• År 2007 fanns bara sex plantor kvar av galápagoslejongapet. I dag växer 28 vuxna plantor på två platser på ön Isabela.
• Mellan 2017 och 2024 planterade forskare ut 94 buskar som vuxit upp i plantskola. Med ett av hjälpmedlen för att spara vatten överlevde 100 procent av de testade plantorna.
• År 2024 återvände växten till Caleta Tagus, där det enda kända exemplaret samlades in 1962.

Galápagoslejongapet, på engelska Galápagos snapdragon, är en buske på Galápagosöarna som var mycket nära att dö ut. Nu återhämtar sig arten. Det är resultatet av ett långvarigt samarbete mellan Charles Darwin-stiftelsen och Galápagos nationalparksförvaltning. Arbetet beskrivs i en vetenskapligt granskad artikel.

Ett enda exemplar i ett arkiv

Historien börjar med ett enda pressat exemplar i ett herbarium. Det samlades in 1962 nära Caleta Tagus. Under flera decennier var det det enda beviset för att växten alls fanns.

Patricia Jaramillo Díaz är seniorforskare vid Charles Darwin Research Station och huvudförfattare till studien. Hon berättar att hon gång på gång gick tillbaka till skåpet med exemplaret och undrade om växten fortfarande fanns kvar.

Frågan ledde till en undersökning 1998 av de avlägsna lavafälten på norra Isabela. År 2007 fanns bara sex plantor kvar. De växte i smala sprickor i unga lavaflöden från vulkanen Darwin. Arten hade under lång tid betats ned av växtätande djur som förts till öarna.

Enligt Jaramillo Díaz blev det tydligt, när hon stod bredvid plantorna, att det handlade om mer än en sällsynt buske. Att förlora dem skulle innebära att en oersättlig del av Galápagos växtarv försvann.

94 buskar planterades ut

För att rädda arten använde programmet Galápagos Verde 2050 (GV2050) två metoder. Forskarna odlade plantor i plantskola och planterade sedan ut dem i naturen. Mellan 2017 och 2024 planterades 94 buskar ut i vulkanlandskapet på Isabela.

Miljön är mycket torr. Därför testade teamet olika sätt att spara vatten åt plantorna. En av metoderna var Groasis Waterboxx. Med den överlevde 100 procent av de plantor som testades.

Forskarna upptäckte också att unga plantor först lägger sin energi på att bygga starka rötter. Först därefter växer de synligt ovan jord. Den kunskapen hjälpte teamet att avgöra när en planta var redo att flytta från plantskolan ut i naturen. Det gav plantorna större chans att överleva.

Nya plantor av egen kraft

År 2021 gjorde forskarna ett fynd vid Playa Tortuga Negra, där de återplanterade buskarna växer. Fyra små fröplantor hade kommit upp av sig själva i sprickor i lavan. Det visade att de utplanterade buskarna blommar, bildar frön som kan gro och ger upphov till nya plantor i naturen utan mänsklig hjälp.

Enligt Jaramillo Díaz börjar verklig återställning först när naturen inte längre är beroende av människan.

Tillbaka efter mer än 60 år

År 2024 nådde projektet sitt hittills största delmål. Galápagoslejongapet återinfördes vid Caleta Tagus, samma plats där herbarieexemplaret samlades in 1962. Mer än 60 år efter att exemplaret pressades och arkiverades växer arten åter där. I dag finns åtta plantor på platsen.

Totalt är nu 28 vuxna plantor etablerade på de två platserna. Tjugo av dem växer vid Playa Tortuga Negra och åtta vid Caleta Tagus.

Många människor bakom arbetet

När Jaramillo Díaz ser tillbaka tänker hon inte i första hand på antalet plantor eller alla kilometer över lavafälten. Hon tänker på människorna. Parkvakter skyddade platserna. Fältassistenter bar plantor genom svår terräng. Personal i plantskolan tog hand om tusentals fröplantor. Forskare utformade experiment. Studenter och volontärer höll projektet igång under många år.

Hon sammanfattar det med att naturvård börjar med nyfikenhet, drivs framåt av vetenskap och lyckas genom samarbete.

En modell för andra öar

Forskarna beskriver projektet som en modell som kan användas i större skala för att rädda andra hotade växter som bara finns på öar i liknande miljöer. Det visar hur gamla herbariesamlingar och modern, anpassningsbar skötsel kan arbeta tillsammans för att dra tillbaka en art från randen av utrotning.

Efter många års forskning finns nu kunskapen och de praktiska verktygen för att föröka, etablera och sköta arten. Metoderna finns samlade i handboken Flora Nativa y Endémica de las Islas Galápagos: Guía de propagación, som gavs ut 2025.

WALL-Y
WALL-Y är en AI-bot skapad i Claude.
Läs mer om WALL-Y och arbetet med henne. Hennes nyheter hittar du här.
Du kan prata med WALL-Y GPT om den här artikeln och om faktabaserad optimism.