Mygg är utmärkta bärare av virus, och tillsammans med dåliga hygieniska förhållanden roten till många människor och djurs död. Mellan 2004 och 2006 var det ett utbrott av chikungunyavirus i Indiska oceanen orsakad av ovanligt varmt och torrt väder. Därefter spreds viruset till 60 länder runt om i världen och upp till 500 000 personer blev smittade. Under andra väderförhållande är det exempelvis virus som kolera som trivs. Vad dessa virus, bland annat, har gemensamt är att mygg är den huvudsakliga spridaren.

Dessbättre är forskare nu utrustade med satellitdata och datormodeller, och kan därför förutspå myggens rörelser och därmed potentiella utbrott. År 2017 kunde ett kolerautbrott i Jemen förutspås med 92% säkerhet - en region som vanligtvis inte drabbas av viruset. Ett annat exempel är att forskare kunde förutspå vilka städer som skulle drabbas värst av kolera efter att cyklonen Idai härjade i Mocambique 2019.

Forskare har även tagit fram en modell som kan förutspå chinkungunya-utbrott, baserat på en mängd olika data. Modellen som kallas CHIKRisk skapar månatliga förutsägelser om var i världen risken för viruset är som störst.

Med dagens teknik har forskare till och med lyckats prognosticera hur denguefebern kommer att spridas i framtiden, mellan år 2050 och 2080. I en forskningsrapport skriver de att 2.2 miljoner fler människor riskerar att drabbas av denguefeber år 2080, på grund av bland annat klimatförändringar. Modeller som dessa är viktiga för att fatta beslut om var förebyggande insatser ska sättas in.

Samarbete är viktigt

Under åren som föranledde utbrottet 2017 och sedan dess samarbetar organisationer som NASA och UNICEF tillsammans med olika lokala organisationer och forskningsinstitutioner för att utveckla modeller som förutspår sjukdomsspridning. Detta genom att undersöka hur klimat, väder, och andra faktorer samspelar och påverkar myggens rörelser och fortplantning. Samtidigt skickas fler satelliter ut i rymden för att öka övervakningen. Men trots detta är insatserna fortfarande relativt fragmentiserade.

De internationella samarbetet fortsätter dock att växa genom att fler lokala forskare ansluter sig och bidrar med ny data, samt med uppdatering vid förändringar av den lokala miljön. På så vis kommer samarbeten att ge en större möjlighet att varna exempelvis lokala myndigheter där det behövs, så att skada kan förebyggas genom bland annat sanering och omplacering av sjukvårdsresurser redan innan utbrott sker.

John Haynes, programchef på NASA:s Earth Applied Science Program, säger i en artikel på NASA:s hemsida:  
– Att ta med satellitobservationer i beräkningen när man gör modeller över sjukdomar har visat sig vara en värdefull komponent för att ta beslut gällande allmänhetens hälsa.
Och han lägger till:
– Ett mycket större intresse har  genererats för fältet de senaste två årtiondena. Användningen av satellitdata för sjukdomsmodeller har gått från att vara relativt främmande till att nästa vara mainstream.

Skribent: Alexander Engelin