Johan Norberg är aktuell med en ny bok: Peak Human: What We Can Learn from History's Greatest Civilizations. Den kan köpas hos Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln, eller beställas direkt från förlaget Atlantic Books.

Vilken hyfsad konstnär som helst hade kunnat skapa realistiska karaktärer med volym, fysisk tyngd och rumslig närvaro, genom att använda ljus och färg för att antyda avstånd, eftersom det trots allt är så världen ser ut. Så varför var renässansmålaren Giotto den förste att göra det på 900 år?

Eller ta den flygande skytteln, som hjälpte till att göra vävning mycket mer produktiv under den industriella revolutionen. Den krävde ingen speciell kunskap och bestod bara av lite snöre och två träboxar på vardera sidan. Ändå prövade ingen vävare detta under 5 000 år.

Varför får vi plötsligt ett utbrott av kreativitet och framsteg på vissa platser och under vissa tidsperioder – och varför tar de slut? Det är vad jag undersöker i min bok Peak Human: What We Can Learn from the Rise and Fall of Golden Ages (Atlantic Books).

Det jag har lärt mig är att tidsåldrar blir gyllene genom imitation och innovation. De uppstår först på grund av fusk. De kom inte på alla innovationer som fick dem att blomstra; istället tog de dem från andra.

Atenska, italienska och holländska köpmän fångade upp nya idéer på sina affärsresor. Likt Borgerna i Star Trek absorberade romarna ständigt folk, idéer och metoder genom erövringar, och det abbasidiska Bagdad sponsrade aktivt ett översättningsprojekt för att lägga vantarna på världens kunskap och vetenskap.

Men det finns en gräns för hur långt imitation kan ta dig. För att göra framstegen självgående var dessa kulturer tvungna att kombinera dessa influenser med sina egna tankar för att skapa nya lösningar och metoder, från högre jordbruksavkastning till konstnärliga uppror. Detta kräver inkludering på hemmaplan. Människor måste tillåtas att prova nya saker. Yttrandefrihet, fria marknader och ett rättssystem som begränsar härskares godtyckliga handlingar ger utrymme för detta.

Men för att få fram Giotto och den flygande skytteln krävs något mer: en bredare kultur av optimism. Innovation är svårt och kontroversiellt, och resultaten är aldrig garanterade. Därför behöver du en känsla av att det finns hopp och möjligheter, och du behöver förebilder omkring dig som har visat vägen, för att det ska verka värt att försöka. Andra att inspireras av, lära från och tävla med.

Dessa framsteg blev ibland självbärande eftersom de, vid en viss punkt, började förändra dessa kulturers självbild. Det är därför vi ofta ser kluster av kreativitet, som filosofi i Aten, konst under renässansen, klassisk musik i Wien och teknologi i Silicon Valley.

Pessimism, föreställningen att det är hopplöst, är en självuppfyllande profetia. Detta är en ledtråd till nedgången och fallet för gyllene tidsåldrar.

Det är som om historien har ett stort Status Quo-filter (liknande hypotesen om Fermis paradox om varför vi inte har stött på utomjordiskt liv trots sannolikheten att det existerar). Civilisationer i varje era har försökt bryta sig loss från förtryckets och bristens bojor, men de har mött starka motkrafter, och förr eller senare drog dessa dem tillbaka ned till jorden.

Eliter som har gynnats av innovation som upphöjt dem vill sparka bort stegen bakom sig, grupper som hotas av förändring försöker stelna kulturen till en ortodoxi, och aggressiva grannar dras till de framgångsrikas rikedom och försöker döda hönan för att stjäla dess guldägg. Utomstående kan döda och förstöra, men de kan emellertid inte döda nyfikenhet och kreativitet. Bara vi kan göra det mot oss själva.

När vi är hotade söker vi ofta stabilitet och förutsägbarhet, och stänger ute det som är annorlunda och oförutsägbart. Alla dessa gyllene tidsåldrar upplevde i kristider ett död-åt-Sokrates-ögonblick, när de förlorade sin tro på intellektuell öppenhet. De började stödja starka män, kontrollera ekonomin och överge internationellt utbyte. Detta gjorde rädslan för katastrof självuppfyllande, eftersom dessa barriärer begränsade tillgången till andra möjligheter och inskränkte den anpassning och förändringskraft som kunde ha hjälpt dem att hantera hotet.

Vad säger det om vår civilisation? Den nuvarande anglosfäriska eran, som tog sin början med den industriella revolutionen och fördes vidare av den amerikanska revolutionen 1776 och efter det andra världskriget den liberala världsordningen, har varit den mest gyllene hittills, eftersom den också har varit global. För första gången har förbättringar i levnadsstandard och möjligheter inte varit begränsade till en region.

Sedan 1820 har andelen människor i extrem fattigdom globalt minskat från mer än 8 av 10 till färre än 1 av 10, och livslängden har skjutit upp från 30 till 74 år.

Som vi har lärt oss från historien är dock inget för evigt. Frågan är, ligger det stora filtret framför oss eller bakom oss? Min slutsats är att det aldrig ligger bakom oss en gång för alla, eftersom nostalgi, kontrollbehov och stamtänkande existerar inom den mänskliga naturen och vi bär det med oss vart vi än går. Det kan återvända och hota oss vid de mest oväntade tillfällen, men det betyder inte att det kommer att vinna.

Jag tror inte att den amerikanska världsordningen kommer att förstöras utifrån. Det finns för många länder och befolkningar som ser sitt intresse i öppen handel och en regelbaserad ordning, och det valet ger dem mer innovation och tillväxt på lång sikt. Men allt kan rivas ned inifrån, genom regleringar och ohållbara skulder, genom att upprätta murar, handelsbarriärer och starka män som ignorerar lagstyret.

Som Abraham Lincoln sa 1838 om risken för ett slut på det amerikanska experimentet: "Det kan inte komma från utlandet. Om förintelse blir vårt öde, måste vi själva vara dess upphovsmän och fullbordare. Som en nation av fria människor måste vi leva genom all tid, eller dö genom självmord."

Det är också vårt val idag. Men vi har en fördel jämfört med tidigare guldåldrar, eftersom vi kan lära oss av deras framgångar och deras misstag. Vi vet vad vi borde göra, att försöka återupptäcka den där livskänslan, den där känslan av förundran, och kämpa för öppenhet och frihet, för att återuppbygga en kultur av optimism. En guldålder är inte ett öde, utan ett val.

Johan Norberg

Peak Human: What We Can Learn from History's Greatest Civilizations kan köpas hos Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln, eller beställas direkt från förlaget Atlantic Books.