För första gången på över 50 år ska en grupp människor lämna jorden och bege sig till månen. Det är fyra personer som åker, och de innehåller den första kvinnan, den första svarta personen och den första kanadensaren.

Innan du blir alldeles till dig – de ska inte landa! Utan "bara" åka runt månen. De har det förberedande uppdraget som Apollo 8 hade innan Apollo 11.

Trots att de inte landar så är den här missionen en stor sak. Sedan 1972 har ingen människa åkt på längre ifrån jorden än en låg omloppsbana. Det längsta en människa har färdats från jorden sedan Apollo 17 är 1 400,7 kilometer från jordytan. Denna höjd uppnåddes den 11 september 2024 under det privata rymduppdraget Polaris Dawn.

Artemis II, som denna mission heter, ska dessutom ta de fyra astronauterna längre från jorden än vad några människor tidigare befunnit sig. Artemis II planeras att som längst befinna sig cirka 413 000 kilometer från jorden.

Det exakta avståndet beror på var månen befinner sig i sin bana vid tidpunkten för uppskjutningen, men planen är att farkosten Orion ska flyga ungefär 7 400 kilometer bortom månens baksida.

Det nuvarande rekordet för hur långt människor har färdats från jorden sattes av besättningen på Apollo 13 år 1970. De nådde ett avstånd på 400 171 kilometer när de rundade månen för att ta sig hem efter sin olycka. Artemis II kommer alltså att slå detta rekord med drygt 10 000 kilometer.

Apollo 8, som alltså föregick månlandningen med Apollo 11, gav oss också ett av tidernas mest ikoniska fotografier: Earthrise.

På julafton 1968 kommer deras rymdkapsel fram från baksidan av månen, astronauten Bill Anders tittar ut genom ett fönster och ser något ingen annan människa sett förut. Han ser hur jorden "går upp". Istället för att solen går upp, är det jorden som stiger upp ur det svarta havet.

Att se jorden så där, som en julkula i den enorma rymden, gjorde något både med astronauterna och människorna på jorden. Det fick oss att ännu mer inse hur litet och skört vårt hem är och vi borde ta hand om det bättre. 1960-talets åsiktsströmningar kring miljö och natur stärktes av fotografiet och det användes när Earth Day inrättades.

Vi åkte ut i rymden för att utforska månen, men upptäckte jorden.

Allt vi kommer upptäcka under Artemis II vet vi inte, och det är den viktig del i varför utforskning är så viktigt. Det är först när man är där som de oväntade insikterna dyker upp.

Efter Artemis II följer logiskt nog Artemis III – och då ska vi landa. Då kommer den första kvinnan kliva ut på månens yta. Har vi svenskar en jädra tur kommer hon vara svensk. Eller i alla fall halvsvensk. Jessica Meirs mamma är svensk och Meir själv har dubbelt medborgarskap. Hon ingår i gruppen om 18 Artemis-astronauter. Håll tummarna!

Det långsiktiga målet nu är att stanna kvar

En avgörande skillnad med Artemis jämfört med Apollo är att den långsiktiga planen är att vi denna gång ska etablera en permanent närvaro på månen.

Etableringen sker genom en stegvis uppbyggnad av infrastruktur. Processen inleds i omloppsbana med rymdstationen Lunar Gateway, som kommer vara bemannad. På månytan tar den permanenta närvaron fast form under tidigt 2030-tal genom två kritiska steg:

1. Vid Artemis VII levereras en trycksatt rover (utvecklad av japanska JAXA och Toyota). Denna fungerar som en mobil husbil där astronauter kan bo och arbeta i "skjortärmsmiljö" (utan rymddräkt) i upp till 30 dagar, vilket drastiskt ökar räckvidden för utforskning.
2. Sedan följer Artemis VIII då en fast bostadsmodul landas. Den ska kunna husera fyra astronauter under längre perioder och utgör kärnan i baslägret.

Senare kommer allt mer byggnader och förmågor byggas ut.

Sedan den 2 november 2000, då den första besättningen anlände till Internationella rymdstationen, har minst en människa alltid befunnit sig i rymden.

Från 2030-talet kan det även komma att finnas människor permanent på månen.

När Reid Wiseman, Victor J. Glover, Christina Koch och Jeremy Hansen lyfter från Kennedy Space Center är det förhoppningsvis början på en ny era för människan. En där vi finns på två himlakroppar.

Intervju med Christer Fuglesang

Sveriges förste astronaut umgås med barnbarnen, men återkommer dagen därpå med svar på mina frågor.

Varför har det dröjt över 50 år sedan vi senast åkte till månen?

"Anledningen att USA (det var inte ”vi”, men alla människor vill gärna känna det som att det var hela mänskligheten) åkte till månen när de gjorde det på 1960-talet var att de kände sig tvungna att visa för sig själva och världen att de var bättre än ärkefienden Sovjetunionen mitt under det kalla kriget. Detta blev en mycket stor och viktig nationell angelägenhet, för vilken USA var beredd att satsa mycket stora pengar.

När målet var uppnått (som inte hade alls med forskning att göra, utan det blev bara en synnerligen bra bieffekt) var det inte görligt att fortsätta satsa flera procent av statsbudgeten på detta. Tanken var att man skulle först bygga billigare sätt att ta sig ut i rymden, vilket skulle bli rymdfärjan. Den blev dock aldrig billig.

Men idag, så har äntligen tekniken kommit ifatt ekonomin, skulle man kunna säga och det är inte orimligt dyrt att ta sig till månen. Ytterligare en orsak är att det inte funnits någon geopolitisk konkurrens om månen förrän nyligen, då Kina också sagt att de tänker skicka människor till månen."

Dessa astronauter ska inte landa på månen, utan åka runt den. Kan du beskriva vad som är speciellt med denna resa och vad NASA och andra Artemis-partners hoppas lära sig av den.

"Det är inget riktigt speciellt, från en forsknings eller utforskningssynpunkt. Samma resa gjordes första gången 1968 med Apollo-8, som dessutom gick in i bana runt månen, vilket Artemis II inte ska göra. Men ett par nya saker är att det är internationellt (Apollo var 100 procent nationellt amerikanskt), med en kanadensisk astronaut och servicemodulen till Orionkapseln är europeisk.

Huvudsyftet är dels att testa att allt fungerar med besättning ombord (Artemis-I testade det mesta obemannat i november 2022) samt visa att vi nu börjar resan tillbaka till månen."

Skillnaden mot nu och då är att denna gång är det långsiktiga målet att stanna kvar och etablera en permanent närvaro på månen. Vad krävs då till skillnad från att "bara" åka på enskilda resor?

"Mer logistik i början. Vatten, syre, mat ska räcka längre. Kraftförsörjningssystem. Sedan bygga upp system så att man kan återvinna restprodukter (urin, koldioxid som andas ut). Mycket av detta har utvecklats på ISS och kan tillämpas, eller modifieras för månen.

På sikt – den heliga gralen – är dock att kunna lära sig använda månens resurser, vilka dock är tämligen spartanska. Ytterst lite vatten till exempel, men med nya smarta tekniker kommer det gå. ISRU – In-situ Resource Utilization, som det heter."

Vilken rymdnyhet tycker du är störst: Att jag valts in i Rymdstyrelsens styrelse eller att vi åker till månen igen?

"Mathias i RS styrelse! Mer oväntat än att ”vi” äntligen är på väg tillbaka till månen igen. ☺️"

Mathias Sundin
Arge optimisten