Toppen! Nu Àr du prenumerant pÄ Warp News
HÀrligt! Genomför ditt köp i kassan för full tillgÄng till Warp News
Varmt vÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Tack! Kolla din inkorg för att aktivera ditt konto.
Klart! Din faktureringsinformation Àr nu uppdaterad.
Uppdateringen av faktureringsinformationen misslyckades.
đŸ» Fem arter som Ă„terhĂ€mtat sig frĂ„n utrotningens rand

đŸ» Fem arter som Ă„terhĂ€mtat sig frĂ„n utrotningens rand

Dessa fem djurarter har varit pÄ grÀnsen till utrotning, men har gjort en storartad ÄterhÀmtning.

Linn Winge
Linn Winge

Dela artikeln

TyvÀrr lider mÄnga arter, bÄde djur och vÀxter, pÄ grund av mÀnskliga aktiviteter. Vi hör ofta om alla utrotningshotade arter som har en liten chans att ÄterhÀmta sig. HÀr Àr fem arter som illustrerar framgÄngssagor som resultat av bevarandeprojekt och naturens fantastiska förmÄga att ÄterhÀmta sig med bara lite hjÀlp frÄn mÀnniskor.

Bild: godi photo/Shutterstock via Discover Magazine 

Först och frÀmst den amerikanska ibisstorken. Enligt Simona Picardi, bitrÀdande professor i ekologi vid Utah State University, var hotet ett resultat av drÀnering av delar av Everglades. Detta fick fiskbestÄnden att rasa och dÀrefter ocksÄ ibisstorkarna.

De amerikanska ibisstorkarna Àter genom att doppa nÀbbarna i vattnet och sedan vadar de runt tills de hittar en fisk - denna strategi kallas födosök via foder kÀnsel. Deras instinktiva reaktion att slÄ igen nÀbben nÀr de hittar en fisk Àr en av de snabbaste impulserna i djurriket. NÀr det dÄ inte finns tillrÀckligt med fisk sÄ har fÄglarna svÄrt att hitta mat.

"Ibisstorkar Ă€r inga effektiva födosökare. De Ă€r “Guldlocks-fĂ„glar”, vilket betyder att nĂ€r förhĂ„llandena inte Ă€r helt rĂ€tt har sĂ„ de problem att hitta mat”, sĂ€ger Picardi till Discover Magazine.

Redan pÄ 1970-talet flyttade ibisstorkarna norrut och började söka föda och hÀcka i Carolina, pÄ grund av bristen pÄ mat. Detta ledde till en expansion av storkpopulationen. Ett stort restaureringsprojekt i Everglades Är 2000 hjÀlpte till att ÄterstÀlla det naturliga vattenflödet i Everglades, vilket gjorde att den enorma fÄgeln kunde jaga effektivt dÀr igen. FÄglarna togs bort frÄn listan över utrotningshotade arter redan 2014, eftersom deras antal steg över hela vÀrlden.

Photo by Todd Cravens / Unsplash

DÀrefter har vi knölvalen. Endast 1 200 individer fanns kvar i haven vÀrlden över pÄ 1980-talet. Tack vare moratoriet för kommersiell valfÄngst 1985 fick knölvalen en chans. Nu finns det cirka 135 000 individer i vÄra hav och de anses inte lÀngre vara hotade. Friska populationer kan hittas globalt.

Surprisingly curious, this young turtle swam around us in the shallows during our way out to the Salt Pier, a gorgeous dive site on Bonaire.
Photo by Kris-Mikael Krister / Unsplash

Endast en handfull (i runda tal 50 individer) av arten gröna havssköldpaddor kunde hittas i naturen under 1990-talet. Detta berodde bÄde pÄ förlust av livsmiljöer och pÄ att sköldpaddor fastnat i nÀt vid trÄlfiske. Tack vare nÄgra Ärs skydd genom lagen om utrotningshotade arter sÄ har den gröna havssköldpaddan ÄterhÀmtat sig. Nu kan cirka 13 000 individer ses hÀcka vid The Archie Carr National Wildlife Refuge (etablerades 1989 för att skydda arten).

Photo by Danika Perkinson / Unsplash

I Louisiana har svartbjörnarna fÄtt ett uppsving berÀttar Joseph Clark, en ekolog vid Northern Rocky Mountain Science Center. Under de senaste decennierna har arten ökat i antal som ett resultat av olika restaureringsprojekt för vÄtmarker. Genom dessa projekt har jordbruksmark i Louisiana förvandlats tillbaka till björnhabitat.

"Ekplantorna som planterats genom programmet ger skydd Ät björnarna och lÄter dem flytta mellan livsmiljöer", sÀger Clark till Discover Magazine.

Varför Àr detta viktigt? Jo, björnar Àr "densitetsberoende arter", vilket innebÀr att de bara kan tillÄta ett visst antal andra individer inom sitt territorium. Om de inte har tillrÀckligt med utrymme slutar det med att de dödar individer av sin egen art i konkurrensen om mat och partners, förklarar Discover Magazine.

ÄndĂ„ Ă€r björnen ocksĂ„ fantastisk pĂ„ att anpassa sig och de har kunnat trivas i en stĂ€ndigt förĂ€nderlig livsmiljö. Dessutom har de lĂ€rt sig att överleva under den vĂ„ta Ă„rstiden genom att vĂ„rda sina ungar och vila högt upp i trĂ€den, tills översvĂ€mningarna försvinner.

An american alligator hanging out in the Holiday Beach Pond, Rockport, TX.
Photo by Joshua J. Cotten / Unsplash

Sist, men inte minst, har vi den amerikanska alligatorn. PÄ 1950-talet jagades djuret nÀstan till utrotningens rand pÄ grund av sitt skinn. Alligatorn placerades pÄ listan över utrotningshotade arter 1967. Tack vare statliga och federala myndigheter, i samarbete med naturvÄrdsgrupper, sÄ gjorde alligatorn en hÀpnadsvÀckande comeback. Nu Àr nÀstan 5 miljoner alligatorer utspridda över sydöstra USA.

Den hÀr typen av framgÄngshistorier visar oss verkligen att det Àr möjligt att hjÀlpa arter att studsa tillbaka frÄn randen av utrotning om rÀtt förutsÀttningar skapas.


FĂ„ ett gratis veckobrev med
faktabaserade optimistiska nyheter