Talande maskiner

Det var sent 1800-tal. Vilda västern-eran började nå sin slutpunkt. Men än fanns det gott om salooner där cowboys släckte törsten. Det var också här en ny teknisk innovation skapade musikbranschens första stora kris.

Thomas Edison hade uppfunnit fonografen, som både kunde spela in och spela upp ljud. Ljudvågorna ristades in i en roterande vaxcylinder, och när nålen senare följde samma spår började membranet vibrera igen så att ljudet hördes genom en tratt.

Edison blev emellertid upptagen med glödlampan, och utvecklingen av fonografen stannade av. In klev en annan av den tidens främste innovatörer, telefonens skapare, Alexander Graham Bell.

Bell vidareutvecklade den och sålde patentet till en man vid namn Edward Easton, som startade Columbia Phonograph Company.

Syftet med denna "talande maskin", som Edison kallade den, var inte musik. Istället såldes den som en kontorsprodukt för diktering.

Först gick försäljningen hyfsat, men så plötsligt började den sacka. Dåligt blev värre och Easton gav sig ut i landet för att förstå varför.

Sjungande maskiner

Svaret hittade han i saloonerna.

Där fann han att de talande maskinerna inte användes för att spela in prat, utan för att lyssna på musik. Någon hade satt ett myntinkast på dem och folk visade sig mer än villiga att betala för att höra musik på det sättet.

Easton insåg snabbt att de riktiga pengarna skulle finnas i att sälja musiken, inte apparaten den spelades på.

Marschmusik var populärt på den tiden och Easton skrev ett exklusivt avtal med marinkårens musikkår och började sälja inspelningarna.

Eastons företag finns kvar än idag, numera känt som Columbia Records.

Kris och pånyttfödelse

Sedan dess har musikbranschen gått igenom kris efter kris, men vid varje tillfälle har den fötts på nytt och blivit större.

Nästa stora kris kom på 1920- och 1930-talet, då radion slog igenom och nästan utraderade försäljningen av grammofonskivor. På några år reducerades branschen till fem procent av sin tidigare storlek.

Var musikförsäljningen nu död? Vem skulle vilja betala för musik, när man fick den gratis via radion?

Istället blev radion branschens klart största tillväxtfaktor. När nya låtar spelades i radio spreds musiken som aldrig förr och hit efter hit skapades.

Snart levde radio, skivförsäljning och turnéer i nära nog perfekt harmoni.

Den här cykeln och musikbranschens korta minne finns väldokumenterade i boken Cowboys and Indies: The Epic History of the Record Industry. Den kom ut år 2015, när många menade att streaming var musikindustrins värsta kris.

Du kan aldrig ana vad som hände sen!

1999 slog den globala musikindustrin rekord för inspelad musik med en omsättning på cirka 41 miljarder dollar (justerat för inflation). CD-skivan hade gjort att folk inte bara köpte ny musik, utan också musik de redan ägde, men ville ha på CD istället för LP.

Sedan kom fildelning och streaming och botten nåddes 2014, med en omsättning på 17 miljarder dollar.

Därefter har det varit tillväxt. De senaste siffrorna är från 2024, då man ökat till nästan 30 miljarder dollar.

Samtidigt har intäkterna från livemusik, såsom turnéer, ökat och omsätter nu mer än inspelad musik. Nyligen blev Taylor Swifts Eras Tour den mest inkomstbringande turnén någonsin.

Musikbranschen omsätter alltså mer pengar än någonsin tidigare.

Men nu kommer en ny teknisk innovation och förstör den allt godare stämningen: AI-musik.

AI är hatat inom musikbranschen

För AI-genererad musik verkar inte vara populärt inom musikbranschen. Alls.

Här är ett par:

1. ".maskiner kommer att förstöra den konstnärliga utvecklingen av musiken i det här landet", säger en musiker.
2. "Det finns en uppenbar risk att teatrarnas orkesterdiken snart är fyllda av tekniker istället för musiker", menar ett musikerförbund.

Förlåt, nu lurades jag. Det där är inte kommentarer om AI-musik, utan om tidigare teknikutveckling, som påståtts hota musiken.

Det första citatet är från 1906 och kritiserade fonografen. Det andra är från tidigt 1980-tal när ett brittiskt musikerförbund ville förbjuda synthesizers och trummaskiner.

Dessa citat upprepas idag, fast om AI-musik.

”Musikens byggstenar tillhör oss, oss människor. Det kommer att bli en strid vi alla måste ta under de kommande åren: att försvara vårt mänskliga kapital mot AI", sa Sting till BBC.

Veronica Maggio funderar på om förbud inte vore det bästa:

"Kanske att man borde förbjuda det, eller? Förbud är väl i och för sig aldrig... det är väl ingen kul värld. Men det vore ju skönt om de slapp ligga etta," sa hon till Aftonbladet.

"...om det då inte är en person som har känt dem, då är det ju inte äkta känslor. Och det är inget jag vill ta del av," säger sångaren Ida-Lova.

Kan ingen komma på några nya argument?

Detta är alltså ännu ett exempel i den oerhört långa traditionen att gång på gång upprepa samma argument mot ny teknik. Den traditionen begränsar sig tyvärr inte alls till musik, utan finns överallt. Är det så mycket begärt att vi någon gång lär oss? Varför måste samma argument vevas gång på gång?

För varje gång blir det ju så att vi efter ett tag garvar åt dem. Hoho, hur kunde någon vara så korkad att vilja förbjuda syntar/parabolantenner/freestyles/radioapparater/serietidningar/hårdrock – och så vidare.

Det blir liksom extra störigt när det kommer till musik, där man gått igenom denna cykel så många gånger och varje gång kommit ut i bättre form på andra sidan. Dessutom är ju tekniken, redan innan AI, central i skapandet.

Musik görs idag nästan helt med hjälp av digital teknik. Allt börjar oftast i ett musikprogram där man skriver låten, spelar in sång och bygger ljud med hjälp av syntar och färdiga ljudklipp. Sången spelas in med mikrofon via ett ljudkort och kan sen justeras med effekter – till exempel autotune, som hjälper sången att låta renare eller får den att låta som i modern pop och hiphop. Producenter använder digitala verktyg för att mixa allt snyggt och göra låten klar för släpp.

Varför är detta "riktig musik" men inte annan musik som kommer ur en dator?

Ska talanglösa få göra musik?

Men vad händer när vilken talanglös stackare som helst kan pumpa ur sig musik? Samma sak som på 1890-talet, när många fler började lyssna på musik via fonografer vilket ledde till att fler skapade den. Samma sak som på 1930-talet, när många fler började lyssna på musik via radio, vilket ledde till att fler skapade musik och rekordförsäljning av skivor.

Därmed inte sagt att AI-musik inte kommer förändra och röra om i musikbranschen. Det vore oerhört konstigt om det inte hände. En del kommer missgynnas, andra gynnas av det. Notblad var 1800-talets sätt att sprida musik och försäljningen återhämtade sig aldrig till tidigare nivåer efter 1890 och fonografens genombrott.

Det som händer när trösklarna sänks är inte att kvaliteten försvinner (även om det såklart kommer skapas en massa dålig musik som ingen vill lyssna på). Det som framförallt händer är att variationen exploderar.

Det är ett av huvudspåren i min bok: när verktyg blir billigare, snabbare och enklare att använda – när vi kan skapa bara genom vårt mänskliga språk – så frigörs mänsklig kreativitet och potential. Inte för att alla plötsligt blir genier, utan för att fler kan testa, fler kan kombinera, fler kan misslyckas och därmed fler kan lyckas. Kreativitet är inte ett mysterium som bor i några få utvalda. Den är en process. Och processer skalar när verktygen förbättras.

AI inom musiken är just ett sådant verktyg.

I dag krävs fortfarande år av träning för att bemästra ett instrument eller produktionsteknik. Det är bra, det ska finnas hantverk. Men vad händer när en tonåring med en idé kan få ett helt arrangemang testat på några minuter? När en låtskrivare kan höra sin text i tio olika genrer innan lunch? När någon som saknar röst men har musikalisk känsla kan skapa sång som förmedlar exakt den emotion hon vill åt?

Det betyder inte att hantverket dör. Det betyder att fler kommer in i rummet. Vi kommer se – och höra! – fler variationer, några överlever, några förändrar allt.

Historien visar att varje gång vi har fått bättre verktyg för att skapa ljud har musiken blivit rikare. Pianot ersatte cembalon. Elgitarren förändrade rocken. Synthar öppnade helt nya landskap. Digital produktion skapade genrer som tidigare var tekniskt omöjliga.

En förstärkare

AI är inte annorlunda i det avseendet. Det är en förstärkare. Precis som gitarren låter kraftigare och annorlunda med hjälp av en förstärkare, så kommer människan göra det med AI som förstärkare.

Den förstärker idéer. Den förstärker tempo. Den förstärker experimentlust.

Och kanske viktigast: den förstärker människor som tidigare stod utanför. Den som inte hade råd med studio. Den som inte kom in på musikhögskolan. Den som saknade rätt nätverk. När verktygen demokratiseras händer samma sak som när tryckpressen, radion och internet slog igenom: fler röster hörs.

Som CP-skadade Linus Andersson:

"Det är bra att alla får tycka olika, men jag hade inte kunnat skapa musik om inte jag hade haft den här appen", säger han till SVT.

Kommer det bli mer skräp? Ja. Självklart. Det blev det med radio. Med CD. Med YouTube. Med Spotify.

Men det blev också mer briljans.

Alla inom musikbranschen är inte negativa. Den ständigt innovative ABBA-Björn Ulvaeus skriver på en ny musikal, med hjälp av AI. Han oroar sig för rättighetsfrågorna – och de måste redas ut – men det är inte samma sak som att bromsa tekniken.

"Jag tror att dessa AI-verktyg i händerna på kreativa personer kan resultera i fantastiska nya konstnärliga uttryck... Jag kan föreställa mig AI som en vidgning av mina referensramar, vilket ger mig tillgång till en värld bortom mina egna musikaliska upplevelser", skriver han i SvD.

AI är inte slutet för musikindustrin eller musikartister.

Det är ännu en pånyttfödelse.

Mathias Sundin
Arge optimisten