Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
đŸ‘šâ€đŸ‘©â€đŸ‘§ DĂ€rför blir vĂ€rlden bĂ€ttre

đŸ‘šâ€đŸ‘©â€đŸ‘§ DĂ€rför blir vĂ€rlden bĂ€ttre

BerÀttelsen om en polsk krigsfÄnge och en norsk bonde, visar varför vÀrlden blir bÀttre.

Mathias Sundin
Mathias Sundin

Dela artikeln

Jag vet inte om man kan kalla det tur.

Det var mitten av september 1939. Tadeusz Zbozil var soldat i den polska armén och deltog vid slaget vid Bzura i motoffensiven mot nazisterna.

HÀstarna som drog en kanonvagn trilskades och kusken fick ingen ordning pÄ dem. Tadeusz, som var en van hÀstkarl, klev fram och hjÀlpte till. Ett befÀl sÄg vad som hÀnde och sa Ät Tadeusz att ta hand om hÀstarna, och Ät kusken att ta ett gevÀr och bege sig mot fronten.

Taduesz Zbozil till höger i bild.

Eftersom kanonvagnarna var tunga fastnade de ofta i leran och kom efter det snabbare infanteriet.

Alla soldater som nĂ„dde fronten dödades. Även kusken. De som kom efter tillfĂ„ngatogs istĂ€llet av nazisterna. DĂ€ribland Tadeusz.

Jag vet inte om man kan kalla det tur.

Wikimedia Commons.

Tadeusz Zbozil hamnade i en sÄ kallad arbetsbataljon och tvingades att jobba Ät tyskarna. Bland annat byggde han bunkrar i Berlin.

NÀr de sa att han skulle tjÀnstgöra i den tyska armén vÀgrade han och som straff för det skeppades han i mars 1942 till Norge. DÀr hamnade han i ett stenhÄrt arbetslÀger uppe i norr, nÀra Mo i Rana.

Vid ett tillfĂ€lle arbetade han och ett tiotal andra fĂ„ngar nĂ„gon mil utanför lĂ€gret – och dĂ€r sĂ„g Tadeusz chansen att fly. Den svenska grĂ€nsen var bara nĂ„gra mil bort. Men terrĂ€ngen var otillgĂ€nglig, bergen höga och det var kallt. Mo i Rana ligger strax söder om polcirkeln.

Mo i Rana idag. Wikimedia Commons.

Trots farorna bestĂ€mde sig Taduesz och en medfĂ„nge, Sauter, att försöka. En kvĂ€ll nĂ€r tyskarna hade festat till det lite, tog de chansen. Kastade yxorna och sprang rĂ€tt ut i skogen – Ă„t fel hĂ„ll.

Det var en medveten fint. De förstod att tyskarna först skulle leta i riktning mot Sverige. Listen gav dem ett försprÄng, men snart hörde de schÀfrarnas skall. För att förvilla hundarna vadade de ut i en sjö och gömde sig pÄ en liten ö, tills de hörde av hundarna avlÀgsnade sig.

Men blöta som de nu var blev det kalla vÀdret en Ànnu farligare fiende. De stoppade grÀs i byxorna för att försöka hÄlla sig varma och gav sig av mot Sverige.

De nÀrmade sig grÀnsen och kom dÀr till en liten bondgÄrd. De hade hört om norska bönder som hjÀlpte fÄngar att fly. Men var denna bonde en av dem? De var tvungna att hoppas att hans hjÀrta var pÄ rÀtt plats.

Bonden visade sig vara en av de mÄnga norska bönder som med livet som insats hjÀlpte förrymda krigsfÄngar. De fick sova i hans lada, han gav dem lite mat och gick med dem fram till den svenska grÀnsen.

Spring i sick-sack över grÀnsen, instruerade han fÄngarna. Om tyskarna ser er och skjuter blir ni svÄrare att trÀffa dÄ.

Teddy

Ingen sÄg dem och Tadeusz och Sauter tog sig över grÀnsen. De hittade efter ett tag en svensk postering och togs om hand av svenska trupper.

Tadeusz försökte kort dÀrefter gÄ med i en den polska exil-armén, men avvisades. IstÀllet gick han en svetsarkurs och startade senare en mekanisk verkstad ihop med tvÄ svenskar. Den finns kvar Àn idag med ett tjugotal anstÀllda.

Tadeusz Àr krÄngligt att sÀga och Ànnu svÄrare att stava, sÄ hans namn försvenskades. Teddy kom han att kallas.

Teddy, 27 Ă„r.

1950 skulle Teddy gÄ pÄ dans. Han skulle bara ta sig en liten tupplur innan. Men han försov sig och vaknade först nÀr dansen nÀstan var slut. Han bytte skjorta och skyndade sig dit.

DÀr bjöd han upp en söt finlandssvensk flicka vid namn Elsa.

Det var tur det.

För Äret dÀrpÄ fick de en liten dotter, Evabritt. Hon Àr min mamma. Elsa Àr min mormor och Teddy Àr min morfar.

DÀrför blir vÀrlden bÀttre

VÀrlden blir bÀttre och bÀttre. Vi blir rikare, bÀttre utbildade, lever lÀngre, dricker renare vatten, Àter bÀttre mat och Àr lyckligare. Alla fÄr det inte bÀttre hela tiden. Det vore magi, som Steven Pinker sÀger. Ibland rÄkar vi ut för stora bakslag. Krig och antalet döda i krig har minskat senaste Ärtiondena, men sÄ invaderar Putin Ukraina. Eller sÄ fÄr vi en global pandemi.

NÄgot kan vara dÄligt, och samtidigt bli bÀttre, pÄminde Hans Rosling om oss.

De positiva trenderna Àr dock mÄngÄriga och starka.

Varför dÄ?

Svaret finns i en norsk bonde utanför Mo i Rana under andra vÀrldskriget.

De allra flesta mÀnniskor Àr goda. De allra flesta vaknar pÄ morgonen och vill bidra med nÄgot positivt. De allra flesta vill inte behandla andra illa, inte sko sig pÄ andras bekostnad, inte göra mer skada Àn nytta.

Det ser vi varje dag nÀr miljarder mÀnniskor fattar smÄ beslut som gör vÀrlden lite bÀttre. DÀrför ser vi hur livet pÄ jorden steg för steg blir bÀttre och bÀttre.

Vi ser det ibland i en form av extremt mod. Som nÀr en norsk bonde riskerar livet för att hjÀlpa tvÄ frÀmmande polska krigsfÄngar. Bara för att han Àr mÀnniska och de Àr mÀnniskor. De hade aldrig trÀffats innan. Han vann inget pÄ det. De trÀffades aldrig efterÄt.

Det Àr inte tur.

Det Àr mÀnsklighet.

Mathias Sundin
Chefredaktör, Warp News

I Sveriges Radios program SlÀktband, berÀttar min mamma Bitte historien om Teddy.

70 Är efter Taduesz flykt till Sverige trÀffade jag en söt flicka vid namn Emma. Tillsammans med henne fick jag en son. Theodore heter han, men kallas Teddy.


FĂ„ ett gratis veckobrev med
faktabaserade optimistiska nyheter


Genom att prenumerera bekrÀftar jag att jag har lÀst och godkÀnner personuppgifter och cookies policy.