Till er som går i Pridetåget i Stockholm i år, och särskilt till er som gick i det första tåget för 25 år sedan – var stolta över allt ni åstadkommit.

Ja, det finns mycket kvar att göra i Sverige och runt om i världen, men räta på ryggarna över det ni uppnått hittills.

Då, 1998, fick Sverige 4 poäng i HBTQ+-indexet.
Idag har Sverige 11 poäng. En delad andraplats i världen.

1998 var det bara Norge av alla länder i världen som nådde en poäng på 6 och därmed fick blå färg på kartan.

Och den genomsnittliga poängen i indexet var ynka 0,65.

2019 hade världen blivit klart mer blå och lila. Några länder har gått bakåt, men de allra flesta framåt. Den genomsnittliga poängen hade ökat till 2,65.

1998 var samkönat sex tillåtet i 101 länder. Idag är det tillåtet i över 130 länder.

Stora framsteg, mycket kvar

Den positiva utvecklingen borde vara snabbare, men hämta energi i att det går i rätt riktning. Det ni, och vi, gör funkar. Men fler behöver engagera sig.

En avgörande faktor i stora delar av världen är demokrati, eller snarare bristen på den. Med demokrati följer andra mänskliga rättigheter.

I Pridetåget på lördag i Stockholm tycker jag att ni som varit med från början.
Ni som lett kampen.
Ni som var pionjärerna ska ta en liten stund och tänk på vad ni åstadkommit.

Hur mycket bättre tillvaro ni skapat för er själva och andra.

Ge er själva en klapp på axeln och känn tacksamheten från alla oss andra.
Det har ni verkligen förtjänat.

Mathias Sundin
Arge optimisten