Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta gårdagens bokrelease. Idag är jag trött och seg i kroppen, som om jag tränat (det har jag verkligen inte.) Samtidigt helt proppad med energi för resten av resan med denna bok.

Kanske kan jag beskriva det så här:

Innan scenprogrammet drog igång stod jag mitt i minglet, välkomnade gäster och pratade med dem. Man är liksom mitt i stormens öga och visst såg jag att många var där, men hann liksom inte titta mig runt och få en överblick.

När jag gick från minglet in till scenen ser jag att hela det stora rummet är fyllt av människor. Det är såklart alltid kul när folk besöker saker man arrangerar, men detta var något extra. Min bok – som jag jobbat så mycket med och har så stora ambitioner för – och den var anledningen att vi alla samlades. Jag liksom stannade upp i steget, tog in det hela, och log så brett, så brett.

Sen blev det ännu bättre.

Christian von Essen inledde med ett musiknummer, Kjell Höglunds Maskinerna är våra vänner. Han var så där underbart rolig, härlig och bra som bara just han kan vara. Ni ser delar av det i klippet nedan.

En stark rekommendation är att följa Christian överallt där det är möjligt. Heja framtiden heter det han gör, och finns framförallt som podd, men även nyhetsbrev och mycket annat. Missa inte hans Bar Talk om framtidens energi 20 november.

Därefter hälsade Olle Grundin, min förläggare och redaktör vid Mondial, välkommen och kort därefter var det dags för första gästen.

Vi började med den hemlige gästen: Oscar Täckström. Utan honom hade vi inte varit där den här kvällen. Det är ingen överdrift. 2016 jobbade han på Google och kom på idén att använda en mekanism som kallas self-attention, i arbetet med ett paper han och några andra författade. Utan det hade ett massivt genombrott inte skett. Baserat på det skapades året därpå Transformern, vilken utgör grunden i allt det som är generativ AI, som ChatGPT.

Oscar menade igår att upptäckten låg i luften, men höll med om att det hade dröjt längre tid. Den världsrevolution vi upplever just nu hade alltså inte existerat, eller varit långt mindre utvecklad, om det inte varit för Oscar.

Jag hade sedan nöjet att prata med SVT:s Alexander Norén, Di Digitals Ida Hansson Brusewitz och Loops Camilla Bergman.

Ida Hansson Brusewitz håller fanan högt för Silicon Valhalla, det nordiska techundret, med främsta fäste i Sverige och Stockholm. Jag gillar verkligen hennes svar på min fråga: Hur använder du AI? Hon sa typ:

Vilken konstig fråga, som knappt går att svara på. Jag använder det hela tiden, det flyter in i allt.

Just dit ska vi komma, att AI är så integrerat att vi inte tänker på att "nu använder jag AI" lika lite som du tänker "nu använder jag internet".

Camilla Bergman visade att hon hade tänkt på AI och journalistik i grunden. Utifrån kan det se enkelt ut: AI kan automatisera stora delar av innehållsskapandet och publiceringen och vi kan pumpa ut nyheter. Men då glömmer man hur nyheterna ofta tillkommer (kanske via en fika mellan två människor) och vad som faktiskt krävs från ax till limpa. Det rimmar väl med budskapet i min bok om att inte tänka AI för sig och människa för sig.

Alexander Norén hade precis återvänt från att ha intervjuat årets nobelpristagare i ekonomi (så jag fick verkligen skärpa till mig), vars forskning har stor relevans för dagens AI, menar han och framhöll att mycket av deras resonemang kring utveckling återfinns i början av boken. Jag gillade särskilt hans sista kommentar, att generativ AI ger chansen till så många fler att bli pionjärer. Det är just det jag försöker förmedla i boken och hjälpa läsaren att finna sin roll.

Sen försökte jag knyta ihop budskapet om människa plus maskin genom AI-musik, som jag skapat, och som Christian von Essen tolkade med rosslig Leonard Cohen-röst. Den perfekta avslutningen.

Tack alla som var där! Jag uppskattar det enormt mycket!

Mathias Sundin
Arge optimisten