Max Roser på den underbara sajten Our World in Data delade nyligen denna infografik. Det är en lista över de innovationer som räddat flest människoliv. Listan är inte heltäckande, men innehåller flera av de mest livräddande upptäckterna i historien.

Förutom att det kan vara svårt att se, så tänkte jag att det vore intressant att veta lite mer om varje stapel. Så i gott samarbete med ChatGPT och Gemini har jag efterforskat, tagit fram och faktakollat nedanstående korta beskrivningar (men säg som vanligt gärna till om ni hittar något fel.)

Siffrorna för hur många liv som räddats är ibland svåra att avgöra, utan är uppskattningar och bedömningar.

Blue baby-syndromet (hjärtoperation): Blue baby-syndromet är ett medfött hjärtfel som gör att spädbarn blir blåaktiga på grund av syrebrist. En banbrytande operation togs fram som leder om blodflödet så att mer blod kan nå barnets lungor, vilket ger barnet normal syresättning. Den första lyckade operationen utfördes 1944 av kirurgen Alfred Blalock tillsammans med och på initiaitv av barnkardiologen Helen Taussig och labbteknikern Vivien Thomas. Det gjorde en tidigare nästan alltid dödlig åkomma behandlingsbar och har sedan dess räddat omkring 1 miljon barns liv.

Njurtransplantationer: Njurtransplantation innebär att en sjuk njure ersätts med en frisk donatornjure genom kirurgi. Behandlingen ger patienter med svår njursvikt en ny chans till liv, eftersom de annars riskerar att dö av organsvikt trots dialys. Den första njurtransplantationen mellan människor utfördes 1954 av Joseph Murray, och kirurgen Thomas Starzl utvecklade senare metoder och immunhämmande läkemedel som gjorde transplantationer till rutin. Totalt uppskattas njurtransplantationer ha räddat omkring 1 miljon människoliv.

Rh-inkompatibilitet (förebyggande injektion): Rh-inkompatibilitet mellan en gravid kvinna och hennes foster kan orsaka svår gulsot och dödlig blodbrist hos nyfödda. Problemet löstes genom en förebyggande injektion (ibland kallad ett “vaccin”) som ges till modern strax efter förlossningen och förhindrar att hennes immunförsvar attackerar nästa foster. Denna metod togs fram på 1960-talet och har eliminerat nästan all dödlighet i så kallad Rh-sjukdom. Sammanlagt har denna innovation räddat omkring 1,5 miljoner spädbarns liv.

Poliovaccin: Poliovaccinet förhindrar polio, en virussjukdom som tidigare lamslog eller dödade många barn. Virologen Jonas Salk utvecklade det första poliovaccinet för injektion 1955, och några år senare introducerade Albert Sabin ett oral vaccin. Massvaccinering av barn utrotade i praktiken polio i stora delar av världen. Genom att skydda barn från denna fruktade sjukdom har poliovaccinet räddat cirka 1,6 miljoner liv.

Gula febern-vaccin: Gula febern är en ofta dödlig virussjukdom som sprids av myggor i tropiska områden. Ett effektivt vaccin togs fram 1937 av virologen Max Theiler, vilket kraftigt minskade antalet gula febern-utbrott. Vaccinet (känt som 17D) används än idag och skyddar miljontals människor från infektion. Genom att förhindra dödliga epidemier har gula febern-vaccinet räddat cirka 1,6 miljoner liv.

Surfaktant för spädbarns lungor: För tidigt födda barn drabbas ofta av andnöd eftersom deras omogna lungor saknar surfaktant, ett ämne som håller lungblåsorna öppna. På 1980-talet utvecklades en behandling där man tillför konstgjort surfaktant i barnets lungor, vilket hjälper dem att andas tills de själva kan producera ämnet. Upptäckten byggde på tidigare forskning av läkaren Mary Ellen Avery som visade surfaktantets roll, och tack vare denna behandling överlever nu många prematura barn. Surfaktantbehandling av nyfödda beräknas ha räddat cirka 4 miljoner liv.

Hib-vaccin: Hib-vaccinet skyddar mot Haemophilus influenzae typ b, en bakterie som tidigare orsakade dödlig hjärnhinneinflammation och lunginflammation hos små barn. Innan vaccinet infördes på 1990-talet var Hib en av de vanligaste dödsorsakerna bland spädbarn, men massvaccinering har nästan eliminerat dessa infektioner. Vaccinet utvecklades av en forskargrupp i USA (bland andra Porter Anderson och Rachel Schneerson) och har räddat cirka 5 miljoner barns liv.

COVID-19-vaccin (Oxford/AstraZeneca): COVID-19-vaccinet från Oxford/AstraZeneca (ChAdOx1) togs fram rekordsnabbt under 2020 för att bekämpa coronapandemin. Vaccinet lär immunsystemet känna igen coronaviruset och förhindrar svår sjukdom, vilket avlastar sjukvården och minskar dödligheten. Forskaren Sarah Gilbert och hennes team utvecklade vaccinet på under ett år, och det godkändes i slutet av 2020. Enbart under det första året uppskattas detta vaccin ha räddat över 6 miljoner liv.

Aspirin för att förebygga hjärtinfarkt: En daglig låg dos acetylsalicylsyra (aspirin) kan förebygga hjärtinfarkt genom att förhindra blodproppar i hjärtats kranskärl. Denna idé kom redan på 1940-talet från läkaren Lawrence Craven, och stora studier under 1970- och 1980-talen (bland annat ledda av läkaren Charles Hennekens) bekräftade nyttan. I dag rekommenderas lågdos aspirin (trombyl) för många hjärt- och strokepatienter, och det har bidragit till att minska dödligheten i hjärt-kärlsjukdom. Sammanlagt uppskattas denna preventiva användning ha räddat cirka 7 miljoner liv.

Läkemedel mot leukemi och gikt: Ett forskarteam under Gertrude Elion och George Hitchings utvecklade på 1950-talet nya läkemedel som revolutionerade behandlingen av tidigare dödliga sjukdomar. Bland deras upptäckter fanns 6-merkaptopurin – den första effektiva medicinen mot leukemi hos barn – samt allopurinol som behandlar svår gikt och förebygger livshotande komplikationer. Dessa läkemedel förvandlade dödliga tillstånd till behandlingsbara och har sammanlagt räddat cirka 7 miljoner liv.

Influensavaccin: Influensavaccinet skyddar mot säsongsinfluensa, en virussjukdom som särskilt för äldre och riskgrupper kan vara dödlig. De första effektiva influensavaccinerna togs fram under 1940-talet under ledning av virologen Thomas Francis Jr., och årlig vaccination har sedan dess blivit rutin i många länder. Genom att minska antalet allvarliga influensafall och epidemier uppskattas vaccinet ha räddat cirka 10 miljoner liv.

Koronarangiografi (hjärtröntgen): Koronarangiografi är en röntgenundersökning av hjärtats kranskärl som används för att hitta förträngningar i blodkärlen. Tekniken upptäcktes av kardiologen Mason Sones 1958, och den gjorde det möjligt för hjärtkirurger att planera kranskärlsoperationer (bypass) på rätt ställen. Genom att kartlägga hjärtats blodflöde och vägleda livräddande ingrepp har koronarangiografin bidragit till att rädda cirka 10 miljoner liv.

Kranskärlsoperation (bypass): Kranskärlsbypass är en kirurgisk metod där man leder blodet förbi förträngda kranskärl med hjälp av en ny blodåder, så att hjärtmuskeln får tillräckligt med blod. Den första lyckade kranskärlsoperationen utfördes omkring 1960 av kirurgen Robert Goetz, och under 1970-talet blev metoden vanlig för att behandla svår hjärt-kärlsjukdom. Bypass-operationer förebygger hjärtinfarkter hos högriskpatienter och har räddat cirka 10 miljoner liv.

Mammografi (tidig upptäckt av bröstcancer): Mammografi är röntgenundersökning av brösten för att upptäcka bröstcancer tidigt. Redan på 1950-talet började läkare som Stafford Warren och Raul Leborgne utveckla mammografimetoder, och på 1960-talet togs förbättrade tekniker fram för skarpare bilder. När tumörer kan hittas och behandlas i ett tidigt skede sjunker dödligheten i bröstcancer kraftigt. Denna tidiga upptäckt med mammografiscreening beräknas ha räddat cirka 12 miljoner liv.

Cellprov (Pap-test) för livmoderhalscancer: Papanicolaou-testet, mer känt som cellprov för livmoderhalscancer, är en metod för att tidigt upptäcka cellförändringar som kan leda till cancer i livmoderhalsen. Metoden utvecklades på 1940-talet av läkaren Georgios Papanicolaou, och genom regelbundna gynekologiska cellprov lyckades man kraftigt minska förekomsten av livmoderhalscancer. Tack vare tidig upptäckt och behandling av förstadier har Pap-testet räddat cirka 12 miljoner liv.

Trepunktsbilbälte: Trepunktsbältet är den moderna bilbältesdesign som fäster över både bröst och höft, vilket ger mycket bättre krockskydd än äldre midjebälten. Uppfinningen gjordes 1959 av ingenjören Nils Bohlin på Volvo, som valde att sprida patentet fritt till hela bilindustrin. Bältet hindrar att åkande kastas fram vid kollisioner och har drastiskt minskat dödsfallen i trafikolyckor. Enligt uppskattningar har trepunktsbältet räddat cirka 12 miljoner liv.

Plumpy’Nut (behandling av undernäring): Plumpy’Nut är en näringsrik jordnötspasta som används för att rädda undernärda barn. Till skillnad från äldre metoder som krävde sjukhusvård kan svårt undernärda barn få Plumpy’Nut-behandling i hemmet, vilket har gjort den billigare och mer tillgänglig i fattiga områden. Produkten utvecklades 1996 av den franske barnläkaren André Briend och har revolutionerat behandlingen av akut undernäring. Hittills har Plumpy’Nut bidragit till att rädda cirka 12 miljoner barn.

Kikhostevaccin: Kikhostevaccinet skyddar mot kikhosta, en smittsam bakteriesjukdom som förr var livsfarlig för spädbarn. Vaccinet togs fram under 1930-talet av forskarna Pearl Kendrick och Grace Eldering, som testade det med lyckat resultat på barn i Michigan. När kikhostevaccination blev allmän under efterkrigstiden minskade spädbarnsdödligheten dramatiskt. Sammanlagt har kikhostevaccinet räddat cirka 13 miljoner liv.

Hepatit B-vaccin: Hepatit B-vaccinet förhindrar infektion med hepatit B-viruset, som kan orsaka dödlig leverskada och levercancer. Virusets ytantigen upptäcktes av Baruch Blumberg på 1960-talet, och utifrån det utvecklades först ett vaccin utvunnet ur blodplasma. På 1980-talet skapade forskaren Kenneth Murray en genteknologisk version av vaccinet som kunde massproduceras säkert. Tack vare detta vaccin har miljontals människor sluppit livshotande leversjukdom – uppskattningsvis 15 miljoner liv.

Dialys (konstgjord njure och Scribner-shunten): En konstgjord njure är en maskin som renar blodet från avfallsprodukter när patientens egna njurar har slutat fungera. Den första fungerande dialysmaskinen konstruerades på 1940-talet av den nederländske läkaren Willem Kolff, som visade att man kunde rädda patienter med akut njursvikt genom att filtrera deras blod utanför kroppen. På 1960-talet utvecklade läkaren Belding Scribner den så kallade Scribner-shunten, en U-formad slang mellan en artär och en ven, vilket gjorde det möjligt att upprepa dialyser under lång tid utan nytt kirurgiskt ingrepp varje gång. Tillsammans lade dessa innovationer grunden till modern dialysbehandling och har räddat cirka 17,5 miljoner liv.

Upptäckt av HIV och bromsmediciner mot aids: HIV, viruset som orsakar aids, identifierades 1983 av forskarna Luc Montagnier och Françoise Barré-Sinoussi. Denna upptäckt var avgörande för att kunna utveckla blodtester och läkemedel mot HIV. I mitten av 1980-talet kom det första antivirala läkemedlet AZT (framställt av kemisten Jerome Horwitz), och under 1990-talet tillkom fler effektiva bromsmediciner som 3TC (utvecklat av Bernard Belleau). Tack vare dessa upptäckter och kombinationsbehandling kan HIV-smittade idag leva långa liv – totalt har insatserna mot HIV/aids räddat cirka 22 miljoner liv.

Pacemaker: Pacemakern är en liten elektronisk apparat som opereras in i kroppen och skickar elektriska impulser för att hålla hjärtat slående i rätt takt. Den första pacemakern sattes in 1958 av Åke Senning (kirurg) och Rune Elmqvist (ingenjör) i Sverige. Wilson Greatbatch införde senare långlivade litiumbatterier för bättre drifttid. Pacemakern hjälper patienter med farligt låg puls eller hjärtblock och förhindrar att hjärtat stannar. Denna teknik har räddat cirka 22,5 miljoner liv.

A-vitamintillskott (barnadödlighet): Brist på vitamin A hos små barn leder till nedsatt immunförsvar och kan orsaka blindhet, vilket ökar risken att dö i vanliga infektioner. På 1980-talet visade läkaren Alfred Sommer i studier att regelbundna A-vitamintillskott dramatiskt minskade barnadödligheten i utvecklingsländer. Program för att dela ut A-vitaminkapslar till barn infördes därför i många länder, och den enkla åtgärden har räddat miljontals unga liv. Totalt uppskattas A-vitamintillskott ha räddat cirka 23 miljoner liv.

Hjärt-lungräddning (HLR): Hjärt-lungräddning innebär att man kombinerar bröstkompressioner med konstgjord andning för att hålla igång blodcirkulationen vid hjärtstopp. Metoden utarbetades runt 1960 av läkare som Peter Safar och James Elam (andning) samt James Jude och William Kouwenhoven (bröstkompression), och började snart läras ut till allmänheten. Genom att vanliga personer kan ingripa direkt vid plötsligt hjärtstopp köps livsviktig tid tills ambulanspersonal tar över. HLR uppskattas ha räddat cirka 25 miljoner liv världen över.

Kolesterol och hjärtsjukdom (kost och statiner): På 1950-talet visade forskaren Ancel Keys sambandet mellan högt kolesterol i blodet och risken för hjärtinfarkt. Hans forskning lade grunden för kostråd och folkhälsokampanjer som fick många att ändra sina matvanor för hjärtats skull. På 1970-talet upptäckte den japanske biokemisten Akira Endo de första statinerna, läkemedel som sänker kolesterolhalten och minskar risken för hjärtinfarkt och stroke. Kombinationen av bättre kostvanor och effektiv läkemedelsbehandling har tillsammans räddat cirka 26 miljoner liv.

DDT (malariabekämpning): Insekticiden DDT visade sig vara extremt effektiv för att döda malariamyggor. Den schweiziske kemisten Paul Müller upptäckte DDT:s insektdödande verkan 1939, och efter andra världskriget sattes ämnet in i stora bekämpningskampanjer mot malaria. I många områden halverades malariafallen, vilket räddade otaliga liv, särskilt innan myggor blev resistenta och miljöproblem stoppade användningen. Totalt beräknas DDT-insatserna mot malaria ha räddat cirka 37 miljoner liv.

DOTS-behandling mot tuberkulos: DOTS (Directly Observed Therapy, Short-course) är en strategi för att bota tuberkulos genom att övervaka att patienten tar sin antibiotikakur till fullo. Strategin utvecklades av läkaren Karel Styblo under 1970- och 80-talen, efter insikten att oregelbunden medicinering ledde till återfall och resistenta bakterier. Med DOTS kunde vården säkerställa att tuberkulospatienter fullföljde behandlingen, vilket dramatiskt ökade andelen botade i fattiga länder. Sedan införandet globalt har DOTS uppskattningsvis räddat cirka 79 miljoner liv (högre, mer aktuell, siffra än i infografiken.)

Ballongvidgning (angioplastik): Ballongvidgning är en metod där en liten ballong förs in i ett förträngt blodkärl och blåses upp för att öppna upp flödet. Tekniken utvecklades av läkaren Andreas Grüntzig, som 1977 utförde den första lyckade ballongvidgningen av ett kranskärl på en hjärtpatient. Ingreppet ger läkarna ett mindre invasivt alternativ till öppen kirurgi för att behandla hjärtinfarkter och kärlkramp. Metoden har räddat cirka 52 miljoner liv genom att snabbt återställa blodflödet vid hotande infarkter.

Blodtryckssänkande mediciner: Läkemedel som betablockerare och ACE-hämmare gjorde det möjligt att behandla högt blodtryck och förhindra stroke och hjärtinfarkt. Farmakologen James Black tog fram den första betablockeraren på 1960-talet, och på 1970-talet utvecklade David Cushman och Miguel Ondetti ACE-hämmaren kaptopril. Innan dessa mediciner fanns var okontrollerat högt blodtryck en vanlig orsak till förtida död. Den breda användningen av blodtrycksmediciner har kraftigt sänkt dödligheten i hjärt-kärlsjukdom – uppskattningsvis 55 miljoner liv.

Oral vätskeersättning (ORS) vid diarré: Oral Rehydration Solution (ORS) är en enkel socker-saltlösning som dricks för att återställa vätskebalansen vid svår diarré, till exempel kolera. Upptäckten att tarmen kan absorbera vatten med salt och socker trots diarré gjordes på 1960-talet av läkare som Robert Phillips och David Nalin. Med en billig blandning av rent vatten, salt och glukos kan livshotande uttorkning behandlas hemma istället för med dropp på sjukhus. Spridningen av ORS kallas ett av medicinhistoriens stora framsteg och beräknas ha räddat cirka 57,5 miljoner liv.

Difteri- och stelkrampsvaccin: Vacciner mot difteri och stelkramp eliminerade två tidigare fruktade infektionssjukdomar hos barn. På 1920-talet utvecklade den franske veterinären Gaston Ramon metoder att inaktivera bakteriernas toxiner (toxoider), vilket lade grunden för effektiva vaccin mot difteri och tetanus. Under 1900-talets lopp blev spädbarnsvaccination mot difteri och stelkramp rutin, vilket utrotade difteri i många länder och drastiskt minskade fallen av stelkramp hos nyfödda. Sammanlagt uppskattas dessa vaccin ha räddat cirka 72 miljoner liv.

Rifampicin mot tuberkulos: Rifampicin är ett kraftfullt antibiotikum som innebar ett genombrott i behandlingen av tuberkulos. Läkemedlet upptäcktes 1965 av ett italienskt forskarteam lett av Piero Sensi och visade sig kunna döda tuberkulosbakterier effektivare än tidigare medel. När rifampicin infördes på 1970-talet kunde tbc behandlas på 6–9 månader i stället för flera år, vilket innebar att patienter hann botas innan de avled. Rifampicin och efterföljande kombinationsbehandlingar mot tbc har räddat cirka 75 miljoner liv.

Smittkoppsutrotning (vaccininnovationer): Ett globalt program lyckades 1980 utrota smittkoppor – en av historiens dödligaste sjukdomar – tack vare flera viktiga innovationer. Bland annat utvecklade läkaren William Foege en “ringvaccinations”-strategi för att snabbt stoppa lokala utbrott, Leslie Collier tog fram en mer hållbar frystorkad vaccintyp, och Benjamin Rubin uppfann en enkel tvåspetsad nål som gjorde vaccineringen snabb och billig. Miljoner hälsoarbetare vaccinerade systematiskt befolkningar över hela världen, ibland med hjälp av automatiska sprutor konstruerade av ingenjören Aaron Ismach. Dessa förbättringar möjliggjorde utrotningen av smittkoppor – ett arbete som enligt uppskattning räddade cirka 122 miljoner liv.

Mässlingvaccin: Mässlingvaccinet förhindrar mässling, en mycket smittsam virussjukdom som tidigare orsakade dödliga epidemier bland barn. Den första mässlingvirusstammen isolerades 1954 av virologen John Enders, och ett effektivt vaccin blev tillgängligt 1963 (vidareutvecklat av Maurice Hilleman 1968). Genom att införa mässlingsprutan i barnvaccinationsprogram världen över sjönk mässlingsdödligheten drastiskt. Över 130 miljoner liv har räddats tack vare mässlingvaccination.

Rent vatten genom klorering: Desinficerat dricksvatten med klor eliminerade vattenburna sjukdomar som kolera och tyfoid som tidigare skördade många liv. År 1919 utvecklade ingenjörerna Abel Wolman och Linn Enslow en metod för att tillsätta precis rätt dos klor till stadsvatten – tillräckligt för att döda bakterier, men ofarligt för människan. Därefter införde städer världen över klorering av vatten, vilket nästan utplånade epidemiska sjukdomar kopplade till förorenat vatten. Tillgången till klorerat vatten beräknas ha räddat cirka 177 miljoner liv.

Insulin mot diabetes: Insulinbehandling för diabetes förvandlade en tidigare dödlig sjukdom till en hanterbar kronisk åkomma. År 1921 lyckades Frederick Banting och Charles Best utvinna insulin ur bukspottkörtlar (under ledning av John Macleod), och kemisten James Collip renade extraktet till en injicerbar medicin. Innan insulin fanns dog de flesta unga med typ 1-diabetes inom något år, men med regelbundna insulinsprutor kan de nu leva vidare. Upptäckten av insulin som läkemedel har räddat cirka 200 miljoner liv.

Penicillin (antibiotika): Penicillin är det första antibiotikumet som effektivt kunde bota svåra bakterieinfektioner. Alexander Fleming upptäckte av en slump penicillinets bakteriedödande effekt 1928, men det var först kring 1941 som Howard Florey, Ernst Chain och Norman Heatley lyckades framställa penicillin som läkemedel i användbar mängd. Under andra världskriget och efteråt botade penicillin tidigare dödliga infektioner som lunginflammation, blodförgiftning och sårinfektioner. Antibiotika-eran som penicillinet inledde har räddat cirka 203 miljoner liv.

Den gröna revolutionen (högavkastande grödor): Den gröna revolutionen syftar på utvecklingen av högavkastande spannmålssorter och moderna jordbruksmetoder som avvärjde massvält i mitten av 1900-talet. Agronomen Norman Borlaug tog fram nya vetesorter på 1960-talet som gav mycket högre skördar och tålde växtsjukdomar, förutsatt bevattning och konstgödsel. Länder som Mexiko, Indien och Pakistan kunde mångdubbla sin livsmedelsproduktion och mätta hundratals miljoner fler människor tack vare dessa innovationer. Det uppskattas att den gröna revolutionen och Borlaugs arbete har räddat cirka 245 miljoner liv.

Blodtransfusioner: Blodtransfusion – att överföra blod från en donator till en patient – blev möjlig tack vare upptäckten av blodgrupper och metoder för blodlagring. År 1901 identifierade Karl Landsteiner de viktigaste blodgruppssystemen (AB0), vilket gjorde att läkare kunde matcha blod och undvika dödliga reaktioner. Strax därefter visade Richard Lewisohn hur man med citrat kunde hindra blod från att levra sig utanför kroppen, så att blodet kunde lagras och användas vid behov. Transfusioner blev rutin inom kirurgi, förlossning och akutsjukvård och har räddat över 1,1 miljarder liv.

Konstgödsel (industriell kvävefixering): Syntetisk framställning av kvävegödsel möjliggjorde en explosionsartad ökning av jordbrukets avkastning under 1900-talet. Den tyske kemisten Fritz Haber uppfann 1909 en metod att framställa ammoniak ur luftens kväve, och ingenjören Carl Bosch industrialiserade processen i stor skala några år senare. Billig kvävegödsel gjorde att betydligt mer mat kunde odlas, vilket förhindrade storskalig svält i takt med att världens befolkning växte. Det beräknas att syntetiskt kvävegödsel har bidragit till att rädda över 2,3 miljarder liv.

Mathias Sundin
Arge optimisten