Den 23-åriga studenten Lucy Hughes, som studerar vid University of Sussex, har gjort 100-tals experiment för att få fram en biologisk nedbrytningsbar plast. Främst har hon arbetat med råvaror från fiskeindustrin som varje år globalt genererar 50 miljoner ton fiskrens, varav en del skulle kunna användas till plastframställning.

Efter träget arbete skapade Lucy en stabil mixtur baserat på chitosan-molekyler från kräftdjur och geleämnet agar från rödalger.

Slutprodukten heter MarinaTex och används idag i brödpåsar, smörgås- och näsduksförpackningar. Plastfilmen har samma tjocklek men är starkare än LDPR-plast som idag är vanligt förekommande i plastpåsar.

Det fina är att plasten inte bara är nedbrytningsbar utan att du kan kompostera den själv hemma. Många andra typer av nedbrytningsbar plast kan enbart brytas ner i stora industriella kompsteringsanläggningar vilket bland annat kräver en viss temperatur. De kan alltså inte brytas ned i vanlig jord, sand eller i marina miljöer.

MarinaTex gjorde att Lucy Hughes vann James Dyson Award 2019. Hon planerar att använda prissumman, knappt 400000 kronor, till att vidareutveckla produkten för massproduktion.

Globalt finns cirka 242 miljoner ton plastskräp och av dessa finns återfinns 100 miljoner ton i haven. Massproduktion och nyttjande av den biologisk nedbrytningsbara plasten kan göra att den enorma nedskräpningen av plast i haven kan minska drastiskt.

Idag görs plast till största delen av fossil olja och innehåller ofta gifter som inte bryts ner i naturen.