Vi har aldrig träffats förut, men han börjar med att ge mig en kram. Lite stel skandinav som jag är blir jag överrumplad – i Norden skakar vi hand eller nickar åt varandra – och kramen rätt tafflig, men jag känner direkt att jag gillar Mez.

Han heter egentligen Ramez Naam och bor i Seattle, där han en gång i tiden jobbade för Microsoft. Det var först efter han slutat där som jag fick upp ögonen för honom, när jag satte mig in i frågan om kostnaden för solenergi. Här och där poppade hans namn upp, inte sällan beskriven som en extrem optimist. Det var tydligen en förolämpning och några var arga på honom. Naiva optimister ska hållas kort!

Ilskan riktades mot en artikel i Scientific American år 2011. Där påstod han att världens främsta energiorganisation, Internationella energirådet (IEA), hade fel. Rejält fel. Enligt Naams uträkning skulle priset på solenergi sjunka mycket snabbare och mer än vad IEA påstod.

Vi äter lunch på en trevlig vietnamesisk restaurang i Seattle. Jag är i stan i andra ärenden och har passat på att boka en träff med Mez. Bland annat vill jag veta hur det kom sig att han vågade utmana konsensus på det sätt han gjorde då för nästan 15 år sedan.

"Jag var naiv och arrogant", svarar han. Han kom då som sagt från Microsoft och en värld där Moores lag är välkänd. Sedan slutet av 1950-talet har vi sett hur antalet transistorer per chip har dubblats ungefär vartannat år utan att kostnaden ökat. Det har gett en exponentiell kurva. Kunde Moores lag appliceras på solenergi också?

När Naam tittade på historiska data såg han att det kunde man göra.

"Under de senaste 30 åren har forskare sett hur kostnaden för att fånga solenergi har sjunkit exponentiellt", skrev han.

Därmed antog han att den utvecklingen skulle fortsätta. Fram till 2020 skulle priset på solenergi mer än halveras, från cirka 270 öre per kilowattimme, kWh, 2010 till 130 öre 2020.

IEA hade gjort en prognos ett år innan Naam, som också tog sikte på 2020. De trodde också att priset skulle minska, men mycket mindre och landade på dubbla kostnaden mot vad Naam förutspådde.

Det var detta som retade folk. Och ännu argare skulle de bli. För inget är så irriterande som när en naiv extremoptimist får rätt.

Fem år senare – med snabb prisminskning av solenergipriset – uppdaterade IEA sin prognos och landade för 2020 på samma nivå som Naam förutspått. Men även Naam uppdaterade sin prognos och hamnade även han lägre. År 2020 skulle priset ligga på 70-80 öre kronor per kWh.

Fördelen med tidsbestämda förutsägelser är att vi får ett facit. År 2020 anlände och det visade sig att priset blev ännu lägre än vad till och med Naam förutspått, runt 40-50 öre per kWh. Han kom emellertid betydligt närmare än vad nästan någon i världen (Tony Seba prickade exakt rätt.)

På ett sätt har Mez rätt när han säger att det var naiv arrogans som gjorde att han trodde att han kunde använda kunskap från ett område för att förstå ett annat område bättre än detta områdes experter. Men man kan lika gärna säga att den naiva arrogansen fanns hos dessa experter, som inte tog in kunskap från andra områden. För Mez fick ju betydligt mer rätt än experterna.

Om man mixar naivitet och arrogans med ödmjukhet tror jag ofta kunskap från ett område kan hjälpa till en att se saker på ett annat sätt är det som är etablerat inom ett annat område.

Så, vad tror Naam nu då om framtiden för solenergi och andra förnyelsebara energier?

Det första han påpekar är att det inte bara är inom priset på solenergi som prognoserna varit fel. När det kommer till hur mycket solenergi som byggs, hur många batterier som säljs och hur många elbilar som säljs så slår verkligheten gång på gång prognoserna. Naam tror att prisutvecklingen fortsätter och både för solenergi och batterier minskar med 75-80 procent de kommande 25 åren.

Något annat än förnybart?

Om Naam återigen har rätt kommer solenergi ihop med batterier på soliga platser vara den billigaste elen som kan levereras kontinuerligt, dygnet runt, året om.

Men ser han något annat på energihorisonten?

Ja, han är förtjust i fusionskraft. Det är när lätta atomkärnor slås ihop. Då frigörs energi. Det är processen som driver solen och stjärnorna, men som ännu inte finns kommersiellt på jorden. Det är alltså inte den sortens kärnkraft vi har idag (den kallas fission och där klyvs atomkärnor).

Fördelen med fusion jämfört med fission är att den använder bränsle som i praktiken är obegränsat, eftersom det bygger på väteisotoper som kan utvinnas ur vanligt vatten. Fusion ger betydligt mindre långlivat radioaktivt avfall och är inneboende säkrare: om något går fel stannar fusionsprocessen av sig själv. Dessutom frigör fusion mycket mer energi per kilo bränsle. Nackdelen är att tekniken är extremt svår att få att fungera stabilt och ekonomiskt, vilket är skälet till att den ännu inte används kommersiellt.

Det är just det där sista som Naam nu ser närma sig. För att fusionskraft ska fungera måste såklart mer energi produceras än förbrukas, och den punkten har vi steg för steg tagit oss närmare.

Vi står precis på tröskeln till att passera den gränsen, säger Naam. Han berör detta i en föreläsning som jag tittar på i efterhand. Det övre högra hörnet är dit måste komma för att det ska fundera, och som du ser är vi väldigt nära.

Sedan återstår stora frågor om att bygga ut, skala upp och få det kommersiellt gångbart. Men när vi lyckas med det så kommer vi ha en energikälla som är billigare än solel, menar Naam.

Fler böcker på gång?

Naam är även författare till en av mina favoritböcker, vars titel väl sammanfattar innehållet: The Infinite Resource: The Power of Ideas on a Finite Planet. Ett budskap jag trummat hur många gånger som helst här på Warp News och i mina egna böcker.

Det är en fackbok, men han har även skrivit science fiction, Nexustrilogin. De handlar om en inte allt för avlägsen framtid där nanoläkemedlet som kopplar ihop människor, sinne till sinne.

Jag är därför nyfiken på – och hoppfull – om han skriver på någon ny bok. Jag blir inte besviken.

"Jag arbetar på en novell om AI, alignment samt värderingar kontra kontroll", säger han. Dessutom är han redaktör för en samling noveller från andra författare om framtiden för AI och hjärnan. Den kommer ut i år.

Kram farväl

När vi skiljs åt utanför Ba-Bar ger han mig återigen en kram. Pinsamt nog är jag även denna gång oförberedd och förbannar tyst mina uråldriga släktingar en gång i tiden tyckte det var lämpligt att bosätta sig i Sverige.

Jag försöker finna mig och klappar om honom. För nu gillar jag Mez ännu mer. Både som personen i vårt samtal, men så älskar jag också naiva extremoptimister som vågar utmana – och dessutom ha rätt.

Mathias Sundin
Arge optimisten