror jag att vi kan uppnĂ„ detta mĂ„l 1967 eller 1968.”

Wernher von Braun övertygade presidenten. Den 25 maj 1961 höll Kennedy höll ett tv-sĂ€nt tal inför Kongressen: ”Jag tycker att denna nation borde besluta sig för att uppnĂ„ mĂ„let, före slutet av detta decennium, att landsĂ€tta en man pĂ„ mĂ„nen och tryggt Ă„terbörda honom till jorden.”

Men i ledarskiktet pÄ NASA var alla inte lika entusiastiska. Apolloprogrammet skapade en intressekonflikt. Viljan att bli först pÄ mÄnen och de enorma resurser det tog i ansprÄk gick ut över de andra amerikanska rymdprogrammen. Samtidigt som NASA-chefen Brainerd Holmes ville driva pÄ Ànnu hÄrdare i mÄlet att nÄ mÄnen, förordade bitrÀdande chefen James Webb en bredare syn pÄ rymdforskningen.

Meningsskiljaktigheterna pÄ NASA lÀckte ut till pressen. Presidenten sÄg sig dÀrför tvungen att ingripa och kallade upp de bÄda cheferna till Vita huset den 21 november 1961.

”Anser ni att det hĂ€r mĂ„nlandningsprogrammet har högsta prioritet?” frĂ„gade Kennedy NASA:s andreman Webb.

”Nej, det tycker jag inte”, svarade Webb. ”Jag anser att det har hög prioritet.”

Kennedy tittade honom stint i ögonen. ”Jim, jag anser att det har högst prioritet. Det bör vi ha vĂ€ldigt klart för oss”, sa presidenten och fortsatte: ”MĂ„nga av de andra programmen kan vĂ€nta sex mĂ„nader, eller nio mĂ„nader, och det kommer inte att ha nĂ„gon strategisk inverkan. Men det hĂ€r Ă€r viktigt av politiska skĂ€l, internationella politiska skĂ€l. Detta Ă€r, vare sig vi vill det eller inte, i mĂ„ngt och mycket en kapplöpning. Kommer vi tvĂ„a till mĂ„nen, sĂ„ Ă€r det förstĂ„s trevligt, men det Ă€r fortfarande en andraplats.” NASA-chefen Webb fick helt enkelt rĂ€tta in sig i ledet.

Kennedys instĂ€llning var glasklar: antingen satsade USA fullt ut pĂ„ att nĂ„ mĂ„nen före ryssarna eller sĂ„ var det lika bra att lĂ„ta bli att försöka. Bara om man vann kapplöpningen hade de enorma budgetsatsningarna nĂ„got berĂ€ttigande. Nya forskningsrön i all Ă€ra, men ”sĂ„ intresserad av rymden Ă€r jag inte”, sa presidenten. Kennedy var ingen rymdvisionĂ€r. För honom handlade mĂ„nprojektet först och frĂ€mst om realpolitik.

Men nÀr Kennedy vÀl hade bestÀmt sig hade han en unik förmÄga att entusiasmera omgivningen. Den 12 september 1962 framtrÀdde han inför 40 000 ÄskÄdare pÄ Rice Universitys fotbollsstadion i Houston, Texas. Syftet med talet var att förklara mÄlsÀttningen med Apolloprogrammet.

”Men varför, sĂ€ger en del, Ă„ka till mĂ„nen? Varför vĂ€lja detta som mĂ„l? Samma personer kan mycket vĂ€l frĂ„ga varför bestiga det högsta berget? Varför flyga över Atlanten, för 35 Ă„r sedan? Varför spelar Rice mot Texas?” Publiken, som till övervĂ€gande del bestod av studenter, skrattade gott Ă„t det sistnĂ€mnda.

”Vi vĂ€ljer att Ă„ka till mĂ„nen under detta Ă„rtionde”, förklarade Kennedy vidare, ”inte för att det Ă€r lĂ€tt, utan för att det Ă€r svĂ„rt, för att det mĂ„let kommer att tvinga fram det bĂ€sta av vĂ„r energi och vĂ„rt kunnande, för att det Ă€r en utmaning vi Ă€r villiga att anta, en vi Ă€r ovilliga att skjuta upp, och en vi tĂ€nker övervinna.”

Trots att Ă„hörarna led av den tryckande hettan – vicepresidenten Lyndon Johnson tog stĂ€ndigt av sig solglasögonen och torkade sitt svettiga anlete – verkade Kennedy oberörd av vĂ€rmen. Han höll ett av sina bĂ€sta tal. Avslutningen var magnifik:

”För mĂ„nga Ă„r sedan fick den store brittiske upptĂ€cktsresanden George Mallory, som senare skulle dö pĂ„ Mount Everest, frĂ„gan om varför han ville bestiga berget. Han sa, ’för att det finns dĂ€r’. NĂ„, rymden finns dĂ€r, och vi ska bestiga den, och mĂ„nen och planeterna finns dĂ€r. DĂ€rför, nĂ€r vi nu sĂ€tter segel ber vi Gud vĂ€lsigna det mest riskfyllda och farliga och största Ă€ventyret mĂ€nskligheten nĂ„gonsin gett sig ut pĂ„.”

President Kennedy fick stÄende ovationer dÄ han lÀmnade podiet.

John Fitzgerald Kennedy fick som bekant aldrig uppleva dagen nĂ€r Neil Armstrong och Buzz Aldrin landsteg pĂ„ mĂ„nen den 20 juli 1969. Men pĂ„ ett sĂ€tt var han Ă€ndĂ„ nĂ€rvarande. DĂ„ Apollo 11:s kommandomodul Ă„tervĂ€nde till jorden och landade i Stilla havet fyra dagar senare, projicerades presidentens utfĂ€stelse frĂ„n 1961 om att USA skulle landsĂ€tta en man pĂ„ mĂ„nen och tryggt Ă„terbörda honom till jorden före slutet av decenniet pĂ„ en stor skĂ€rm i markkontrollen i Houston. PĂ„ en annan skĂ€rm stod texten: ”Uppdraget slutfört juli 1969.”

Att lÀsa vidare:

Bengt Liljegren, John F. Kennedy, Historiska Media 2021. LÀs mer och bestÀll boken.

📝 FĂ„ en dos faktabaserad optimism varje vecka.

Bli en del av över 15 000 optimistiska, framtidsinriktade prenumeranter som vill att framtiden kommer snabbare.