đ§ Nobelpristagaren Gustaf DalĂ©n - den evige optimisten
Gustaf Dalén Àr nobelpristagaren som utvecklade tekniska innovationer i sitt eget kök. Han var inte bara ett snille utan ocksÄ en optimist!
Dela artikeln
Den svenske uppfinnaren Gustaf Dalén , född 1869 och avliden 1937, var en av 1900-talets viktigaste personer för den internationella sjöfarten. Han konstruerade mycket tillförlitliga, helautomatiska system för alla typer av ljusfyrar och lysbojar, och de fyrar som hans företag tillverkade spreds över hela vÀrlden.
Det enda underhÄll som behövdes var att en eller tvÄ gÄnger per Är byta ut flaskorna med acetylengas, vilket gjorde att fyrar nu kunde placeras pÄ stÀllen som annars hade varit omöjliga eller alltför opraktiska för fyrar. Dalén fick Nobelpriset i fysik 1912 för dessa konstruktioner.
Gustaf DalĂ©n blev ingenjör pĂ„ Chalmers i Göteborg 1896 och studerade dĂ€refter ett Ă„r pĂ„ det mycket ansedda Polytechnikum i ZĂŒrich. Han blev sedan konstruktör pĂ„ gasföretaget AGA, och frĂ„n 1909 fram till sin död var dess vd.
"Gör det nu!"
DalĂ©n var inte bara en genial uppfinnare och en skicklig företagsledare. Han var ocksĂ„ en genomsympatisk mĂ€nniska. Det Ă€r mycket svĂ„rt att finna negativa omdömen om hans person. Vid sidan av teknisk snillrikhet var det framför allt tvĂ„ egenskaper som utmĂ€rkte Gustaf: snabbhet och optimism. Han tĂ€nkte snabbt, talade snabbt, rörde sig snabbt och var snabb med att fatta beslut. Som chef i AGA hade Gustaf en skylt pĂ„ sitt skrivbord med orden âGĂR DET NU!â.
Gustaf lÀt sig sÀllan nedslÄs av motgÄngar. Han var nÀstan alltid förvissad om att de problem och svÄrigheter han mötte skulle kunna övervinnas. Hans optimism var av det smittande slaget. De personer han mötte och de grupper han ingick i fÄngades ofta av hans entusiasm och framtidstro. Daléns vinnande personlighet var sÀkert en förklaring till att han, redan innan han hade gjort nÄgra banbrytande uppfinningar, inte tycks ha haft nÄgra svÄrigheter med att fÄ anstÀllningserbjudanden eller finansiering till sina projekt.
Den enda gÄngen som han i vuxen Älder blev deprimerad var nÀr han förlorade synen i en sprÀngolycka i september 1912. Han trodde dÄ att hans karriÀr var över. Men han Äterfick snart modet och ÄtervÀnde som vd den 1 februari 1913.
DalĂ©n lĂ€t sig inte nedslĂ„s av att bĂ„de AGA och han personligen led svĂ„ra ekonomiska förluster under den ekonomiska krisen i början av 1920-talet. NĂ€r den ekonomiska utvecklingen började vĂ€nda uppĂ„t 1922 ville DalĂ©n ge sig i kast med nĂ„got spĂ€nnande tekniskt utvecklingsprojekt. Ăven om han nĂ€ra följde olika utvecklingsprojekt inom AGA, insĂ„g han att det var omöjligt för honom att delta i den praktiska experimentverksamheten.
Spisens paradigmskifte
Den utmaning han fann gÀllde att utveckla en energieffektiv köksspis. Gustaf ansÄg med rÀtta att de vedspisar som Ànnu dominerade i de svenska hushÄllen utanför de större stÀderna innebar ett omfattande slöseri med brÀnsle. Dessutom var det opraktiskt med den besvÀrliga och stÀndigt Äterkommande tÀndningen, vedhanteringen, den ojÀmna vÀrmen och de sotiga kokkÀrlen.
Gustaf Dalén arrangerade utvecklingsarbetet pÄ det sÀtt som var mest praktiskt för honom sjÀlv. Experimenten bedrevs i köket i hans bostad, dÀr den egna familjen fick bli hans assistenter. FrÄn AGA levererades successivt nya spismodeller efter Gustafs anvisningar. Hustru och barn fick lÀsa av de olika temperaturmÀtarna, varefter Gustaf analyserade resultaten och gav instruktioner om vilka nya modifikationer som skulle prövas.
1929 kunde den energieffektiva, vÀrmeackumulerande AGA-spisen lanseras. Den mötte snart ett stort gensvar, bÄde i Sverige och internationellt. AGA-spisen hade inte bara en överlÀgsen brÀnsleekonomi, den underlÀttade ocksÄ hushÄllsarbetet. Spisen innebar mindre arbete med att fylla pÄ brÀnsle. Ingen sot. De plana vÀrmeplattorna och emaljerade ytorna var lÀttskötta och hygieniska. Ingen risk (exempelvis för en blind) att brÀnna sig pÄ en het spis.
Det blev vanligt att i annonser efter hushÄllspersonal uppge att köket var försett med AGA-spis. Just denna funktion hade spisen i Agatha Christies 4.50 frÄn Paddington frÄn 1957 dÀr man pÄ en nedgÄngen herrgÄrd förklarar för en platssökande att man i alla fall har en AGA-spis.
Rekryterade blivande reklamlegend
AGA-spisen fick tidigt en sÀrskilt stark stÀllning i Storbritannien dÀr ett företag 1932 fick en licens för tillverkning och försÀljning som Àven omfattade de brittiska kolonierna. Samma Är rekryterades ett 21-Ärigt försÀljningsgeni, David Ogilvy, som hemförsÀljare av AGA-spisar i Skottland. Han hade arbetat som kock i Paris under ett Är efter att ha relegerats frÄn Oxford University. Ogilvy blev sÄ framgÄngsrik, att han ombads att skriva en instruktionsmanual för hemförsÀljning. The Theory and Practice of Selling the AGA Cooker frÄn 1935 blev en klassiker i reklamsammanhang. PÄ 1960-talet utnÀmndes den av den amerikanska affÀrstidskriften Fortune till den bÀsta sÀljinstruktion som nÄgonsin hade skrivits.
Under Ogilvys ledning hade reklambyrÄn Ogilvy & Mather under 1950-talet utvecklats till en av vÀrldens största och mest framgÄngsrika reklambyrÄer med huvudkontor pÄ Madison Avenue i New York City.
NĂ„lade pessimister
NĂ€r en ny ekonomisk kris intrĂ€ffade i början av 1930-talet blev Gustaf DalĂ©n mer orolig för de pessimistiska stĂ€mningarna i samhĂ€llen Ă€n av den ekonomiska nedgĂ„ngen i sig. Han instĂ€mde sĂ€kert i president Roosevelts berömda uttalande i det första installationstalet 1933: âDet enda vi har att frukta Ă€r fruktan sjĂ€lvâ.
DĂ€rför bestĂ€llde Gustaf ett antal nĂ„lar med texten âVAR OPTIMISTâ. Givetvis bar han sjĂ€lv en sĂ„dan nĂ„l, fullt synlig för alla. SĂ„ fort han mötte nĂ„gon klagande olycksprofet, tog han fram en nĂ„l och fĂ€ste pĂ„ dennes rockslag, vilket kan ha skapat viss nervositet hos den pessimistiskt lagde eftersom Gustaf inte kunde se var han stack nĂ„len.
Anders Johnson - Författare till boken Gustaf DalĂ©n â En biografi, Förlaget NĂ€ringslivshistoria 2016.
