đSkogar i stadsmiljö skapar ett fĂ„gelboom i Nya Zeeland
FĂ„gelsĂ„ng frĂ„n 40 olika arter hörs lĂ€ngs vandringsleden bara tio minuter utanför Wellingtons centrum â allt tack vare urbana skogar.
Urbana skogar helar bÄde mÀnniskor och natur. Strax utanför Wellingtons centrum kan man höra 40 olika fÄgelarter sjunga. Kören inkluderar arter som har varit borta i generationer. Zealandia Àr en stor urban skog och parken kan beskrivas som en eko-fristad. Den bidrar med bevis att restaurering av inhemska urbana skogar bidrar till att hjÀlpa inhemska arters ÄterhÀmtning.
Parken har en haloeffekt pĂ„ fĂ„gelsamhĂ€llen i landets huvudstad. Sedan den öppnades 1999 sĂ„ har inhemska fĂ„glar ökat med 50 %. Andra arter, som Ă€r skygga men inte sĂ€rskilt sĂ€llsynta, har kommit tillbaka i Ă€nnu starkare antal. Till exempel hade kÄkÄ Ă¶kat med 250 %, kererĆ« med 186 % och tƫī med 121 %.
â PĂ„ 1990-talet var det en stor grej att se en tƫī i förorten till Wellington, Ă€n mindre en kÄkÄ. Zealandia ... skapade en sĂ„dan förĂ€ndring i fĂ„gellivet att fĂ„glar som tƫī blev en vanlig trĂ€dgĂ„rdsfĂ„gel, sa Adam Ellis, en ivrig fĂ„gelskĂ„dare i Wellington, till The Guardian.
â NĂ€r du ser sĂ€llsynta fĂ„glar pĂ„ din bakgĂ„rd sĂ„ fĂ„r det dig att vilja göra nĂ„got för dem, sa Gini Letham, parkens ledare, till Guardian.
â Ett av vĂ„ra huvuduppdrag Ă€r att fĂ„ mĂ€nniskor att kĂ€nna samhörighet med naturen - det handlar inte bara om att komma till parken för en skogspromenad, utan det handlar ocksĂ„ om att ta hand om naturen pĂ„ sin egen bakgĂ„rd eller trĂ€dgĂ„rd och att hjĂ€lpa naturen i parken att sprida sig utanför det skyddade omrĂ„det.
Ăven om denna park har hjĂ€lpt fĂ„gelpopulationer oerhört mycker sĂ„ njuter Ă€ven andra varelser av den vackra fristaden. MĂ€nniskor som besöker parken kan se kolonier med sötvattensmussla, grodor, den nyzeelĂ€ndska Ă„larten och wÄtÄ, som Ă€r en gigantisk syrsa. Good News Network skriver ocksĂ„ att riktigt lyckliga mĂ€nniskor kan se en tuatara. Den ser ut som en ödla, "men det Ă€r en av planetens unika arter, eftersom den utvecklades redan under triasperioden och Ă€r den enda överlevande medlemmen av sitt slĂ€kte, vilket avskildes frĂ„n ormar och ödlor innan dinosauriernas tidsĂ„lder.â