Ibland när folk får reda på att jag är optimist så hamnar jag i ett dilemma. Det händer sig då att de säger någon variant på detta:

"Jag gillar folk som ser glaset som halvfullt!"

Det gör jag också, men mitt dilemma består i att jag inte är den sortens optimist. Jag är faktabaserad optimist, inte någon som ser ljust och positivt på världen.

Det är ju emellertid väldigt tråkigt att säga till någon som just sagt så, men ibland gör jag det ändå och får motfrågan: Vad menar du?

Jag är optimist eftersom jag ser på fakta att världen under lång tid utvecklats till det bättre – och att så länge förutsättningarna för den utvecklingen är på plats så kommer framstegen fortsätta.

Dessutom är det ofta så att om man noga granskar innehållet i glaset så visar det sig vara mer än 50 procent fyllt.

Barnadödlighet är ett bra exempel på det. Ungefär fem miljoner barn under fem års ålder dör varje år. En fruktansvärt hög siffra. Glaset känns verkligen halvtomt.

Men.

På 1600-talet dog ungefär vartannat barn innan fem års ålder. Sedan dess har det sjunkit kraftigt, till ungefär 4 procent idag.

Bara på 2000-talet har antalet döda barn per år halverats, från tio till fem miljoner. Som sagt, fortfarande en fruktansvärt hög siffra, men utvecklingen är mycket positiv.

Barnadödligheten har minskat genom ökad välstånd och ökad demokratisering vilket lett till mer utbildning – särskilt för kvinnor – och starkare institutioner. Det har i sin tur gjort det möjligt att bygga ut sjukvården, ge vaccin, säkra rent vatten och sanitet, förbättra näring samt införa enkla men effektiva behandlingar som vätskeersättning, antibiotika och myggnät.

Om vi behåller eller förbättrar dessa förutsättningar så kommer den positiva utvecklingen att fortsätta. Det kan jag veta, för en del länder har gjort just det. De rikaste och mest utvecklade länderna i världen har minskat barnadödligheten ännu mer. Sverige ligger på 0,25 procent. Glaset är mer än halvfullt.

Det här gäller inte bara barnadödlighet utan all sorts utveckling. Även inom andra områden. Demokrati ger oss fler och bättre idéer, vilket leder till ökat kunnande och högre välstånd, vilket leder till fler framsteg.

Vid sådana förutsättningar är vi människor fenomenala på att lösa problem. Mycket av detta arbete består just av att lösa problem. En del väldigt breda och långsiktiga, som för barnadödlighet, andra mer precisa och på kort sikt, som vaccinen mot Covid19, som togs fram på rekordtid.

Så länge dessa förutsättningar är på plats är jag optimist. Skulle de ändras och vi hamnar i en värld där alla lever i diktatur och nya idéer och forskning förtrycks så kommer framstegen sakta in och upphöra. I en sådan värld kan utvecklingen till och med börja gå bakåt. Då skulle inte jag gå runt och se glaset som halvfullt.

Naturligtvis har jag inget emot människor som har en positiv syn på sin omgivning (även om de allra största positivisterna kan vara rätt enerverande.) Men jag tror den faktabaserade optimismen ger dig bättre verktyg att hantera och påverka framtiden. Den minskar risken att luras både av pessimism och blind optimism.

Men visst, ibland skadar det ju inte med lite naiv optimism också.

Mathias Sundin
Arge optimisten